Milla har röda välvårdade naglar, rosa läppstift, svart kjol och stora ringar i öronen. Hon ser pigg och fräsch ut. Men ytan förvillar. Det var bara  drygt ett halvår sedan hon försökte ta sitt liv. Hon tror att hennes psykiska illamående bottnar i svårigheten i att finna en harmoni mellan det yttre och det inre, mellan kropp, själ och den sanna identiteten.

Diagnos könsdyfori

Milla har diagnosen könsdysfori, det vill säga man lider av att kroppen inte överensstämmer med den upplevda könsidentiteten. Könsdysfori har däremot ingenting med sexuell läggning att göra.
Milla har även diagnoserna OCD (tvångssyndrom) och depression.
Under flera år hade Milla dessutom alkoholproblem.
– Jag trodde att det var ensamheten jag flydde ifrån men det var smärtan. Jag klarade inte av att möta den. Alkoholen blev då en kompis, säger hon.

Längtan redan i förskoleåldern

Längtan efter att vara någon annan fanns redan i förskoleåldern. Det var något odefinierbart djupt där inne hos Milla som hon hade svårt att förstå. Men det skulle kvävas, fick inte visa sig.
– Jag kommer ihåg en granntjejs klänning, hur jag så gärna ville ha den på mig, bli ett med den. Jag kände en behaglig känsla av att umgås med flickor och kvinnor, det var varmt och avslappnat, säger Milla.

Vissa problem i barndomen tillsammans med krocken mellan två olika världar, gjorde att hon tidigt fick tvångstankar, tvångshandlingar och tics. Där fanns också en ständig ångest och rädsla för alla möjliga saker som kunde uppfattas som farliga.

Trodde själv på lögnen

Dragningen till kvinnliga attribut och kläder och all denna längtan, uppfattade Milla som någonting stötande, nästan en mental störning. I 21-årsåldern hade Milla, som då var Mikael, en flickvän. På en fest skulle deltagarna byta kläder med varandra. Milla kommer fortfarande ihåg välbehaget att få ta på sig flickvännens kläder.

Milla fortsatte att spela en roll och trycka undan sina känslor. Hon valde fyraårig teknisk linje på gymnasiet och läste till elektroingenjör. Ett traditionellt manligt val.
– Jag spelade rollen så förbaskat bra att jag själv trodde på lögnen, tillägger hon.
Milla, anpassade sig till rådande manliga normer samtidigt som hon hyste ett självförakt.

Bröt ihop

Milla växte upp under 1980-talet, en tid med strikta könsnormer och då transpersoner var osynliggjorda. Skådespeleriet fortsatte. Det gällde vara manlig trots att hon kände och identifierade sig som kvinna. Under 15 år var hon Mikael och sambo med en kvinna. Rollen som man spelade Milla med stor framgång fram till 2013. Då bröt hon ihop.

Vändningen blev Millas terapeut, som hade HBTQ-inriktning, som sa att Milla hade ett val: att välja sin flickvän (som inte ville att Mikael skulle bekräfta sin längtan), eller vara sann mot sig själv. Terapeuten frågade om Mikael skulle saknas om Milla sa hejdå till honom. Det blev Millas livs svåraste beslut. Hon valde att bli Milla. Därmed förlorade också Milla sin flickvän.

Stöttande vänner och familj

Millas vänner tog det väldigt bra när hon valde att berätta sanningen. Även föräldrarna har varit stöttande men i början visste de inte hur de skulle prata om sonens verkliga könsidentitet – ämnet tystades ner under några år. Systern har berättat att hon blev ledsen som första reaktion men kom sedan att stötta Milla till hundra procent. Milla tror att hon har behövt ”komma ut” tusentals gånger i olika situationer med olika människor.

