Hotfulla situationer är en del av vardagen för ambulanspersonal.
– Att få ett förstärkt rättsskydd genom den nya lagen om sabotage mot blåljusverksamhet är viktig för oss. Men det räcker inte hela vägen för att vi ska kunna känna oss trygga på jobbet, säger ambulanssjukvårdare Mikael Pareklev.
Med många år i tjänst och ett förflutet som ordningsvakt och väktare är han mer än välbekant med hotfulla situationer. Mikael Pareklev arbetar i NU-sjukvårdens ambulansverksamhet och är en av flera instruktörer som utbildar nyanställda om hot och våld.
– Många får en tankeställare om jobbet och vad det innebär. De tror inte att det är så allvarligt, men det gäller att har rätt ”mindset” när vi är ute och jobbar. För vår egen säkerhet. Hur beter vi oss på plats? Hur går vi in och ut i en okänd lokal? Hur ser situationen ut? Hot, vapen, flyktvägar och fordonsplacering.
Polisen inblandad
Mikaels upplevelse är att polisen på ett eller annat sätt är inblandad i ambulansens arbete en gång vartannat pass, och då ofta av säkerhetsskäl. Under sina 22 år inom ambulanssjukvården har han märkt hur människors attityder förändrats.
– Respekten för viktiga samhällsfunktioner har till viss del försvunnit. Det händer ibland att vi möts av hotfull stämning och ilska i samband med att vi ska hjälpa någon och då behöver det nödvändigtvis inte vara den som ska ha vår hjälp som bär sig illa åt. Det kan vara förbipasserande, anhöriga eller annan allmänhet.
Ofta ensamma
Polis och räddningstjänst har möjlighet att avvakta eller att avböja ett ärende som de inte tycker är deras uppdrag eller om de anser sig inte ha resurser. Det har inte ambulansen.
– Vi åker på det mesta och då oftast ensamma. Det framkommer i ärendet att det är stökigt på plats eller våldsamt och då får vi åka fram ensamma. När vi samarbetar med polisen så upprättar vi en brytpunkt och stannar kvar där tills det är säkrat, eller åker fram samtidigt. Men ofta åker vi ensamma på ärenden med inslag av hot och våld.
Mikael Pareklev påpekar att NU-sjukvårdens ambulansområde ser väldigt olika ut med stora geografiska skillnader. Många av enheterna jobbar utanför tätorterna och då är säkerhetstänket ännu viktigare. Kollegor till honom har blivit utsatta för både vapenhot och våld.
Droger eller psykisk ohälsa
– Ofta är det i samband med droger eller psykisk ohälsa men generellt handlar det om förväntningar som inte uppfylls. Och det har vi stor förståelse för. Men vi har ett arbetssätt som går ut på att vi ska göra en bedömning och prioritering av våra patienter för att de ska komma till rätt vårdnivå och få den snabbaste vården för just sin åkomma. Ibland förväntar sig människor att de ska få något av oss, exempelvis en viss medicinsk behandling eller att vi ska köra dem direkt till sjukhus. Och när detta inte sker så uppstår ibland situationer med inslag av hot och våld.
Sedan några år arbetar ambulanssjukvården i NU-sjukvården med att bedöma patienter på plats genom ett så kallat triagesystem. Detta för att snabbt upptäcka de absolut akuta patienterna. Är inte patienten akut sjuk och behöver vård under transport eller inte klarar annat transportsätt så hänvisas patienten att ta sig in till sin rekommenderade vårdinrättning själv eller med hjälp av någon. Patienten hänvisas till rätt vårdnivå av ambulanspersonalen på plats. Ett arbetssätt som visar sig ha fallit väl ut och som granskas kontinuerligt genom journalgranskning och uppföljning.
Annat säkerhetstänk
– På våra ambulanser står det: bedöma, hänvisa, vårda, transportera. Det är ett unikt och bra arbetssätt som tar patienten till rätt vårdnivå men som ibland inte upplevs som rätt för den enskilda individen och då kan tråkiga situationer uppstå. Då är det viktigt med bra bemötande och smarta beslut för att undvika hotfulla eller våldsamma situationer, säger Mikael.
Han tror att den nya lagen, när den börjar tillämpas kan leda till något positivt. Men han efterlyser också ett annat säkerhetstänk när man organiserar ambulansverksamheten och det prehospitala arbetsättet.
– När larmet går och det blir hotfulla och våldsamma situationer ute på plats så är det helt uppenbart att det är resurskrävande för samhället. Ingen inom blåljusverksamheterna vill känna sig rädd på jobbet och alla vill komma hem efter passets slut. Så visst är lagen bra, men det är uppenbart att mer resurser behövs om vi ska klara av att känna oss trygga i vår yrkesutövning inom blåljusorganisationerna.
Text: Bettina Axelsson
vgrfokus@vgregion.se
Fakta
NU-sjukvården är en del av Västra Götalandsregionen (VGR) med sjukhus i Trollhättan och Uddevalla. NU-ambulansen utför cirka 56 000 uppdrag per år och har ambulanser placerade i Trollhättan, Vänersborg, Uddevalla, Strömstad, Tanum, Hallinden, Lysekil, Kungshamn, Mellerud, Dals Ed, Bengtsfors, Färgelanda, Åmål och Henån.
Lagändringen från 1 januari 2020 innebär att sabotage mot blåljusverksamhet införs som ett nytt gradindelat brott i brottsbalken. Brottet omfattar den som angriper eller på annat sätt stör polis, räddningstjänst eller ambulanssjukvård, om gärningen är ägnad att allvarligt försvåra eller hindra utryckningsverksamhet eller brottsbekämpande verksamhet. Straffet för sabotage mot blåljusverksamhet är fängelse i högst fyra år och för grovt sabotage mot blåljusverksamhet fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vidare skärps straffskalan för grovt våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i lägst ett och högst sex år. Av hälso- och sjukvårdspersonal är det i idag endast läkare som har det förstärkta tjänstemannaskyddet för våld eller hot mot tjänsteman.