Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Barnmorskan Anette Rask är i dag 69 år, och jobbar fortfarande extra på Reproduktionsmedicin. Hon träffade den första IVF-bebisen flera gånger, och även mamman. Bild: Maja Larsson samt Pixabay

40 år sedan första IVF-bebisen föddes på Sahlgrenska

Numera är nästan vart tjugonde barn ett resultat en av lyckad IVF-behandling. I dag, den 26 september, är det 40 år sedan det första barnet i Norden föddes efter IVF. Både behandlingen och födseln ägde rum på Sahlgrenska sjukhuset.

– Jag minns den mamman än i dag. Hon kom upp till mottagningen med sin dotter på födelsedagen i flera år, och bjöd på tårta. Hon var så otroligt tacksam över sitt barn, berättar barnmorskan Anette Rask, som vid tidpunkten jobbade som sjuksköterska på Kvinnokliniken Sahlgrenska.

Redan på 1930-talet skedde de första IVF-försöken ute i världen. 1959 lyckades några australienska forskare befrukta kaninägg utanför livmodern, och kaninerna födde levande ungar. Ändå dröjde det till 1978 innan det första levande barnet föddes genom IVF, i England.

– Då var det många i världen som var på gång. Det andra barnet föddes i Australien 1980, det tredje i USA 1981, och 1982 skedde det i både Sverige, Frankrike och flera andra länder, berättar Christina Bergh, överläkare och professor i obstetrik och gynekologi.

Göteborgs universitet i framkant

Göteborgs universitet låg i framkant i Norden. Här bedrevs sedan länge framgångsrik forskning inom fysiologi och endokrinologi, där man bland annat studerade ägg och äggblåsor hos råttor. En del av dessa forskare gick under 1970-talet vidare och blev gynekologer.

En av dem var Lars Hamberger, som sedan ledde det team på Sahlgrenska sjukhuset* som blev först i Norden med födsel av ett IVF barn, efter att ha lyckas befrukta ett människoägg utanför kroppen och sätta in embryot i en livmoder. 26 september 1982 föddes barnet, en flicka. Tidningarna skrev om ”provrörsbarnet” och nyheten var en sensation.

Komplicerade första behandlingar

De första IVF-behandlingarna var inte helt enkla. Tekniken var outvecklad och ägguttagen gjordes genom titthålsoperationer där man sövde patienterna.

– Ryktet säger att en av de tidiga IVF-graviditeterna ute i världen föregicks av 52 titthålsoperationer, säger Christina Bergh.

På Sahlgrenska krävdes det bara några enstaka försök, men innan IVF blev en vanlig behandlingsform var det kirurgi man använde för att behandla kvinnor med infertilitet – så kallad fertilitetskirurgi.

– Vi hade en läkare, Kurt Swolin, som gjorde operationer som gick ut på att skapa fri passage i tilltäppta äggledare, berättar Anette Rask.

En sådan operation kunde ta en hel dag, och det fanns inga garantier för att patienten faktiskt skulle kunna bli gravid senare. Det var framför allt för den här patientgruppen med tilltäppta äggledare som de tidiga IVF-behandlingarna blev en möjlig utväg – den där det fanns ett absolut hinder för ägg och spermie att mötas.

Tekniken utvecklades

Det dröjde några år från den första graviditeten till nästa. Först i slutet av 1980-talet började IVF bli mer av en standardbehandling. Då hade tekniken dessutom utvecklats: på Sahlgrenska hade man utvecklat en teknik att ta ut äggen med vaginalt ultraljud och nål genom slidväggen. Kvinnorna behövde inte längre sövas och ägguttaget förenklades därmed betydligt.

Ett annat problem som löstes med tiden var hormonstimuleringen. För att lagom många är – oftast 10-12 stycken – ska mogna står kvinnan på hormonbehandling i cirka 10 dagar innan ägguttag. I början behövde patienterna komma in till kliniken varje dag för att få hormonsprutor intramuskulärt, men så småningom utvecklade läkemedelsföretagen nya typer av hormoner som kunde ges subkutant i stället. Det innebar att kvinnorna kunde ta sprutorna själva i sina hem.

Ny metod gav förbättrade resultat

På 1990-talet började man med ICSI (intracytoplasmatisk spermieinjektion), en metod där man injicerar en spermie i ägget i stället för att bara blanda ägg och spermier, vilket ledde till kraftigt förbättrade resultat hos par där spermierna håller lite lägre kvalitet.

