För inte så länge sedan hade Sverige fortfarande barnarbetare. En del av dem fanns på Vänersborgs tändsticksfabrik, som grundades 1848.
– När fabriken startade anställde man 65 personer: 10 vuxna och 55 barn, säger Greta Åberg, pedagog på Vänersborgs museum.
Reklamskyltar, fotografier och uppspända linor med rader av gamla tändsticksaskar. På Vänersborgs museum finns en hel del saker som visar hur livet var på och kring Vänersborgs tändsticksfabrik, en industri som betydde mycket för staden förr.
Museipedagogen Greta Åberg håller upp en tändsticksask från fabriken och säger att den mycket väl kan ha tillverkats av ett barn – de utgjorde nämligen merparten av arbetarna där.
– Det var ganska typiskt att man i första hand anställde barn, inte bara för tändsticksfabriker utan för många andra industrier vid den här tiden, säger hon.
Barnen fick mycket lägre löner
För fabrikernas del var det fördelaktigt att anställa barn: trots att de ibland jobbade lika många timmar som en vuxen – 10 timmar per dag, i vissa fall 12 – fick barnen mycket lägre löner.
– Självklart fanns det grader av fattigdom, men för en del barn var det nog en stor möjlighet att få arbete på en tändsticksfabrik. Där fick de ett mål mat eller två om dagen, och en ändå ganska stabil försörjning – även om det inte var mycket pengar de tjänade.
Under 1800-talet och början av 1900-talet tyckte många svenskar att barnarbete var något positivt, både för samhället och för individen. I fabriken kunde barnen äta sig mätta någon gång per dag och trots att lönen var liten hjälpte den till att försörja familjen.
– Arbetet gjorde också att de slapp springa runt och tigga eller gå på någon form av fattigstöd, menade man. Så det var ganska uppskattat när fabriker startade att de kunde anställa barn också.
Stor brandrisk
Barnen kunde vara så små som nio år när de började på tändsticksfabriken, och de fick jobba med ganska okomplicerade uppgifter, som att tillverka askar och fylla askarna med tändstickor. Men trots att arbetsuppgifterna var relativt enkla var miljön i tändsticksfabriken inte ofarlig.
– Det är klart att långa dagar i mörk och bullrig och kanske osund miljö inte var bra, men framför allt var det en stor brandrisk i tändsticksfabrikerna. Det hände att hela fabriker brann ner, men en vanlig arbetsskada var också att man fick brännskador på händer och armar när tändsatser antände och exploderade.
Skolan ansågs viktigare
Så småningom höjdes allt fler röster mot barnarbete i Sverige, det började anses viktigare att alla barn fick gå i skolan. Men förändringen gick långsamt, och de nya lagarna som infördes i olika etapper gick ofta att kringgå på olika sätt.
1881 kom till exempel en lag som förbjöd arbete för barn som inte gått ut folkskolan, men de fick fortfarande arbeta på loven – som var många och långa. Fabriksägarna kunde också be lärarna att ge barnen ytterligare ledigt.
– Ännu in på 1910-talet arbetade det barn i Sveriges tändsticksfabriker, säger Greta Åberg.
Text: Elin Widfeldt
Film: José Lagunas Vargas
vgrfokus@vgregion.se
Svenska barnarbetare
På 1800-talet användes barn som arbetskraft inom den svenska industrin, bland annat i gruvor, järnbruk och sågverk, så småningom även vid tillverkningen av tobak, glas och tändstickor.
Under seklet kom flera lagar som ökade skyddet för barn, till exempel infördes redan 1833 en lag som sa att barn under nio år inte fick jobba. Men barn arbetade ändå, bland annat i jordbruket. 1851 förbjöds nattarbete för barn.
Barnarbetet var i princip borta från Sverige på 1930-talet.
Vänersborgs tändsticksfabrik var i bruk ända fram till Krügerkraschen 1932. I dag rymmer de gamla fabrikslokalerna kontor och industrier.
Fakta:
Ting i Västra Götaland är en serie i VGRfokus som lyfter fram några av den enorma mängd föremål som finns inom Västra Götalandsregionens omfattande verksamhet, med allt från sjukhus till museer och naturbruksskolor.
Vänersborgs museum öppnade 1891 och är landets äldsta intakta museimiljö. Här finns en del av 1800-talets idévärld bevarad, med bland annat samlingar av exotiska fåglar och egyptiska föremål.
Museet är en del av Västra Götalandsregionens förvaltning för kulturutveckling.