Det är betydligt vanligare med självmord hos patienter med cancersjukdom jämfört med friska människor. Nu påbörjas ett arbete i Västra Götalandsregionen för att hjälpa cancerpatienter med psykiska ohälsa. Det handlar om att vårdpersonal ska bli bättre på att prata med cancerpatienter om psykiska problem och självmordstankar.
– Inom cancervården har vi fokuserat på överlevnad och livskvalitet men vi måste även titta på den psykiska hälsan och tänka att alla yrkesgrupper i cancervården har viktiga roller i det förebyggande arbetet, säger Thomas Björk-Eriksson, verksamhetschef på Regionalt cancercentrum väst.
Att ta emot ett cancerbesked är inte en enkel sak. Även vid en framgångsrik behandling kan rädslor för att cancern kommer tillbaka överskugga det positiva och då blir det ändå ingen riktig glädje i livet.
Dubbelt så hög risk
Vetenskapliga studier visar att självmordsrisken bland cancerpatienter är minst dubbelt så hög jämfört med den övriga befolkningen. Risken är högst direkt efter diagnos för att därefter minska över tid. Särskilt stor är risken bland ensamstående män med bristande socialt stöd, personer i högre ålder samt hos personer med psykisk ohälsa och även kroppsliga sjukdomar redan före cancerbeskedet.
– Ångest kommer om man inte vet att hjälp finns. Många cancerpatienter blir till slut friska eller kan hitta bra sätt att leva med cancer, men det finns de som känner att det är lika bra att livet får ta slut och det är viktigt att vi hittar fram till dessa individer genom att våga prata om de tunga bitarna, säger Lise-Lotte Risö Bergerlind, ordförande i det regionala och nationella programområdet för psykisk hälsa.
Handlingsplan för vården
I samarbete med Ullakarin Nyberg, överläkare psykiatri och suicidforskare har Västra Götalandsregionens regionala programråd för psykisk ohälsa tagit fram en handlingsplan för suicidprevention som berörda förvaltningar ska jobba med.
– Eftersom det fortfarande finns skam runt psykisk sjuklighet så kanske patienten inte självmant berättar att det, förutom cancern, finns psykisk sjukdom att ta hänsyn till. Det kan vara en svår depression eller utmattningstillstånd, en psykossjukdom eller beroendeproblematik. Patienten måste då få frågor för att lättare öppna upp: ”Har du tidigare fått behandling på grund av psykiska besvär eller får du det nu?” Eller ”Kommer din psykiska problematik att försvåra för dig att klara av din cancerbehandling? Hur kan vi då underlätta?”, säger Ullakarin Nyberg.
Arbetssättet innebär att personalen får lära sig att ställa frågor om psykiska besvär och lyssna på patientens svar utan att fokusera på lösningar och åtgärder. Erfarenheten visar att patienter som blir bemötta som experter på sig själva ofta har förslag på lösningar på sina problem och kan ge råd till vårdpersonal om vad de behöver hjälp med.
Inte farligt att fråga
Det finns tillfällen när vårdpersonal tydligt behöver säga till en patient att självmordstankar inte är konstiga eller onormala. Det är aldrig farligt att fråga om självmordstankar och man ger inte någon idén om självmord bara genom att fråga. Genom att inte lyfta ämnet missar vården i stället de som faktiskt har dessa funderingar. Många svåra problem i livet kan leda till att man tänker på självmord som en utväg och svår sjukdom kan göra att man känner sig som en belastning för andra. Att då få möta någon som berättar om vilka resurser som finns och hur det går att leva ett bra liv med en cancersjukdom är viktigt.
– Det är viktigt att också uppmärksamma alla de patienter som upplever att livet blir mer värdefullt efter en cancerdiagnos, när varje dag och vecka räknas och man kämpar för att förlänga livet. Men det är de sårbara individerna, som översköljs av ett mörker i den situationen, som vi måste upptäcka om vi vill förhindra självmord, säger Ullakarin Nyberg.
Text: Mari Turos
vgrfokus@vgregion.se