– Jag vill också gärna nämna den viktiga förändringen som skedde i början av 2000-talet när vi började återföra endast ett embryo i stället för flera. Innan dess hade vi både tvilling- trilling- och i enstaka fall fyrling-graviditeter, och barnläkarna såg stora risker med det här.

– Numera sätter vi i allmänhet in ett enda embryo. En annan stor förändring är att vi har, med längre odling och nya frystekniker, lyckats frysa embryon med mycket fina förlossningsresultat. Det ger fler möjligheter och bättre resultat för våra patienter, säger Christina Bergh.

Den första patienten födde med kejsarsnitt av säkerhetsskäl. Numera ser man inga särskilda risker med att föda barn vaginalt efter en IVF-behandling.

Omkring 70 procent får barn

1990 gjordes 3 000 behandlingscykler med IVF i hela Sverige. Nu görs ungefär 20 000 cykler årligen, med färska eller frysta embryon på ungefär 5 000 par eller ensamstående. Drygt 30 procent av alla behandlingscykler lyckas, och man räknar med att 4,5 procent av alla barn som föds i Sverige har blivit till tack vare IVF.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset är fortfarande störst i Sverige på IVF, med över 2 000 startade behandlingar per år.

– Vi vet sedan länge att upp till 15 procent av alla par i fertil ålder är ofrivilligt barnlösa. Tack vare bland annat IVF får cirka 70 procent av dem biologiska barn, det är fantastiskt. Man ska dock komma ihåg att alla får inte barn. Omhändertagandet av dem har blivit allt viktigare, säger Christina Bergh.

Anette Rask är inne på samma spår.

– Innan IVF fanns det inte så värst bra möjligheter att bli gravid om man hade fertilitetsproblem. Man var helt enkelt barnlös och fick acceptera det. Nu finns det otroligt stora möjligheter. Det är klart att man blir jättebesviken när det trots allt inte går.

Skeptisk syn i början

In vitro-fertiliseringens utveckling är en otrolig framgångssaga. Men i början mötte metoden mycket skepsis.

– ”Ni leker Gud”, kunde folk säga. Eller ”det där ska naturen sköta”. Många trodde att det var farligt, att barnen skulle ta skada, säger Christina Bergh.

2010 var hon med på Nobelfesten, när Nobelpriset i medicin tilldelades engelsmannen Robert G Edwards för utvecklingen av IVF. Av en slump hamnade hon bredvid en representant för Nobelkommittén.

– Jag och mina kollegor hade nominerat Robert Edwards hur många år som helst, och jag frågade varför priset kom först nu. ”Det hade aldrig gått tidigare. Vi behövde veta att det var helt säkert”, svarade representanten från Nobelkommittén. Det säger ganska mycket om hur man har sett på IVF.

* Sahlgrenska var vid den här tiden inget universitetssjukhus. Sedan 1997 heter det Sahlgrenska Universitetssjukhuset.


Tre områden där Sahlgrenska Universitetssjukhuset varit banbrytande inom IVF

Tre områden där Sahlgrenska har varit med och utvecklat IVF-vården

  • Tidpunkt
    Sjukhuset var först i Norden med att utföra en lyckad IVF-behandling som ledde till födsel, 1982.
  • Ultraljud
    Läkare och ingenjör på Sahlgrenska utvecklade metoden att utföra ägguttag med ultraljud och nål genom slidan. Det blev startskottet för det stora företaget Vitrolife.
  • Register
    Alla svenska IVF-behandlingar, även hos privata aktörer, registreras sedan år 2007 i det nationella kvalitetsregistret QIVF. Mängder av forskning och vårdutveckling baseras på detta register. Registerhållare är Christina Bergh. Sverige är, och har alltid varit, världsledande vad gäller kunskapen om hur det går för IVF-barnen.

Andra milstolpar i reproduktionsmedicinens utveckling

2003: Äggdonation blir tillåtet.

2005: Behandling av samkönade kvinnliga par blir tillåtet.

2016: Behandling av ensamstående kvinnor blir tillåtet.

2019: Kravet avseende genetisk koppling tas bort och det blir tillåtet med behandlingar med enbart donerade könsceller (både ägg och spermier) liksom behandling med donerade embryon.

2019: Frysförvaringstiden för embryon ökar från fem till tio år som längst. Vidare beslutas att varken kommersiellt eller altruistiskt surrogatmoderskap tillåts inom svensk hälso- och sjukvård.

Nyheter från Västra Götalandsregionen.