Som obduktionstekniker är du både stöttande medmänniska i sorgen och detektiven som i minsta detalj går igenom kroppen för att hitta dödsorsaken.
– I det här jobbet får jag en helhet. Det är både komplicerat och utmanande samtidigt som jag får så mycket kärlek från anhöriga för att jag hjälper dem att få ett fint, sista ögonblick med någon som stått dem nära, säger Elna Mellfjord, obduktionstekniker på bårhus- och obduktionsenheten vid sjukhuset NÄL i Trollhättan.
Under intervjun förflyttar vi oss genom väntrummet, samtalsrummet, visningsrummet, bårhuset och obduktionssalen. Rummen som samtidigt berättar om alla de till synes helt olika delar som ingår i jobbet som obduktionstekniker.
Möta människor i kris
Det har gått tre år sedan Elna Mellfjord fick syn på jobbannonsen. Då hade hon lång erfarenhet som undersköterska inom akutsjukvården och psykiatrin bakom sig. Hon var van att möta människor i kris och hon hade sett många avlidna.
– Egentligen trivdes jag bra på kirurgen, där jag jobbade då, men jag saknade en högre nivå. När jag såg annonsen förstod jag att där fanns min utmaning, säger Elna Mellfjord.
Elna hade aldrig tidigare varit med vid någon obduktion utan har fått lära sig yrket genom att praktisera det. Redan innan hon skulle anställts fick hon vara med vid en provobduktion och sedan dess har hon bara blivit mer och mer fascinerad av människokroppen.
– Det är så fascinerande att få se den fysiska, inre världen vi alla har inom oss, och hur allt hänger ihop. Jag får se något inte många andra får se och det är både vackert och naturligt.
Vad gör en obduktionstekniker?
En obduktionstekniker gör det praktiska arbetet vid en obduktion, det vill säga öppnar kroppen och tar ut organen. I slutet av processen kommer läkaren (patologen) in och dissekerar organen för att fastställa dödsorsaken. När arbetet är klart återställs kroppen och snitten sys igen.
– När jag genomför en obduktion är jag helt koncentrerad. Det är faktiskt meditativt. Jag måst använda alla mina sinnen och ha fullt fokus så jag inte missar något, säger Elna Mellfjord.
Obduktionssalen är ljus, nästan som en operationssal. Klockan på väggen har stannat och ute i bårhuset hörs röster. Elna tittar snabbt ut för att se vad som händer.
– Vänta lite, säger hon.
Det är ambulansen som tillsammans med polisen kommit med en avliden som ska till bårhuset, vägg i vägg med obduktionssalen. Dit kommer cirka 2000 avlidna varje år, inte bara de som avlidit på sjukhuset, utan också de som avlidit på boenden eller i hemmet. Ibland är det polisärenden, som vid till exempel trafikolyckor eller självmord.
En stor del av Elnas jobb handlar om att ha kontakter med anhöriga, som ofta vill komma och se den avlidne en sista gång.
Stöd för anhöriga
– Det är en väldigt viktig stund för de anhöriga. De behöver tid att vara i sin sorg och få ett värdigt bemötande, säger Elna.
Hon brukar ta emot de anhöriga i samtalsrummet. Känna av stämningen och låta sorgen få utrymme. Hon frågar om de vill ha lite musik under visningen eller om de har några andra önskemål. Hon berättar hur den avlidne ser ut, för att förbereda dem på vad de kommer att möta. I visningsrummet intill ligger den avlidne med ett fint täcke på sig och Elna har tänt några levande ljus. Sedan finns hon i bakgrunden som stöd om det skulle behövas.
– Att jobba här är ändå att jobba med livet! Jag tror det är kontrasterna som gör oss levande. Det skulle inte finnas sorg om det inte fanns kärlek också! Genom jobbet blir jag mer medveten om livet. Jag älskar livet och ser det som min uppgift att ta vara på det, säger Elna Mellfjord.
Text: Anna-Lena Bjarneberg
vgrfokus@vgregion.se
Fakta:
Utbildning/bakgrund obduktionstekniker
De flesta som arbetar som obduktionstekniker har blivit upplärda på arbetsplatsen, precis som Elna. En undersköterskeutbildning är en bra grund tillsammans med flera års yrkeserfarenhet. När det är brist på obduktionstekniker i landet, ordnas det ibland särskilda utbildningar på yrkeshögskola.
Bårhus- och obduktionsenheten på Norra Älvsborgs Länssjukhus (NÄL)
Tre obduktionstekniker arbetar på enheten, Elna Mellfjord, Jan Ranestål och Jörgen Eriksson.
De tar hand om cirka 2000 avlidna per år. I bårhuset finns plats för 120 avlidna.
Enheten gör cirka 110 obduktioner per år för att fastställa dödsorsak tillsammans med läkare (patolog). Vid misstanke om brott skickas kroppen till rättsmedicin i Göteborg.
Enheten är en del av kliniken för patologi och cytologi.