Åtta av tio barn rör sig mindre än rekommenderade 60 minuter om dagen. Dessutom finns en växande grupp som helt avstår från lek och rörelse.
– Allt fler barn riskerar att hamna i motoriskt utanförskap, säger Anna Orwallius, leg. fysioterapeut vid Centrum för fysisk aktivitet (CFFA) vid Västra Götalandsregionen.
Centrum för fysisk aktivitet är ett kunskapscentrum med uppgift att stötta, utbilda och samordna olika insatser för att få göteborgarna att röra sig mer. Ett särskilt fokus ligger på barn och unga.
– Utmaningen är att nå dem som rör sig minst, säger Anna Orwallius. Vi behöver fundera över hur vi kan designa aktiviteter och miljöer som lockar även de mest ovilliga till rörelse.
Problemet med orörliga barn är tudelat. På gruppnivå ser vi att barn och unga rör sig allt mindre, flickor rör sig i allmänhet mindre än pojkar och man rör sig mindre ju äldre man blir. Den som inte rör sig halkar snart efter och får en mindre rörelserikedom. Många vittnar om att barn i allmänhet har sämre motorik idag än för bara något decennium sedan.
Den andra delen av problemet är en växande grupp i rörelseutanförskap.
– Klyftorna ökar mellan dem som rör sig tillräckligt och de som inte gör det, säger Anna Orwallius. Skillnaderna ser vi även på ett socioekonomiskt plan. Barn i utanförskapsområden rör sig mindre och ägnar sig mer sällan åt någon fritidsaktivitet. De idrottsföreningar som är verksamma här har svårare att locka medlemmar.
Tänk brett
Nyligen arrangerade CFFA en workshop kring barn och rörelsen. Under rubriken: Hur får vi dem att röra på sig? samlades personal inom vård och skola till en eftermiddag med samtal och föredrag om hur vi hittar de barn som rör sig för lite och hur vi hjälper dem att komma i rörelse. En av dem som föreläste var Stina Törner, leg. fysioterapeut och specialist i pediatrik. Hon betonade att det kan finnas många orsaker till att ett barn väljer att titta på när klasskamraterna springer och leker.
– Det är viktigt att tänka brett, säger hon. Det kan vara så att barnet har ont, men det kan också vara så att barnet klagar över smärta fastän orsakerna snarare är sociala eller kulturella.
Stina Törner arbetar på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och möter många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En diagnos som alltmer kommit i fokus är DCD – Development Coordination Disorder. Diagnosen innebär bland annat att barnet har svårt att koordinera sina rörelser. Så mycket som vartannat barn med ADHD har även DCD.
Första steget är alltså att ta reda på varför barnet undviker rörelse. Nästa steg kan vara att hjälpa barnet att stärka sin rörelseidentitet med hjälp av enkla övningar i en trygg miljö. Med tiden kan träningen bli alltmer utmanande.
Sexåringar vill leka
Det är en stor fördel om vi kan hitta de rörelseovilliga tidigt, ju tidigare desto bättre för att kunna stimulera den motoriska utvecklingen.
– Vi vill också tidigt kunna bygga upp den fysiska självkänslan, men det är aldrig för sent att jobba med den, säger Stina Törner.
Olika skolor lägger olika mycket fokus på rörelse. Vissa lämnar frågan åt idrottslärarna medan andra har gjort rörelse till en integrerad del av undervisningen och infört aktiviteter som The Daily Mile – 15 minuters löpning eller rörelse, varje dag.
– Ska du få in rörelse på schemat varje skoldag behöver du få med dig HELA personalen, säger Staffan Hjalmarsson. Staffan är speciallärare, idrottslärare och föreläsare och under sin föreläsning betonade han att rörelse ska vara kravlöst och roligt.
– Premiera skratt och lek. Många pedagoger känner samma rädsla för rörelse, samma ovilja, ovana och oförmåga som vissa elever. Men det kan vara just detta som gör dem till nyckelspelare. Får du med dig dem är mycket vunnet.
Betonar fair play
Två av deltagarna på workshopen var Salar Heidari och Gustav Lindecrantz. De är idrottslärare vid Backatorpsskolan och har själva märkt att orörlighet är ett problem som ökar.
– Det finns en tydlig skiljelinje mellan dem som har en idrottsaktivitet på fritiden och de som inte har det, säger Gustav Lindecrantz.
– Det blir lätt en ond cirkel, säger Salar Heidari. Om ett barn inte hänger med i leken vill det inte vara med nästa gång och då halkar barnet efter ännu mer i utvecklingen.
Ett viktigt knep är att låta eleverna ha inflytande över idrottslektionen. När en liten grupp elever håller i lektionen känner de sig involverade och lär sig ansvarstagande och ledarskap.
Ett annat knep är att betona fair play.
– Det är så lätt att de vana tar plats och spelar hårt, säger Gustav Lindecrantz. Om vi är noga med fair play vid varje idrottslektion blir det lättare att även involvera även de rörelseovana.
Text: Benedikta Cavallin
vgrfokus@vgregion.se
Fakta: Sexåringens rörelseförmåga
En sexåring bör kunna springa och pendla med armarna, byta riktning, balansera, hoppa jämfota, hoppa på ett ben, kasta och fånga boll, bland annat.
Var uppmärksam på avvikande rörelsemönster, exempelvis bristande samordning av rörelserna, asymmetri (sidoskillnader), instabilitet, skakningar eller spänningar. De kan vara tecken på att det neuromuskulära systemet inte riktigt fungerar.
Fakta: Centrum för fysisk aktivitet
Centrum för fysisk aktivitet har i uppdrag att främja rörelse bland göteborgarna.
Uppdraget är tredelat.
En del består av att stödja och kvalitetssäkra arbetet med fysisk aktivitet och FaR (Fysisk aktivitet på Recept) inom primärvård och elevhälsa.
En annan del är att bedriva mottagningar med förstärkt FaR-stöd för barn, ungdomar och vuxna.
Den tredje delen handlar om att främja fysisk aktivitet hos invånarna i samverkan med region, kommun, friskvård och föreningsliv. Skola i Rörelse är en del av detta, ett handlednings- och kunskapsstöd gentemot skolan.