#metoo-debatten har präglat hösten. Västra Götalandsregionens (VGR) verksamhet sträcker sig från operationslokaler till operascenen. Vi är en stor arbetsgivare. Vårt ansvar är stort. Flera av de yrkeskategorier som har gjort #metoo-upprop finns också hos oss.
I många fall har den mediala debatten handlat om enskilda män som fått dra sig tillbaka, men det ger en alldeles för snäv bild av det strukturella samhällsproblem som ligger bakom #metoo. Den vardag som möter många kvinnor, inte minst i vård-, service- och tjänsteyrken är oacceptabel.
I VGR är det kristallklart. Vi har nolltolerans och vi arbetar aktivt mot trakasserier. Vi har rutiner för att hantera sexuella trakasserier. Men en pappersprodukt är inte tillräckligt. Det ska vara en ryggmärgsreflex från varje medarbetare och chef att reagera och agera när sexuella trakasserier förekommer.
Som en direkt följd av #metoo har regionstyrelsen gett regiondirektören i uppdrag att ta fram förslag på hur vi bäst utvecklar arbetet med dessa frågor. Men redan tidigt i december vände sig regiondirektör Ann-Sofi Lodin till sina förvaltningschefer:
”Vi chefer ska kliva fram och ta vårt ansvar – inte bara i ord utan också i handling. Vi måste visa att vi menar allvar med vår nolltolerans mot kränkande särbehandlingar, sexuella trakasserier, hot och våld. Jag har tagit ställning, och när jag möter medarbetare kommer jag att vara tydlig med vad jag tycker och att jag är beredd att agera. Om du inte redan har gjort det, vill jag att du markerar din ståndpunkt i din verksamhet. Dina medarbetare ska veta var du står och vara säkra på att de kan räkna med dig.”
Samma dag som läkaruppropet #utantystnadsplikt publicerades i Svenska Dagbladet tog till exempel styrelsen för Sahlgrenska Universitetssjukhuset och sjukhusledningen tydlig ställning i ett gemensamt uttalande till alla medarbetare och patienter. Med orden ”Vi vill veta” gjorde sjukhusdirektör Ann-Marie Wennberg det tydligt att det är nolltolerans mot sexuella trakasserier på sjukhuset och att hon vågar titta på hur det faktiskt ser ut i den egna verksamheten. Sjukhuset har också en ny rutin som särskilt behandlar sexuella trakasserier och har lyft frågan om #metoo i alla ledningsgrupper.
För oss i regionledningen är vägen framåt entydig. Som arbetsgivare har VGR bara en uppfattning: Alla medarbetare och patienter ska känna sig trygga.
Till sist en personlig reflektion. För mig är chefens roll uppenbar, men som man har jag också ett särskilt eget ansvar. Det finns ingen kollektiv skuld, men det finns ett personligt ansvar – jag kan bidra till en anständig arbetsplats.
När jag har adresserat den här frågan har jag i de flesta fall mötts av positiva reaktioner, både från män och kvinnor, men också negativa. I någon bemärkelse är starka reaktioner bra. Det är tystnadens tyranni som skapar utrymme för någon att utsätta en annan medmänniska för kränkningar. Och till dem som känner att #metoo är provocerande, fundera över varför så många andra istället säger att uppropen är modiga och fantastiska. Det kanske är den rösten, och det modet som ska höras och få utrymme nu.
Erik Lagersten
kommunikationsdirektör VGR
Kommentarer är stängda.