Hans Perssons passion för trä ledde honom till jobbet som rammakare vid konstenheten i Vänersborg. Genom ramverkstaden passerar många av Västra Götalandsregionens (VGR) 65 000 konstverk när de går sönder eller behöver renoveras. Konstverk som vi andra möter på till exempel sjukhus, vårdcentraler och i tandvården.
För nio år sedan hittade Hans Persson sitt drömjobb. I efterhand är det lätt att tro att alla steg han tagit hittills ledde just hit.
Redan som barn ville Hans tälja i trä och hade en egen arbetsbänk i ett litet förråd i lägenheten där de bodde. Han tog med sig egna stämjärn till slöjden för att skolans inte dög. När han började gymnasiet (träteknisk linje så klart) hyrde han en lokal på stan för att plats för fler maskiner för sitt hantverkande. Så där har det fortsatt, med vidareutbildning till trähantverkare och olika jobb som alla på något sätt är kopplade till trä. Till och med jobbet som fastighetsskötare på Riksbyggen räknar han dit.
Inte bara ramar
– Då fick jag ju fälla träd och jag är intresserad av hela processen. Från att ta ner dem till att såga upp virket och sedan förvandla det till något man kan använda, säger Hans Persson.
På konstenheten har Hans stor nytta av sitt hantverkskunnande. Jobbet handlar inte bara om att montera ramar, utan ännu oftare att hitta lösningar som fungerar för andra typer av konst. Att bygga plexiglashuvar till skulpturer, att bygga podier, att laga trasiga träskulpturer. Att sy, blanda färger och tillverka egna beslag när de befintliga inte fungerar.
– Här får jag klura ut nya lösningar varje gång, säger Hans Persson.
Skulptur i tusen bitar
Som när han precis hade lagat en keramikskulptur, som hade gått i tusen bitar. Han var riktigt nöjd, för det gick inte att se att den varit trasig. Han hade till och med lyckats få till ett ytskikt som liknade den glasyr som annars bara går att göra i en keramikugn. När han skulle lämna över skulpturen för vidare färd till ett av regionens sjukhus, gled den ur ett par händer och gick i kras igen.
Hur reagerade du då?
– Nej, det var väl inget. Det var bara att börja om igen. Jag gillar ju att laga saker, säger Hans Persson.
Leksakshäst till BUP
Den här dagen har han fått in en leksakshäst på hjul till verkstaden. Den ska till en ny barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning i Borås. Barnen som kommer dit ska kunna leka med hästen och klättra på den, men inte köra iväg med den. Därför har Hans sågat ut en lagom stor skiva i ek som han kan montera hästen på. Träsockeln får väldigt låga lister undertill så att barnen varken kan snubbla på den eller trilla ner. Hästen ska heller inte kunna välta.
Hans Persson och hans kollega Sonny Magnusson ramar under ett år in ungefär 2000 konstverk och bygger dessutom många podier. I verkstaden står vadderade vagnar med tavlor som ska få nya ramar och passepartouter i syrafritt papper, som gör att bilderna håller bättre.
Täljer och målar
En klassisk båtmodell av det kända skeppet ”Cutty Sark” har kommit in för att få sin glashuva utbytt mot en i plexiglas, vilket är en bättre lösning ur säkerhetssynpunkt.
Andra konstverk är klara för leverans ut till verksamheterna. Ett nybyggt podium i ek stoltserar med en skulptur av en noshörning, täckt av plexiglas. Uppdraget var att bygga något som skulle se lite ”musealt” ut. En träbåt som hängt på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus har fått ett nytt roder, som Hans har täljt och målat utifrån ett foto.
– Träskulpturer får vi laga, men om färgen i bildkonstverk behöver lagas, lämnar vi över dem till konservatorer, säger Hans Persson.
Händer det att ni misslyckas med något uppdrag?
– Det mesta har vi faktiskt löst hittills, men det är svårt att jobba i plexiglas. Det är bra att vi är två kolleger som kan klura ut lösningar tillsammans, säger Hans Persson.
Problemlösning
Det är helt enkelt utmaningarna, problemlösningen och hantverkskunnandet som är själva drivkraften i jobbet. Därför går det inte heller att utbilda sig till rammakare, enligt Hans Persson.
– Jobbet är något man lär sig efterhand, genom att prova. Jag lär mig mycket nytt hela tiden, som att göra låtsasglasyr och laga glas. Det var inget jag kunde innan.
Text: Anna-Lena Bjarneberg
vgrfokus@vgregion.se
Fakta konstenheten
Konstenheten är en del av Västfastigheter i Västra Götalandsregionen.
Totalt arbetar 16 personer på konstenheten. De flesta som är konsthandläggare eller konstprojektledare.
Hans Persson och hans kollega Sonny Magnusson är de enda rammakarna, som tar hand om alla konstverk som behöver monteras, ramas in eller lagas.
Konstenhetens uppdrag är att bidra till en god offentliga miljö i Västra Götalandsregionens verksamheter – till exempel sjukhus, vårdcentraler, resecentrum, tandläkarmottagningar.
I uppdraget ingår också att sprida kunskap om konstens betydelse i offentliga miljöer, och att stimulera konstlivet i Västra Götaland.
Konstenheten är en av landets största inköpare av konst.
Läs också våra andra yrkesporträtt:
Astrid är regionutvecklare i Bryssel – vill skapa ett bättre samhälle
Anton fann drömjobbet – och en arkeologisk sensation
Elna möter döden varje arbetsdag – både vackert och naturligt
I symfoniorkestern får Terje gratis terapi på jobbet
Brian skapar ordning i trafikkaoset