Alva skar sig själv på kroppen. Smärtan efteråt kom som en befrielse. Sedan kom skammen. Idag är hon fri från sitt självskadebeteende tack vare gruppterapi.
Alva Sävenek, 21, har valt att berätta om sitt självskadebeteende och om hur hon till slut blev frisk med hjälp av 14 veckors gruppterapi. Genom sin berättelse hoppas hon kunna visa andra i en liknande situation att det finns hjälp att få.
Ända fram till högstadiet var livet ganska bekymmersfritt för Alva. Hon var trygg i sin familj och i den lilla skolan ute på landet.
Ville vara bäst i allt
Det var när hon började högstadiet som kraven ökade. Alva ville ha de bästa betygen och vara bäst i allt annat också – hon skulle vara den bästa dottern, systern och kompisen. Hela livet började handla om att prestera. Att göra sig av med maten eller att inte äta sig mätt blev ett sätt att kontrollera sig själv.
– Det var inte det att jag tyckte jag var tjock, det handlade mer om disciplin och kontroll över min kropp.
Hon beskriver det som att hon blev världsbäst på att sopa problem under mattan. Någon självinsikt fanns inte, utan hon betraktade sitt beteende som helt normalt och trodde själv att hon mådde bra.
–När jag började gymnasiet började det spåra ur. Nu fick jag kämpa ännu hårdare för att vara perfekt i allt. Jag åt allt mindre och rasade i vikt.
Blev svårt sjuk
När lärarna och hennes föräldrar började reagera, förstod hon först inte varför. Hon mådde ju bra! Men någonstans började insikten sippra in.
Alva fick hjälp och stöttning från både skolan och familjen och allt såg ut att gå åt rätt håll.
Men i tvåan på gymnasiet blev hon först svårt sjuk i körtelfeber och gick ner åtta kilo. Sedan fick hon blindtarmsinflammation. Efter veckor i sjuksängen gick hon mot en depression.
– Jag blev stressad över allt jag missade i skolan och fick ångest över att känna mig utanför. Jag kom aldrig upp ur sängen och ville varken äta, duscha eller träffa någon. Jag började fundera på hur jag snabbast skulle ta mitt liv.
Alla ställde upp
Den här perioden turas Alvas föräldrar om med att vara hemma på dagarna, för att de är rädda för att hon ska göra illa sig själv. Idag är Alva innerligt tacksam mot sina föräldrar, som hela tiden fanns där.
– Jag hade inte klarat det här utan dem. Det är de som har tröstat mig när jag haft ångest och sett till att jag kommit till experter och fått hjälp.
Alva kom på fötter och började sitt tredje år på gymnasiet. Hon tog studenten med sin klass, trots att hon tappat nästan ett år. Alla runt henne ställde upp – familjen, vännerna, skolan och vården. Depressionen var borta, tack vare anti-depressiva mediciner, men då och då fick hon attacker av panikångest. Särskilt när hon kände sig ensam.
Skar sig på nyårsafton
På nyårsafton, ett halvår efter studenten, skar hon sig för första gången. Det började med en ångestattack och efter att kommit hem från festen, bestämde hon sig. Hon gick till badrummet, fick tag på en rakhyvel och skar sig.
– Det var en sjuk känsla av att ha kontroll över mig själv. En känsla av stolthet att jag vågade och hur jag nu kunde fokusera enbart på det onda.
Alva beskriver hur den lokala smärtan lindrar ångesten en stund och att det är en känsla som snabbt blir beroendeframkallande. Hur det nu blir en vana att skada sig, så snart hon tappar kontrollen över en situation. Hur hon just då blir lugn och känner sig nöjd.
Självskadebeteendet tar snabbt över hennes vardag, och det blir ett projekt att dölja skadan för familjen och vännerna.
Ny möjlighet med gruppterapi
– Så länge ingen visste om det, gick det bra. Det är när jag börjar berätta, som skammen kommer. Jag skäms så himla mycket över vad jag gjort mot mig själv och mot dem som är mig närmast.
Hennes behandlande psykiater får också veta och berättar om möjligheten att gå en behandling i grupp i 14 veckor, ERGT, Emotion Regulation Group Therapy , en metod som går ut på att lära sig reglera sina känslor. Hon är först tveksam, men efter påtryckning från familjen går hon motvilligt dit.
En gång i veckan träffade hon en grupp på åtta personer med självskadeproblematik tillsammans med två terapeuter.
– Vi lärde oss hur hjärnan fungerar och hur tankarna automatiskt lett fel. Nu har jag lärt mig tänka ett steg till. Ett exempel är att jag brukar vara trött när jag får en ångestattack och därför har kopplat samman känslan av trötthet med ångest. Nu kan jag i stället tänka att det är normalt att vara trött.
”Det bästa jag gjort”
I dag mår Alva bra, men är uppmärksam på varningssignalerna. Hon kan styra sina tankar på ett annat sätt. Om hon vaknar en morgon och får impulsen att sjukskriva sig och ligga kvar i sängen, blir nästa tanke att det inte blir så mycket bättre av att ligga i sängen en hel dag.
– Terapin är det bästa jag gjort. Sista gången jag träffade min psykiater hade vi inget att prata om och vi var överens om att jag inte behöver gå dit längre. Jag har heller inte tagit någon medicin på ett halvår.
Hon säger att hon är en helt ny människa i dag och att hon också får höra det från sin omgivning. Hennes erfarenheter har förstås format henne till den personen hon är i dag, men är trygg i vetskapen om att hon aldrig kommer att skada sig själv igen.
Text: Anna-Lena Bjarneberg
vgrfokus@vgregion.se
Så söker du hjälp
Behöver du komma i kontakt med vården för behandling av självskadebeteende?
Kontakta din vårdcentral eller ungdomsmottagning i första hand.
Om du vill gå den 14-veckors behandling (ERGT) som beskrivs i artikeln, behöver du en remiss. Antingen kan du skriva en egenremiss eller få en remiss från behandlande läkare på vårdcentral eller ungdomsmottagning.
ERGT-behandling finns hos de psykiatriska mottagningarna på följande sjukhus: Södra Älvsborgs sjukhus (Borås), Kungälvs sjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, NU-sjukvården (Uddevalla och Trollhättan) och Skaraborgs sjukhus (Skövde).
Läs mer här om att söka specialiserad vård och om remisser:
Kommentarer är stängda.