Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Sara Roland fotograferar en takstol, i samband med en omläggning av plåten på tornet på Acklinga kyrka. Foto: Annika Lysander

Sara Roland tröttnar aldrig på utsikten från ett kyrktak 

Hon älskar byggnader som bär spår av en annan tid. Det blir många äldre kyrkor i tjänsten, men även en mexitegelvilla kan vara intressant. Sara Roland är bebyggelseantikvarie på VGR:s kulturförvaltning och jobbar med att ta hand om, bevara och utveckla våra kulturhistoriska byggnader och miljöer.

– Viktigast är att hitta lösningar där alla inblandade förstår varandra, så att det blir hållbart över tid, säger hon.

Upp till tio kyrkobesök, kan det bli, vissa dagar. Hon diskuterar, fotograferar eller balanserar högt upp på byggställningar. Det är byggmöten och remissärenden från bygglovsenheten i någon av länets kommuner. Hon skriver rapporter över renoveringar och ger råd till hembygdsföreningar. Andra dagar handlar om stenmurar, färgval till fönster, vattendrivna kvarnar eller placering av utrymningsskyltar.

Byggnader som bär spår av annan tid

Sara Roland inspekterar en takomläggning på Lekåsa kyrka i Essunga. Foto: Sara Roland

– Jag tröttnar aldrig på utsikten från ett kyrktak! Jag fascineras av byggnader och miljöer som bär spår av en annan tid, genom hantverk, patina, spår av människor eller verksamhet. Ibland är de många hundra år, ibland relativt moderna, som spannmålstorkar från 50-talet i plåt, en verkstad på landsbygden eller en entrékur till en idrottsplats. En mexitegelvilla kan också vara kulturhistoriskt intressant. Jag har ett väldigt varierat arbete och lär mig nya saker hela tiden.

Många möten med hantverkare

Den röda tråden är att, tillsammans, på bästa sätt, ta hand om byggnader och miljöer. Att, utifrån olika aspekter, fatta beslut kring hur små eller stora förändringar påverkar det kulturhistoriska värdet, på sikt.

Sara Roland träffar även hantverkare av olika slag: murare, målare, plåtslagare, elektriker, ljusdesigners, ventilationsexperter eller akustiker.

– Att kunna ta folk är viktigt och att kunna välja sina strider. Jag förväntas ha kompetens inom ett väldigt brett fält. Det är både krävande och utvecklande att upprätthålla god grundkunskap i så många olika hantverk och material att jag kan diskutera och argumentera för, eller mot, olika lösningar.

Människorna hon träffar, ofta på platser med äldre byggnader och föremål, skapar också intressanta samtal.

–  Genom att prata om byggnaderna, hantverket och materialen kommer vi nära de som levt före oss. Jag får höra många berättelser, om tid, förändring och liv. Livsöden.

Vanligt med arbetsdagar ute i fält

Hon rekommenderar starkt sitt yrke till andra. Utbildningen är till stor del teoretisk, men landar i ett varierat och självständigt arbetsliv med många dagar ute i fält. Ett intresse för kulturarv, kulturhistoria, hantverk och byggnader behövs, det är också en hel del lagstiftning att sätta sig in i.

Sara Roland tittar på en bränd kalksten tillsammans med murare Tony Axelsson, som beskriver processen. Foto: Anette Broman

– Både det svåraste och det bästa är att ständigt få nya utmaningar. Hur vi ser på vad som är kulturarv och bevarandevärt förändras hela tiden. Samtidigt blir det vi jobbar med aldrig inaktuellt. En dokumentation där vi tar ett foto av en byggnad till exempel, kan vara värdefullt hundra år senare, det är få yrken där det är så.

Kan du berätta om något minne från jobbet som har stannat kvar?

– Jag stog högt uppe i ett kyrktorn tillsammans med en murare. Han berättade att hans far, som ung hantverkare, hade suttit gränsle över kyrktaket och råkat tappa en hink med färg! I ögonblicket var det ett misstag som han hoppades att “vår herre tar hand om”. Missfärgningen på skifferplattorna syns fortfarande tydligt, såhär sjuttio år senare, men i dag är det en fin anekdot, inte minst för sonen. Vad som blir ett kulturarv, vet man inte alltid förrän efteråt. Det är hisnande att tänka på.


Namn: Sara Roland

Ålder: 45 år

Yrkestitel: bebyggelseantikvarie (det är det jag är utbildad till, på Göteborgs universitet, men jag säger ofta bara antikvarie, eller byggnadsantikvarie, beroende på sammanhang)

Antal år i yrket: 20 år

Soundtrack till min arbetsdag: On the road again

Andra yrken jag har haft: landsbygdsutvecklare och vårdbiträde

Om jag fick prova på ett annat jobb inom VGR för en dag: Något praktiskt, till exempel vara med en dag i skogen på en naturbruksskola.

Unika yrken i VGR – serie i VGRfokus
Det arbetar ungefär 57 000 personer i Västra Götalandsregionen. Bland alla medarbetare finns de som har roller som är ovanliga – yrken som få känner till. I serien Unika yrken i VGR möter vi några av dem: specialister och doldisar. Hur ser deras arbetsdag ut? Vad kräver deras yrkesroll? Varför behövs just deras kompetens? Häng med i serien där du får möta ovanliga yrkesuppdrag och värdefull expertis.