Hilma C Lindskog har alltid haft en längtan efter barn, men samtidigt varit rädd inför en eventuell förlossning. När hon och mannen Daniel Carelli blev gravida växte oron sig ännu starkare men med stöd från Sammanhållet barnmorsketeam vändes rädslan och de fick vara med om något fantastiskt.
– Det var en utomkroppslig upplevelse. Jag är så glad att jag fått vara med om det, säger Hilma.
Hon, Daniel och deras nu två månader gamla son Benjamin är tillbaka på Kungshöjds barnmorskemottagning och teamet som blivit en så stor del av deras resa mot föräldraskapet.
– Det är härligt att vara tillbaka. Teamets stöd har betytt jättemycket för oss, säger Hilma efter att de kramat om Karin Larsson och Moa Malmqvist Winge, som båda två var med under delar av förlossningen.
Hilma har alltid haft en längtan efter barn, men samtidigt har hon så länge hon kan minnas varit förlossningsrädd.
– Det är ju inte de okomplicerade förlossningsberättelserna man får höra som fastnar – utan det är skräckhistorierna, säger Hilma.
Bilden av förlossningen hade länge varit förknippad med något okontrollerbart och skrämmande. När hon och Daniel fick veta att de väntade barn blev rädslan mer konkret.
– Jag var rädd för att föda vaginalt men ville samtidigt inte gå miste om den upplevelsen genom ett planerat kejsarsnitt, berättar Hilma.
En kompis till Hilma från Stockholm hade där fått stöd av Min barnmorska och tipsade om vårdmodellen och VGR:s motsvarighet – Sammanhållet barnmorsketeam Göteborg.
– Jag pratade med min barnmorska som bedömde att jag kanske kunde passa för teamet och hon skickade en remiss.
Remissen godkändes och i vecka 20 fick Hilma och Daniel träffa teamet för första gången.
– Vi kände direkt att det här var något mer. Bemötandet, servicen – vi kände att vi var i trygga händer, berättar Daniel.
Byggde trygghet över tid
Under månaderna som följde återkom de till samma mottagning, träffade samma personer och lärde känna barnmorskorna.
– Det blev mer personligt. De visste vem jag var och vad jag behövde, säger Hilma.
Rädslan försvann inte över en natt – men den förändrades.
– I stället för att bara känna stress började jag känna: det här kan jag klara.
Daniel märkte också skillnaden.
– Det var inte bara att vi fick information, utan att de lyssnade och tog hand om vår oro och våra frågor. Det skapade ett lugn.
En av rädslorna under graviditeten var att drabbas av havandeskapsförgiftning så när ett prov visade på protein i urinen började tankarna att snurra i Hilmas huvud.
– Teamet följde upp provet och det visade sig att det inte var något men jag kunde ändå inte släppa det, säger Hilma. Hur de bemötte min oro gjorde så stor skillnad. Jag fick komma och ta ett extra prov för att se att värdena var bra.
Kontinuiteten, bemötandet och stämningen som teamet byggt upp gör stor skillnad.
– Miljön i sig skapar utrymme att faktiskt berätta om också mindre logiska känslor som kan dyka upp, säger Hilma.
En av de saker som Daniel och Hilma uppskattat mest med teamet är tillgängligheten. Via 1177 e-tjänster eller telefon har de kunnat få snabba svar på alla de frågor eller funderingar som dykt upp under graviditetens gång.
– Profylaxkursen och förberedelserna inför förlossningen med information om förlopp och olika smärtlindringar gjorde oss tryggare. Det fanns en tydlighet i vad vi kunde förvänta oss och i slutet av graviditeten kände vi oss väl förberedda, berättar Hilma.
Barnmorskorna i teamet kommunicerar med varandra och hjälps åt med varandras patienter.
– Målsättningen är att den gravida ska ha hälsat på alla i teamet innan förlossningen, berättar barnmorskan Karin Larsson.
När det blev dags att åka in
Förlossningen, som Hilma länge oroat sig för, blev något helt annat. Paret var hemma när värkarna satte i gång. De ringde till teamets jourtelefon och jourhavande barnmorska svarade.
