VGR:s GÖMDA RUM: Långt ner i kulvertarna under Uddevalla sjukhus finns ett rum där ingen varit på 30 år. Det tillhör en verksamhet som under drygt 40 år var en prioriterad del av sjukhusets beredskap – nämligen verkskyddet. En verksamhet som aldrig behövde träda i funktion.
https://youtu.be/DSVMFRiecXE
Rummet innehåller all den materiel som användes vid de verkskyddsövningar som gjordes ungefär vart femte år sedan slutet av andra världskriget då verkskyddsorganisationen inrättades. Från 1970 blev det den nytillträdde tekniske chefen, Kurt Wiksten, som fick ansvaret att leda verksamheten.
Skydda verksamhet och personal
– Verkskyddets huvuduppgift var att skydda verksamheten, personalen på plats och spela en viktig roll i räddningstjänsten i händelse av ofred eller höjd beredskap, säger Kurt Wiksten.
Kurt är sedan 2006 pensionär, men minns tydligt de övningar som han var ansvarig för att hålla.
– Ja, det gällde att öva så att vi snabbt skulle kunna träda i funktion om det blev skarpt läge, säger Kurt. Det handlade främst om att flytta patienter, öva brandskydd och samband med framförallt hemvärnet.
https://youtu.be/hpf72boi-UU
I ett personalregister från 1983 kan man se att verkskyddsorganisationen bestod av 76 personer i funktioner som ledning, räddningsgrupper, brandgrupper, sjukvårdsgrupper, biträden, ordonnanser och bilförare.
– Det var den tänkta organisationen i ett skarpt läge, berättar Kurt. På våra övningar deltog runt ett trettiotal för att kolla alla funktioner. En av dessa funktioner var förstås att se till att materialförrådet innehöll rätt utrustning.
Dosimeter, isbill och knoster
Från en utrustningslista från 1981 har vi saxat följande: första förband, hjälm, pannlampa, brandslang, brytspett, bultsax, bårutrustning, domkraft, dosimeter, grävspade, isbill, knoster, motorspruta tyngre, pytspump med slang, radiostation, rundradioapparat, samaritväska, strålkastare, telefonapparat och pikyxa.
Med undantag av radiostationen och motorsprutan finns allt fortfarande kvar i verkskyddsförrådet.
– Ja, det är fantastiskt att se, säger Kurt Wiksten. Det var nog trettio år sedan någon senast var i förrådet och det väcker många minnen till liv att komma tillbaka hit.
Verksamheten dog ut
Såvitt Kurt kan minnas togs aldrig något formellt beslut att lägga ner verkskyddet. Sista övningen genomfördes i slutet på åttiotalet och sedan dog verksamheten ut och ingen frågade efter den längre. Verkskyddsförrådet ligger längst inne i ett av de många skyddsrummen under sjukhuset.
– Jag tycker nog att man borde spara ett av varje föremål och kanske inrätta ett museum till minne av gamla verkskyddet, avslutar Kurt Wiksten.
Text: Thomas Schulz Rohm
vgrfokus@vgregion.se
FAKTA VERKSKYDDET:
Följande definition av verkskyddet användes i Lagen om civilt försvar (1994:1720):
”Verkskyddet är en beredskapsorganisation som under höjd beredskap har till uppgift att, vid den anläggning där det organiserats, medverka vid skydd av verksamheten och personalen samt i räddningstjänst.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att det vid en anläggning ska finnas verkskydd, om det vid anläggningen bedrivs verksamhet som har stor betydelse för totalförsvaret, och om anläggningen med hänsyn till sin belägenhet eller verksamhetens art kan antas bli särskilt utsatt vid stridshandlingar.”
Anläggningar av betydelse för totalförsvaret ålades att upprätta ett verkskydd. Verkskyddets uppgifter påminde om driftvärnets, huvuduppgiften var att skydda den egna anläggningen. Eftersom verkskyddet var en del av civilförsvaret, var skyddsuppgiften för verkskyddet liktydig med ”skydda från skador”. Detta till skillnad från driftvärnet, vars skyddsuppgift var liktydig med ”försvara”.
Eftersom ”betydelse för totalförsvaret” innefattade såväl militärt, civilt, ekonomiskt som psykologiskt försvar, var det ett mycket stort antal arbetsplatser som omfattades av lagen om verkskydd.
Verkskyddet innefattade skydd för verksamheten och personalen vid anläggningen. Skyddsrum byggdes vid anläggningarna, eftersom det var viktigt att anläggningarna kunde drivas vidare även under hot om angrepp.
FAKTA CENTRALLASARETTET I UDDEVALLA:
Centrallasarettsfrågan aktualiserades senare i Bohuslän än i de flesta andra län. Första gången förslag om utbyggnad av lasarettet i Uddevalla till centrallasarett protokollfördes var vid ett sammanträde i maj 1943.
Det gamla lasarettet, vars äldsta del togs i bruk 1870, innehöll, trots många om- och tillbyggnader, alltför få isoleringsrum och alltför små behandlingslokaler. Särskilt röntgenavdelningen var otillräcklig.
Det tog dock ända tills hösten 1952 innan spaden kunde sättas i jorden för den första permanenta byggnaden – block B med barn- och kvinnoklinikerna. Centrallasarettet stod äntligen helt klart 1963 och hade då 572 vårdplatser fördelat på nio kliniker. Kostnaden blev 47,5 miljoner kronor inklusive utrustning.
Text och bild från broschyren CENTRALLASARETTET I UDDEVALLA från 1963.
NU-sjukvården
Uddevalla centrallasarett heter idag Uddevalla sjukhus och ingår i NU-sjukvården tillsammans med Norra Älvsborgs Länssjukhus i Trollhättan.
VGR:s GÖMDA RUM:
En artikelserie som besöker ”rum”, verksamheter eller företeelser som få känner till och kanske aldrig får komma i närheten av. Vi kommer att besöka hela Västra Götalandsregionen och i princip alla verksamheter därför att alla har något att visa upp som kan berätta en intressant historia.
Har du tips om gömda rum i VGR är du välkommen att kontakta oss på: vgrfokus@vgregion.se.
Kommentarer är stängda.