Redan på akuten brukar det visa sig om patienten har husdjur hemma som behöver tas omhand, menar Maria Andersson, chefsjuksköterska i NU-sjukvården. Och det finns en fördel med att vårda djurägare:
– Patienter som har djur eller är rökare är ofta de som kommer upp på benen fortast. Där finns en drivkraft, skrattar hon.
Häromveckan skrev VGRfokus om att det kan vara bra att ha en plan för sitt husdjur om man oplanerat hamnar på sjukhus, eller blir kvar längre än tänkt.
Maria Andersson är enhetschef på patientsäkerhetsenheten i NU-sjukvården, där Norra Älvsborgs Länssjukhus (NÄL) i Trollhättan och Uddevalla sjukhus ingår.
Hon menar att det oftast är på akuten som sjukvårdens personal stöter på frågan om husdjur som behöver tas omhand, eftersom det är där patienterna kommer in oplanerat. Redan vid inskrivningssamtalet brukar det komma upp.
– Då frågar vi alltid ”Hur har du det hemma?” Vi har ingen rutin där det står att vi ska fråga specifikt om djur, men i den frågan ingår det, säger Maria Andersson.
Vårdpersonalen kan ringa en anhörig
Hon menar att de allra flesta patienter har ett plan för sitt djur redan när de kommer in.
– Vi kan hjälpa till genom att ställa frågan om de kommer in akut, vi kan också säga vi tror att du kommer att få vara kvar här i x antal dagar, så att de vet på ett ungefär.
Vårdpersonalen brukar hjälpa till genom att ringa en anhörig, det kan vara en släkting eller en granne.
– Om patienter kommer in oplanerat kan det till och med hända att de har en hund med sig i bilen. Då får vi försöka ordna så att någon kommer och hämtar hunden.
Lapp i plånboken underlättar
Många patienter har en lapp i plånboken eller väskan med information om djuret och vem som kan ta hand om det under ägarens frånvaro. Det underlättar för personalen om patienten lämnar fram en sådan.
Ibland kommer frågan om husdjur upp först när patienten har vaknat och landat på en vårdavdelning. Även där försöker personalen hjälpa till.
– Vi vill att patienten ska kunna få vård utan att behöva tänka på massa annat, ligger de och oroar sig för en katt är det inte så kreativt.
Text: Elin Widfeldt
vgrfokus@vgregion.se