– Det var Monica som svarade. Hon visste precis vem jag var och sa att hon misstänkte att jag kanske skulle ringa den dagen.
Efter en stunds samtal där Monica också lyssnade på en värk kom de överens om att det inte riktigt var dags att åka in ännu, utan att paret skulle vara kvar hemma och försöka vila och ladda upp inför den stundande förlossningen.
– Vi hade kontakt en gång till under kvällen och sedan vid två på natten tilltog värkarna och då när jag ringde sa Monica att det var dags att åka in, berättar Hilma. När vi kom till förlossningen var Monica där och mötte upp. Det kändes så bra och tryggt.
Moa bytte av Monica på förlossningen
Innan Benjamin kom ut hann Monica gå av sitt pass.
– Moa som jag träffat under graviditeten kom. Epiduralbedövningen gjorde att jag kunde få lite vila och vi hade det också mysigt och lugnt under den tiden, säger Hilma. Jag hade nog innan en föreställning om att det enbart var kaos i förlossningsvården, men det är inte alls den bilden jag har nu.
Även Moa löstes av och den här gången var det Karin som klev på sitt pass.
– När jag kom sa Moa att det kanske var dags för värkstimulerande dropp och så blev det, säger Karin och visar Daniel och Hilma hur det syns i förlossningsaktens partogram.
Klockan 1920 den 14 mars fick Hilma och Daniel i sällskap av Karin äntligen välkomna Benjamin till världen.
– Det var en utomkroppslig upplevelse. Det är galet att kroppen har det i sig. Jag är så tacksam över att jag fått vara med om det och att allt gick bra.
Hon stannar till och ett skratt bubblar upp innan hon fortsätter.
– Jag trodde aldrig att jag skulle säga det. Jag som varit så rädd har liksom blivit den där moder jord-typen som pratar om hur fantastisk kroppen är och att förlossningar kan vara stärkande upplevelser, även om det såklart också är okontrollerbart på många sätt.
Stödet fortsatte efteråt
Efter att Benjamin hade fötts fortsatte kontakten med teamet. I den omvälvande första tiden som nyblivna föräldrar fanns fortfarande samma personer kvar.
– Jag fick lite problem med amningen, vände mig teamet som direkt gav stöd och det hela löste sig. Stödet har varit så värdefullt och vi är så tacksamma.
Från projekt till permanent verksamhet
Sammanhållet barnmorsketeam i Göteborg startade som ett projekt under 2024, inspirerat av liknande arbetssätt i andra delar av landet.
Nu har modellen blivit en del av den ordinarie verksamheten i Göteborg – med målet att fler gravida ska få möjlighet till samma typ av kontinuitet.
– Uppföljningen visar att de gravida är väldigt nöjda med stödet så det är kul att teamet växer så att vi kan hjälpa ännu fler, säger Karin Larsson som hyllar vårdformen.
– Vi ser ju att det gör skillnad och det är så givande att få arbeta på det här sättet. Att följa den gravida, planera förlossning och eftervård och vara med hela vägen.
Till hösten startar ett arbete med att titta på en vårdmodell som är anpassad för övriga delar av regionen.
– Förutsättningarna ser olika ut i olika delar av regionen. Vi har bildat en styrgrupp med representanter från förlossningsvården och barnmorskeverksamheten och tillsammans kommer vi att titta på hur arbetet ska gå till, säger projektägaren Åsa Prebensen, områdeschef barnmorskemottagningar och gynekologi.
Text och foto: Jonna Andersson
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus!
Sammanhållet barnmorsketeam Göteborg
Sammanhållet barnmorsketeam Göteborg erbjuder gravida med förlossningsrädsla eller annan sårbarhet en vårdmodell som är anpassad till särskilda behov av trygghet och kontinuitet i vården.
Ett team av barnmorskor följer patienten genom graviditet, födsel och eftervård. Gravida som remitteras till teamet ska ha som målsättning att föda vaginalt.
I dag finns vårdmodellen i Göteborg men under hösten startar ett arbete för att utreda vilken typ av vårdmodell som kan erbjudas målgruppen i övriga delar av regionen.