För För Kristin Johansson, 35, kunde morgonduschen ta en timme. Hon körde bilen samma väg flera gånger för att kontrollera att hon inte kört på någon – om hon ens vågade sig ut. För därute kunde hon ju bli smittad av någon farlig sjukdom.
I dag har Kristin varit helt symtomfri i fyra och ett halvt år. Hon har fast jobb och är engagerad i OCD-föreningen i Göteborg(länk) för att kunna hjälpa andra. OCD betyder Obsessive Compulsive Disorder, även kallat tvångssyndrom.
– Jag har verkligen varit jättesjuk och vill så gärna berätta för andra att det går att bli frisk. Det är också viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa, säger Kristin.
Duktig flicka med toppbetyg
Under de åtta år hon var sjuk behandlades hon med ett tjugotal läkemedel, gick i terapi, läste självhjälpsböcker och gick i stödgrupp. Ibland var hon så sjuk att hon behövde läggas in på psykiatrisk vårdavdelning på sjukhus, där hon till slut behandlades med ECT, mer känt som ”elchocker”. I dag tror hon att det var en kombination av flera av dessa behandlingar som hjälpte henne att bli frisk. Läs om de nya mottagningarna för tvångssyndrom i VGR
Det började med en duktig flicka som hade toppbetyg i skolan. Efter det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet fortsatte hon läsa vidare till jurist. De första tre åren på universitetet gick strålande, ända tills hon ”bara” fick betyget B (godkänd) i en kurs.
Spårade ur
– Jag tog det så hårt att jag bestämde mig att jag aldrig skulle misslyckas så igen utan ha högsta betyg på alla kommande kurser, säger Kristin.
Pressen hon satte på sig själv gjorde att hon utvecklade en rejäl tentaångest. Hon blev yr, kräktes och hade svimningskänslor inför varje tenta. För att få fler timmar på dygnet gick hon upp tidigare på morgnarna och höll sig vaken längre på kvällarna för att kunna plugga. Samtidigt var det viktigt för henne att ha ordning hemma.
– Nog för att jag alltid städat mycket, men nu kunde jag dammsuga, damma och våttorka lägenheten upp till fyra gånger i veckan.
En dag när hon gnidit på samma fläck i en halvtimme, förstod hon att det höll på att spåra ur.
– Jag var helt utmattad och bara grät.
Utmattningsdepression
Kristin tog kontakt med Studenthälsan och fick diagnosen Tvångssyndrom (OCD). Eftersom det var stressutlöst och hon samtidigt var deprimerad kunde läkaren skriva ”utmattningsdepression” på läkarintyget. Det vore skamligt att förknippas med tvångssyndrom, tyckte Kristin då.
Nu kraschade hon totalt. Hon kunde inte sköta sitt dagliga liv utan fick flytta hem till sina föräldrar. Dagarna tillbringades i sängen, men hon kunde inte sova på grund av ångest. Samtidigt tog tvångstankarna över hennes liv mer och mer. Hon hade långa rengöringsritualer, kontrollerade att dörren var låst så många gånger att handtaget till slut höll på att lossna, fick för sig att hon ätit hundmat, svalt tandpetare och att tomatsåsen på pizzan innehöll Hepatit-C-smittat blod.
Kontrollera spisplattorna
– Det handlar om att man tvivlar på sina sinnen. Därför räcker det inte att till exempel kontrollera spisen en gång. Först var jag tvungen att kolla en gång att det stod noll på alla plattor, sedan känna om plattorna var varma för att därefter tänka att jag kanske inte känner värmen och därför måste kontrollera ännu fler gånger, säger Kristin.
Många av oss känner säkert igen oss i att kontrollera spisplattorna eller låset en gång extra. Det är ett nedärvt säkerhetsbeteende, som vi utrustats med för vår överlevnad. För personer med OCD har det här systemet blivit felkopplat. Även när det var som värst för Kristin, visste hon innerst inne att hennes tvångstankar var ologiska. Tankarna väckte sådan ångest att det enda sättet att lindra dem var att utföra tvångshandlingar, även om det bara var en tillfällig lindring.
Försökte ta sitt liv
Första omgången var Kristin sjukskriven i drygt två år. Hon blev successivt bättre med hjälp av mediciner, terapi och återhämtning. Hon lyckades slutföra sina studier, tog sin juristexamen och fick en eftertraktad notarieplats. Där gjorde hon ett bra jobb, men för att hon skulle vara nöjd med det hon gjorde arbetade hon från 8 till 22. Allt hon skrev, kontrollerade hon flera gånger eftersom hon var rädd att skriva fel eller skriva något olämpligt. Hon blev utmattad och sjukskriven igen.
Den här omgången blev hon inlagd på psykiatrisk vårdavdelning vid flera tillfällen och försökte till och med ta sitt liv.
Tvångstankarna blev färre
– Det var en så stor besvikelse på livet, att det inte blev som jag tänkt mig. Jag med mina advokatdrömmar. I stället var jag sängliggande och klarade knappt min vardag. Är det så här mitt liv ska vara? frågade jag mig.
Det var under den femte och sista sjukhusvistelsen det vände. Vanföreställningarna minskade, depressionen försvann och tvångstankarna blev färre. Efter en långsam utslussning i livet, först med permissionerna från sjukhuset, sedan med boendestöd, började Kristin sakta återta livet.
Fyra skyddsfaktorer
Nu har hon jobbat heltid i mer än fyra år, hon träffar en psykiater en gång i halvåret för avstämning och förskrivning av medicin. Hon äter en låg dos med antidepressiva läkemedel. Stress och press kan fortfarande vara en utmaning men nu har hon lärt sig lyssna på kroppens signaler och att sätta gränser – både på jobbet och privat. Hennes fyra ”skyddsfaktorer” är sömn, mat, motion och återhämtning. Yoga, meditation och mindfulness är viktiga verktyg.
Får du aldrig några återfall?
– Nej, faktiskt inte. En morgon häromdagen funderade jag på om jag låst dörren. Då tog jag ett extra varv i en rondell innan jag bestämde mig för att åka vidare. Jag hann tänka att jag förmodligen låst, eftersom jag alltid gör det, och att vi dessutom har portkod till huset där jag bor så att risken var minimal att någon tar sig in. Det resonemanget räckte för att jag skulle känna mig lugn och kunna åka till jobbet.
Text: Anna-Lena Bjarneberg
vgrfokus@vgregion.se
Läs också:
Nya mottagningar för tvångssyndrom i VGR