”Jag dör hela tiden” är en bok om förändring. Bokens huvudperson drabbas av bröstcancer och tvingas fundera över vad som är viktigt i livet.
– Vi rusar på i en värld där våra prestationer sätts först, men vi är så mycket mer än så, säger författaren Sanna Nässén som till vardags är copywriter på Västtrafik.
Berättelsen börjar månaderna innan huvudpersonen får cancerbeskedet. Vi får möta en kvinna mitt i livet som står på randen till utbrändhet. Hon har allt hon kan önska sig men mår ändå inte bra. Frågorna hopar sig: Varför mår jag inte bättre? Hur ska jag få struktur på livet? Tränar jag för lite? Vad gör jag som är fel?
Vi har stämt möte i en hotellobby nära Regionens hus där Sanna Nässén har sin arbetsplats några dagar i veckan. Med trafiken över Hisingsbron som fond berättar hon om vikten av att stanna upp, trots vår stressiga omvärld och våra höga krav.
– Allt handlar om att vara produktiv och att optimera tillvaron. Vi behöver lära oss att bara vara, att säga nej och stopp, säger hon.
Leva i nuet
I boken är det sjukdomen som tvingar huvudpersonen att ifrågasätta rollen som högpresterande kvinna. Ett läkarbesök dagen före midsommar blir starten på en lång och plågsam tid med operationer, cellgiftsbehandling och sjukhusinläggning. Parallellt funderar hon över sina egna prioriteringar i livet.
– På sätt och vis ligger det också en befrielse i att befinna sig på botten, säger Sanna Nässén. Här finns inga krav på att prestera. Du kan bara leva i nuet.
Egna upplevelser
Sanna Nässén drabbades själv av bröstcancer 2016 och det är till stor del hennes egna upplevelser som ligger till grund för berättelsen i ”Jag dör hela tiden”. Hon vill dock inte kalla boken självbiografisk.
– Huvudkaraktären är jag men ändå inte. Det har varit viktigt för mig att få betrakta berättelsens ”jag” som en fiktiv person och boken som en roman. Då har jag kunnat renodla historien och skruva till dramaturgin.
Berättelsen krävde att få bli skriven
Sanna Nässén har länge drömt om att bli författare. 2019 tog hon tjänstledigt i nio månader och gick en skrivarkurs på Långholmens författarskola. Från början var inte tanken att hon skulle skriva om sjukdomen, men den berättelsen låg liksom i vägen för alla andra. Det var som att den krävde att få bli skriven.
Större delen av boken kom till under tjänstledigheten, men processen fortsatte i ytterligare ett par år. Hon skrev och skrev om och tog hjälp av vänner som testläste och kom med synpunkter. Sanna Nässén ville inte ge sig förrän hon var helt nöjd litterärt.
I juli släpptes boken.
– Att bli författare är en omställning, säger Sanna Nässén. Det är självutlämnande, men jag kan inte fundera för mycket på vad det innebär. Jag får bara köra på för att kunna göra det jag vill göra.
Att vila är att vara en god förebild
Huvudpersonen i boken är inte tillrättalagd. Hon är jobbig, ibland gnatig och definitivt ingen superhjälte som modigt går i strid mot cancern. Tvärtom blir sjukdomen en skola i att våga vara svag och våga ta stöd av omgivningen.
En insikt på en sjukhusbrits, en promenad genom en skog och ett samtal med en terapeut som påpekar att den som vilar när hon är trött är en god förebild för sina barn – det är några exempel på händelser som bidrar till att putta huvudpersonen i en ny riktning. Långsamt hittar hon fram till ett mjukare jag.
– I vår sårbarhet finns också närheten till andra, säger Sanna Nässén. Vi glömmer så lätt bort att vi behöver varandra.
En resa genom vårdapparaten
Boken beskriver också en resa genom vårdapparaten. Sanna Nässén är noga med att ingen ska känna sig utpekad, men visst har hon synpunkter på cancervården.
– Framför allt på ett strukturellt plan. Det finns för lite tid och plats för det personliga mötet i vården. Man blir inte bemött som en hel människa och när man är i kris är det extra svårt. Då blir det också svårare att förstå och tolka alla de fakta man får ta del av runt sjukdomen.
”Jag dör hela tiden” är en bok som Sanna Nässén själv hade velat läsa under sin sjukdomsperiod.
– Av vården fick jag rådet att inte googla, men när man är sjuk suktar man ju efter svar! Jag ville inget hellre än att fördjupa mig i andra människors berättelser.
”Ett samhällsproblem att folk går in i väggen”
Krisen gav alltså insikter, men ska det verkligen behövas en krasch för att man ska hitta rätt?
Sanna Nässén har inget svar på frågan.
– Ska jag ge något råd är det väl att göra färre saker, säger hon dröjande men tillägger snabbt att hon inte vill lägga ansvaret på individnivå.
– Det är ju ett samhällsproblem att folk går in i väggen. Generellt finns det ingen plats för återhämtning. Att sätta stopp är det svåraste som finns, särskilt när man är svag.
”Var snäll mot dig själv”
Mot slutet av intervjun kommer Sanna Nässén på hur hon vill sammanfatta bokens budskap.
– Var snäll mot dig själv, det är nog det jag vill säga. Det låter enkelt, men det är jättesvårt.
Text: Benedikta Cavallin
vgrfokus@vgregion.se
Sanna Nässén
49 år. Född i Östersund, uppvuxen i Umeå.
Arbetar som copywriter på Västtrafiks marknadsavdelning.
Bor i Majorna med man och två barn, 12 och 16 år gamla.
”Jag dör hela tiden” släpptes i juli på Idus förlag.