Hörs musiken från orkesterdiket när vintermössan är på? Går det att dansa med en blåmussla på huvudet utan att den trillar av? När Göteborgsoperans enda modist Therese Schimmelsohn tillverkar hattar gäller det att tänka till.
Hattmakeriet i ett av Europas stora operahus är förstås en kreativ miljö. Bland brudslöjor, vintermössor, renhorn, symaskiner, hattstockar och fjädrar ska idéer bli verklighet. Men det är faktiskt inte just det påtagliga i rummet som visar sig vara det mest spännande.
Under intervjun med Therese Schimmelsohn får vi veta mer om arbetet bakom, från kostymtecknarens idé till den praktiska verkligheten på scengolvet, och varför hon valde att lämna sitt egna företag där hon gjorde hattar under eget märke.
Många yrken i ett operahus
90 olika yrken finns representerade i Göteborgsoperans hus. Operasångare, dansare och musiker förstås, men också hantverksyrken som snickare, målare och skräddare. Therese visar oss runt bakom kulisserna som precis vaknat ur sin pandemisömn. Vi passerar smedjan, snickeriet och monteringshallen varifrån scenografierna går på transportbanor i taket rakt in till den stora scenen. Från repetitionsrummen hörs operasångare öva på arior ur de kommande uppsättningarna av Ragnarök och Herr Arnes penningar.
Utanför Thereses ateljé står det ”Hattmakeri” på skylten, även om Therese är modist till yrket och inte hattmakare.
Från skräddare till modist
Therese utbildade sig först till herrskräddare. Efter utbildningen gjorde hon praktik på en hattfabrik i Luton i England. Det var där hon insåg att hon tilltalades mer av att skapa skulpturalt jämfört med att sy tvådimensionella kläder. Så hon kom hem och sökte landets enda modistutbildning i Göteborg.
Efter nästan tio år som kostymassistent, kostymör och modist inom film och TV, bestämde hon sig för att helt ägna sig åt hattar. Förutom beställningsjobb gjorde hon också egna kollektioner, men också konsthattar till utställningar, ja till och med hattar som inredningsdetaljer.
När hon för elva år sedan fick jobbet som modist på Göteborgsoperan, valde hon att sätta det egna företaget på paus.
– Även om jag satt det egna skapandet lite åt sidan, är det en väldigt rolig och kreativ process att förverkliga andra konstnärers visioner.
Konstnärlig process
Inför varje ny föreställning, ungefär tio månader innan premiären, kommer det konstnärliga teamet (regissör, scenograf, kostymtecknare med flera) och presenterar sin idé. Det kallas för en ”teknisk kollationering” när Therese och hennes kolleger, som tillskärarna, färg- och patinerarna, maskörerna med flera, får en första bild av vad det är de ska skapa till föreställningen.
– Vi går igenom de konstnärliga idéerna. Ibland är de detaljerade, men inte alltid. Jag kan få referensbilder med fotografier, teckningar eller tygprover. Sedan är det upp till mig att tolka och försöka träffa rätt.
Blåmussla på huvudet
Genom hela processen samarbetar hon med kostym-, mask- och rekvisitaavdelningen och har regelbunden kontakt med kostymtecknaren. Just nu syr hon till exempel på en brudslöja som ska bäras i Wagners opera Ragnarök, den sista delen i trilogin Nibelungens ring. Kostymtecknaren har hittat glaspärlor på en marknad i Frankrike och nu ligger de på Therese arbetsbord och ska sättas ihop till ett diadem till brudslöjan.
Precis som när snickare får ta över en arkitektritning och det inte alltid går att genomföra de konstnärliga visionerna i verkligheten, blir det för Therese ibland en utmaning att få huvudbonaderna att funka som de ska utifrån de krav varje artist har. Hörs musiken från orkesterdiket när vintermössan är på? Går det att dansa med en blåmussla på huvudet utan att den trillar av?
Gillar glitter och glamour
Efter att artisterna provat ut sina huvudbonader i ateljén kommer det första verkliga testet under den första kostymrepetitionen. Då är Therese alltid med (liksom många kommande repetitioner fram till genrepet) och följer noga att allt sitter som det ska.
– Det brukar alltid vara något som behöver justeras, till exempel en resår som sitter för hårt eller för löst.
En av hennes favoritföreställningar hittills är Crazy for you, en färgstark steppmusikal med många härliga kreationer.
– Den var verkligen praktfull. Jag gillar fjädrar, glitter och glamour så då fick jag gå loss. Vi hade kort tid på oss och den brittiska kostymtecknaren ville ha extra allt.
Hitta rätt material
Therese visar runt i kostymförrådet, där plymer och hattar från Crazy for you och andra tidigare uppsättningar hänger på rad. Där hänger jordgubbsförsäljarens hatt från drömscenen i Oliver Twist, en fluffig fjäderkrage från Guys and dolls och ”kristallrumpan” från La Cage aux Folles. Alla bär på berättelser om hur de kom till. Som ”kristallrumpan” som skulle väga lätt, inte skada någon och samtidigt fånga ljuset och se ut som kristall. Material? En golvskyddsmatta i plast som kunde skäras ut till prismor, inköpt i en plastaffär i stan.
– Det är det här som är det roliga med jobbet. Att gå från en vision till att välja material och få det att funka på scenen. Det finns så mycket kvar att lära, inte minst att hitta nya material och att samarbeta med alla hantverkare och konstnärer här. Så jag blir kvar ett tag till – för just nu är jag på rätt plats!
Fotnot: En modist gör damhattar, en hattmakare gör herrhattar. Det är två olika yrken med olika hantverkstekniker.
Text: Anna-Lena Bjarneberg
vgrfokus@vgregion.se
Läs fler yrkesporträtt:
Astrid är regionutvecklare i Bryssel – vill skapa ett bättre samhälle
Anton fann drömjobbet – och en arkeologisk sensation
Elna möter döden varje arbetsdag – både vackert och naturligt
I symfoniorkestern får Terje gratis terapi på jobbet
Brian skapar ordning i trafikkaoset
Rammakare – ett hantverksyrke med många utmaningar
Medicintekniker- yrket för dig som gillar apparater och människor
Sandra är barnmorska med uppdrag att hjälpa barn att bli till
Josephine är tandhygienist med uppdrag att hjälpa sjuka barn
Om olyckan är framme är Elin redo med gipset