Att vara störningskoordinator handlar inte bara om att vara stresstålig och kunna fixa hundra ersättningsbussar på en dag. Det handlar också om att hantera tristessen när allt fungerar därute i trafiken.
– Vi jobbar ofta i ett akut läge med situationer vi inte kunnat förutse. Det blir lite som på en akutmottagning. Det gäller att lösa situationen här och nu, säger Brian Hansen, störningskoordinator.
En spårvagn som går sönder och blir stående på en hållplats. Ett tåg som får stopp på grund av ett nerfallet träd. En brand i en byggnad intill motorvägen som gör att trafiken stoppas. Brian Hansen är en av dem som ser till att varje störning i kollektivtrafiken får en snabb lösning för att resenärerna ska drabbas så lite som möjligt.
– För mig är det själva meningen med jobbet. Att hjälpa människor som kanske har kollektivtrafiken som sitt enda färdsätt, så att de kommer iväg dit de ska trots det som hänt, säger Brian Hansen.
Inställda bussar
Han vet vad han talar om. Efter många års eget resande kors och tvärs i regionen och tre år som anställd i Västtrafiks kundservice, fick han en gedigen erfarenhet av vad trafikstörningar kan göra med människor.
– Jag vet precis hur det känns att stå där när bussen inte kommer. Och jag har pratat med tusentals upprörda resenärer, men också kunnat lugna när jag haft bra information som hjälpt dem att komma vidare.
Jobbet på kundservice kallar han på Västtrafikspråk för ”första linjen”, vilket betyder att han hade direktkontakt med kunderna. Det har han inte längre, men det är ändå erfarenheten från det jobbet som gett honom den viktigaste egenskapen en störningskoordinator behöver.
– Där lärde jag mig att hantera stress. Om det var ett stort tågstopp kunde det vara 35 personer i kö och jag måste ändå ta mig tid för varje samtal. De var upprörda, stressade och arga. Samtidigt förstod jag att jag var den de behövde avreagera sig på och att det inte handlade om mig personligen.
Dagens skift har precis börjat och Brian får en snabb uppdatering av sina kolleger. Tidigare under dagen var det ett tåg som fick stopp i Älvängen. Två ersättningsbussar fick sättas in. En lättare krock mellan en spårvagn och en lastbil ledde till att spårvagnen blev stående i en halvtimma på Godhemsgatans hållplats och elvans spårvagn fick i stället ta nians väg.
Solkurvornas tid
Brian Hansen summerar läget som lugnt och tar sig tid att berätta om sin hittills värsta period på jobbet. Sommaren 2018 under värmeböljan, solkurvornas tid.
– En solkurva är när rälsen blir så varm så den böjer sig. Då finns det risk att tågen spårar ur och vi måste ställa in dem av säkerhetsskäl. Vi kunde ställa in över 100 avgångar på ett dygn när det var som värst, säger Brian Hansen.
Han berättar om hur han behövde vara helskärpt varje sekund för att få fram rätt antal ersättningsbussar till rätt hållplatser när de ”fasta” ersättningsbussarna inte räckte till, samtidigt som han visste att strandsatta resenärer stod där ute och väntade på tåg som aldrig kom.
– Det var fullt upp, dygnet runt, men samtidigt kul att vara på sin spets och prestera på topp. När jag åkte hem från jobbet var jag helt slut av ansträngningen.
Stopp på busshållplats
Om stressen i sådana situationer kan trigga, hur är det då när allt flyter och inget händer?
– Det är ju egentligen bra, för då fungerar ju trafiken som den ska, men dagarna blir längre. I sådana situationer har jag andra uppgifter att ta till.
Sådana uppgifter kan vara att bevaka media, att utbilda nyanställda och att uppdatera rutiner. Brian ingår också i den så kallade förbättringsgruppen, som ska ha ett möte strax efter vår intervju.
”En polis har stoppat en personbil på busshållplatsen vid Åkareplatsen.” Meddelandet kommer från en högtalartelefon (Rakel), som står uppställd så att alla störningskoordinatorer i rummet kan höra kommunikationen och få en uppfattning över vad som pågår.
– Det här måste vi bevaka så att bussarna kan stanna, säger Brian Hansen.
Brian kopplar in Åkareplatsens trafikkamera på en av TV-skärmarna på väggen och kan konstatera att hållplatsen redan är öppen och går tillbaka till sitt bord, som i dag råkar vara bordet för stadstrafikens bussar. I störningskoordinatorernas värld är det bordet som styr uppgiften för dagen. Förutom stadsbussbordet, finns här ett bord för spårvagnar och båtar, ett för tågtrafiken och ett för resten av regiontrafiken.
Han visar den viktiga rutan där han skriver in informationen som ska ut till resenärerna på Västtrafiks hemsida och i appen Reseplaneraren. Om han kan vara extra snabb vid en störning, har han lyckats med sitt uppdrag.
– Jag kanske kan göra så att det som kunde blivit en dålig dag för någon, blir en bra dag i stället!
Text: Anna-Lena Bjarneberg
vgrfokus@vgregion.se
Läs också våra andra yrkesporträtt:
Astrid är regionutvecklare i Bryssel – vill skapa ett bättre samhälle
Anton fann drömjobbet – och en arkeologisk sensation
Elna möter döden varje arbetsdag – både vackert och naturligt
I symfoniorkestern får Terje gratis terapi på jobbet
Fakta
På Västtrafik arbetar åtta störningskoordinatorer i treskift. Det betyder att det alltid är bemannat. Brian Hansen jobbar till exempel sju nätter under en tolvveckorsperiod och var tredje helg.
Under ett arbetspass har störningskoordinatorn hand om ett visst trafikslag, till exempel bussar i stadstrafik och vidtar åtgärder så snart det blir en störning. Det kan till exempel handla om att sätta in ersättningsbussar och att se till att information går ut på de aktuella hållplatserna, på hemsidan och i Reseplaneraren.
Utbildning/lämplig bakgrund
De flesta som arbetar som störningskoordinatorer har en treårig gymnasieutbildning i botten. Utöver det är kunskap och intresse för kollektivtrafik meriterande liksom förmåga att hantera stress och komplexa situationer.