Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Leas närmaste kollegor var stöttande när hon berättade att hon tänkte "komma ut", de kom hem till henne och provade klänningar.

Från rysk man till svensk kvinna – läkaren Leas resa

Hon föddes som pojke i Sovjetunionen, men kände sig redan tidigt i livet som flicka. Efter en flytt till Sverige påbörjade hon steget mot sitt nya liv – som kvinna. På Närhälsan i Vara där Lea arbetar som läkare har både kolleger och patienter tagit förändringen bra.
– Någon trodde att jag var syster till den tidigare läkaren, säger Lea.

Lea föddes 1977 och växte upp som pojke i dåvarande Sovjetunionen, i nuvarande Sankt Petersburg, med sin mamma, pappa och lillebror. Begreppet könsdysfori var inte känt, det var i alla fall inget man pratade om.

Vid åtta, nio års ålder började Lea känna att hon egentligen var en flicka. Detta höll hon för sig själv, hon berättade inte ens för sin egen familj hur hon kände.

Åren gick. Sovjetunionen splittrades 1991, och det som blev Ryssland övergick från planekonomi till marknadsekonomi och gränserna öppnades mot omvärlden.

Blev läkare

Lea följde i sin mammas fotspår och utbildade sig till läkare. I nästan tolv år arbetade hon som hjärtkirurg i Sankt Petersburg, med långa arbetsdagar på 12–14 timmar, ibland ända upp till ett dygn.

– Jag hade ingen som helst fritid, säger hon.

Hon höll sig upptagen för att inte behöva lyssna på den inre röst som sade till henne att hon egentligen var kvinna. Att komma ut och leva som transkvinna i Ryssland hade varit alltför riskabelt.

– Jag hade riskerat tvångsvård om jag hade sagt något, berättar Lea.

Flytten blev en lång process

För drygt femton år sedan hälsade Lea på några vänner som bosatt sig Sverige. Hon kände en längtan att själv flytta hit för att kunna bli sig själv. I Ryssland fanns inte möjligheten för henne att komma ut och leva som kvinna, som Lea.

Efter att hon fattat sitt beslut följde en fem år lång process med utdragen pappersexercis innan allt var klart. Under den tiden mådde hon inte alls bra.

– Jag grät i smyg på nätterna i min ensamhet.

När alla papper till slut var godkända satsade hon på att lära sig svenska för att kunna börja arbeta som läkare i Sverige.

– Det var svårt, främst för att jag jobbade mycket och hade ont om tid. Jag kom från jobbet först vid tiotiden på kvällarna.

Började jobba på vårdcentral

Tio år efter det första besöket i Sverige hade Socialstyrelsen godkänt hennes ansökan och det var dags för henne att hitta en plats för provtjänstgöring. Hon sökte tjänster i hela landet, och fick napp i Vara.

Redan dagen efter att hon kommit till Sverige började Lea arbeta som läkare på Närhälsan Vara vårdcentral. Till en början låg hon lågt med transitionen, eftersom hon aldrig levt som kvinna tidigare ville hon avvakta tills hon funnit sig tillrätta i sitt nya land.

– Under tiden förberedde jag mig inför transitionen genom att gå ner 20 kilo i vikt. Jag tog hål i öronen, började röstträna och reste till Turkiet för att genomgå hårtransplantation, säger hon.

Berättade efter tre år

Lea var orolig för hur omgivningen skulle reagera och var beredd på att det skulle bli jobbigt. Det skulle dröja nästan tre år innan hon var redo att ta steget och berätta för sina närmaste kollegor på arbetet att hon tänkte ”komma ut”.

– De var stöttande. De kom hem till mig, sminkade mig och vi provade klänningar, säger Lea.

Hon var både förvånad och lättad över det positiva mottagandet. Nästa steg blev att berätta för resten av personalen på vårdcentralen.

Läkaren Lea
Lea har påbörjat hormonbehandlingen, och mår bra. Bild: privat.

Lea satte ihop en presentation med bilder av sig själv som kvinna, och på ett möte visade upp dem och berättade för alla att hon var transkvinna.

– Efter helgen gick jag till jobbet som tjej.

Som läkare möter man ju inte bara kollegor utan också patienter. Även de har tagit det bra, de allra flesta har accepterat förändringen.

– Någon trodde att jag var syster till den tidigare läkaren, säger Lea.

I december påbörjades hormonbehandlingen. Hon har ännu inte märkt någon skillnad. Behandlingen är livslång och kan ha vissa komplikationer, men hon mår bra och känner sig lugn.

En ljus framtid

Till hösten hoppas Lea få sin specialistlegitimation. Hon vill stanna i Vara ett tag, men har också en dröm om så småningom kunna köpa eget ett hus till sig och sin 13-åriga dotter, gärna vid kusten och helst nära en större stad.

– Vara är för litet när du är van vid att bo i en storstad som Sankt Petersburg, säger hon.

I framtiden hoppas hon kunna jobba hemifrån som läkare, vilket hon delvis gör redan i dag via Närhälsan Online. Om hon tidigare arbetade mycket för att slippa tänka, så känner hon nu det motsatta.

– Jag vill ha mer frihet och mer fritid.

Inte enklare, men lyckligare

Lea är väldigt nöjd med hur hennes liv ser ut i dag. Hade hon vetat hur det skulle bli, hade hon förmodligen tagit steget att flytta långt tidigare.

– Livet har inte blivit enklare, men transitionen har gjort livet lyckligare, säger hon.

Text: Charlotte Karlsson
vgrfokus@vgregion.se

LÄS OCKSÅ: ”För vissa kan en liten regnbågssymbol göra stor skillnad”


För dig som vill veta mer:

  • Om könsdysfori och könsidentitet på 1177.se.
  • I Västra Götalandsregionen är det Lundströmmottagning Alingsås som genomför utredning, ställer diagnos, skriver remisser till specialister och samverkar med patientens sociala nätverk. Mottagningen hör organisatoriskt till Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
  • RFSL – Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter har mycket information om trans och könsdysfori.
  • Transformering.se är RFSL ungdoms webbplats om trans och könsdysfori.
  • Transammans – förbundet för transpersoner och närstående.

Källa: 1177.se