Justera sin kropp till själen

Många personer med könsdyfori kan ha en önskan om könsbekräftande behandling, det vill säga använda könshormoner och eventuellt operationer i förändringen till det kön man identifierar sig med. Milla har gått på könsdysforiutredning på Lundströmmottagningen. Hon vill nu gå igenom nödvändiga operationer.
– Jag känner mig som en kvinna i själen men min kropp är manlig. Nu försöker jag justera den så att den passar ihop med min själ, förklarar Milla som för närvarande inte känner någon attraktion vare sig till kvinnor eller män. Vänskap har istället blivit viktigare.

Tänker på ett annat sätt

Under nio månader har Milla fått hormonbehandling.
– Jag märker att jag tänker på ett annat sätt nu, jag känner ett lugn, ett välbehag samt världens sug efter sötsaker, skrattar Milla som numera också känner sig mer mjuk, mer känslosam och mer villig att prata om sina och andras känslor.
– Nackdelen är väl att ICA-kassarna har blivit tyngre, skämtar Milla och menar muskelstyrkan har minskat.

Möter människors förakt

Att gå igenom en transformering innebär att möta människors förakt. Folk upplever sig provocerade av Milla, på att hon överhuvudtaget existerar. Det värsta är tisslandet, tasslandet och hånandet.
– Jag har inget problem med att folk tittar argt på mig. Det är värre med att se avsmaken, som om de hade bitit i en sur citron, påpekar hon.

Milla känner att hon inte är lika mycket värd som andra personer.
– Det bästa samhället kan göra för mig är att låta mig vara ifred. Låt mig få existera! Sedan tror jag man måste synliggöra och prata om fördomar, våga diskutera de skällsord som används mot transpersoner och varför.

Milla väcker reaktioner. Samtidigt lever hon egentligen vilket svenssonliv som helst.
– Mina intressen är varken mer eller mindre annorlunda mot befolkningen i stort. Jag är egentligen en helt vanlig människa. Men jag blir ofta hårt dömd på grund av mitt yttre.

Vill du veta mer om Milla, läs hennes blogg.

Text: Jan Kallenberg
vgrfokus@vgregion.se

VGR deltar i Europride

Västra Götalandsregionen har i flera år deltagit aktivt i Pride och är en av festivalens samarbetspartners.

– Vi ska vara ett föredöme och en föregångare i arbetet för jämlikhet och mångfald. Det ska vi visa i varje möte med patienter, kunder, invånare och kollegor, men också genom att manifestera vår ståndpunkt när tillfälle ges, säger regiondirektör Ann-Sofi Lodin och fortsätter:

– För oss innebär Pride en möjlighet att möta invånarna och föra ett samtal om vården och annan verksamhet utifrån ett normkritiskt perspektiv.

Aktiviteter med regnbågstema

Flera av Västra Götalandsregionens olika verksamheter medverkar under festivalen och arrangerar aktiviteter med regnbågstema. I Europride park har Västra Götalandsregionen ett gemensamt tält där besökarna möter representanter från bland annat kunskapscentrum för sexuell hälsa, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Lundströmmottagningen, 1177 Vårdguiden, Folktandvården, Patientnämnden och avdelning mänskliga rättigheter. Dessutom har Närhälsan en SRHR-buss (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter) där du kan testa dig för sexuellt överförbara sjukdomar och alla med livmoderhals kan ta cellprov.

Hyllar olikheter

Västtrafik, som ägs av Västra Götalandsregionen, flaggar på bussar och spårvagnar i stadstrafik och har även ett tält i parken där besökarna bland annat erbjuds Pride-flätor, regnbågsmanikyr och pyssel. För att hylla olikheter och synliggöra hbtq-personer i det offentliga rummet har Västtrafik dessutom låtit gatukonstnärer skapa rullande konstverk av sex av Göteborgs spårvagnar.

Vid många av VGR:s byggnader vajar regnbågsflaggan under festivalen och i den avslutande Prideparaden lördagen den 18 augusti går Västra Götalandsregionens alla verksamheter bakom en gemensam paroll.