Sommaren 2011 drogs Göteborgs naturhistoriska museum in i en internationell stöldhärva. Fräcka tjuvar bröt sig in i en glasmonter där de kapade och stal ett noshörningshorn. Stölden har aldrig blivit formellt uppklarad. För museivärd Fanny Steen är det en dag hon aldrig glömmer: ”Noshörningen har en historia att berätta.”
”En dag jag aldrig glömmer” med Fanny Steen är den första delen i en serie porträtt där medarbetare från VGR berättar om en arbetsdag som har stannat kvar i minnet.
Det är lördagen 23 juli 2011. Göteborgs naturhistoriska museum ska just öppna för dagen. Som vanligt är det lite kö utanför.
Museivärden Fanny Steen, då 28 år, har bara arbetat på museet i några månader. I dag ska hon arbeta i receptionen och tillsammans med en kollega vara den som välkomnar besökare in på museet.
När entrédörrarna slås upp släntrar en blandning av besökare in. En grupp män tar sig målmedvetet fram till Fanny Steen för att köpa entrébiljetter. De talar engelska och verkar ivriga att komma in.
– Jag minns att de kändes lite stressade. Inte så att jag blev misstänksam, men som medelålders män var de en ovanlig grupp. Det brukar vara barnfamiljer först i kö när vi öppnar. Jag tänkte att de kanske var i Göteborg på jobb och gjorde ett studiebesök eller en utflykt, säger Fanny Steen idag, femton år senare.
Männen betalar sin entré och fortsätter vidare in i museet, uppför trappan mot den pampiga däggdjurssalen. För Fanny fortsätter dagen som vanligt med sysslorna i receptionen.
En stund senare dyker det upp en besökare som berättar att glaset är krossat till en av montrarna i däggdjurssalen. Fanny och hennes kollega i receptionen använder sin komradio för att be en tredje kollega att kontrollera vad som hänt.
Kort därefter tjuter museets larm. En halvtimme senare anländer polisen.
Noshörningens horn avsågat och stulet
Någon hade krossat skyddsglaset och sågat av spetsnoshörningen som är utställd på museets. Sen hade de lämnat byggnaden via en nödutgång. Allt detta mitt på ljusa dagen – medan museet hade öppet.
Kvar i receptionen stod Fanny Steen och kände sig omtumlad.
– Jag kommer ihåg att jag blev ställd och tänkte: Vad ska jag göra nu? Men sen gick mycket på instinkt. Finns det glas på golvet? Har någon blivit skadad? Behöver vi spärra av? Det var mycket att göra och många tankar. Samtidigt skulle vi fortsätta ta emot besökare och hålla oss lugna.
Det blev en ovanlig balansgång mellan krishantering och vardag.
– Vi behövde lösa situationen. Men också fortsätta säga hej till nästa besökare som kom in genom dörren, säger Fanny Steen.
Internationell liga kopplas till stölden
Det som först såg ut som en spektakulär enskild stöld visade sig senare vara en del av något större. Noshörningar är ett av världens mest utrotningshotade däggdjur och deras horn kan vara värda mer än guld på den svarta marknaden.
Flera år senare skulle händelsen i Göteborg kopplas till en internationell liga – 2016 dömdes fjorton personer för liknande brott i Storbritannien. Brittisk media kallade ligan ”Rathkeale Rovers” efter ett irländskt samhälle som många av dess medlemmar kommer från.
Ligan dömdes bara för en handfull brott, men misstänks ligga bakom desto fler – som aldrig har kunnat bevisas. Däribland på Göteborgs naturhistoriska museum 2011.
För Fanny Steen var det märkligt att följa utvecklingen i medierna och inse att hon mycket väl kan ha varit den sista personen som pratade med tjuvarna innan stölden. Hon har tänkt mycket på händelsen genom åren.
Det starkaste minnet är en känsla.
– Framför allt kände jag mig lite dum. För att jag inte fattade direkt och kommunicerade med mina kollegor om att hålla lite extra koll på den här gruppen som stack ut. Men samtidigt har jag landat i att den känslan inte får styra hur jag bemöter människor. Om jag måste välja är jag nog hellre lite naiv.
Bildtext: Noshörningen står än i dag i den pampiga däggdjurssalen med sitt nya, rekonstruerade hon. Foto på ”omplåstrade” noshörningen: Göteborgs naturhistoriska museum, GNM7460_2. Övriga bilder, foto: José Lagunas Vargas.
Noshörningen berättar en historia
Under åren som gått har museet stramat upp säkerhetsrutiner och installerat fler larm till sina montrar. Spetsnoshörningen, som har stått utställd på museet sedan 1948, finns kvar att beskåda idag – med ett rekonstruerat horn. Det ursprungliga hornet återfanns aldrig.
För Fanny Steen har djuret fått en särskild betydelse. Under en personaldag fick medarbetarna frågan om vilket djur på museet som var deras favorit.
– Noshörningen. Den har en historia att berätta. Inte bara om djuret i sig, utan också om det som hände här på museet och om hur vi människor ser på naturen och dess värde, säger Fanny Steen.
Viktigt arbete inom biologisk mångfald
Numera är Fanny Steen butiksansvarig på Göteborgs naturhistoriska museum och arbetar med bemanningsfrågor, samtidigt som hon är en del av det värdskap som möter tusentals besökare varje år.
Att hon har blivit kvar på museet är ingen slump.
– Det är en fantastisk arbetsplats med fina kollegor och en välkomnande kultur. Och museer spelar en viktig roll för samhället som offentliga platser där alla är välkomna.
Hon är också särskilt entusiastisk kring museets roll och arbete inom biologisk mångfald.
– Det är ett viktigt arbete att sprida kunskap och öka allmänhetens intresse för biologisk mångfald. Som i butiken till exempel, där vi försöker inspirera våra besökare till att själva gå ut i naturen och se varför biologisk mångfald är viktigt, säger Fanny Steen.
Text: Anders Sandahl
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus
Fakta: Fanny Steen
Ålder: 44 år
Bor: Göteborg
Yrke: Museivärd på Göteborgs naturhistoriska museum
Utbildning: Kandidat i arkeologi, master i museistudier
Om jag fick prova ett annat VGR-yrke för en dag: Gärna något inom inköp, upphandling eller verksamhetsutveckling.
Fakta: Göteborgs naturhistoriska museum
Göteborgs naturhistoriska museum bildades 1833 och är Göteborgs äldsta museum.
Museets samlingar omfattar cirka 10 miljoner djur. Den permanenta utställningen uppvisar ett brett urval av jordens fauna – från encelliga amöbor till afrikansk elefant.
I den marina sektionen finns en blåval och i avdelningen om människans utveckling kan vi möta en skalenlig kopia av Lucy.
Läs mer på museets webbplats: länk