För nio år sedan, när Gunvor var 59 år, var hon beredd på att dö. Hon hade fått en allvarlig blodsjukdom som angrep hjärtat. För att överleva behövde hon först byta hjärta och därefter göra en benmärgstransplantation. Det kändes oöverstigligt.
Nu har det gått snart nio år sedan hjärttransplantationen och vi träffar Gunvor Thorsson (69) hemma i villan i Jörlanda. Hennes barnbarn Hedvig (8) har kommit förbi efter skolan och fått både mellanmål och en egen stund med mormor i trädgården. Snart kan Gunvor och Hedvig fira nioårsdag tillsammans, för Hedvig var nyfödd den dagen telefonsamtalet kom från Transplantationscentrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
– Nu har vi ett hjärta till dig. Kan du komma in direkt?
Vid det laget var Gunvor väl förberedd och kände sig helt trygg. Hennes man Christer och hennes vuxna barn hade också fått all tänkbar information som behövdes inför ingreppet.
– Det sista jag minns innan jag sövdes ner var Christer och min son när de vinkade av mig. Jag såg att de också var trygga och bär med mig den bilden än i dag, säger hon.
Gunvor tänker på sin donator varje dag och känner ett stort ansvar för att hon ska förvalta det nya livet hon fått.
– Att en annan människa har gjort att jag fått en andra chans kan jag inte nog värdesätta, säger Gunvor Thorsson.
Inte självklart byta hjärta
Ändå var det inte självklart att hon skulle gå med på ett hjärtbyte. För när hon var som sjukast stängde hon in sig i sin bubbla och berättade inte för någon, förutom för Christer, att hon faktiskt var döende. Hon fick cellgifter mot blodsjukdomen, men hjärtat blev bara svagare. Efter ett helt yrkesliv som sjuksköterska insåg hon förstås att det var allvarligt men tyckte också att hon hade de bästa argumenten för att ”slippa”. Som att hon var för gammal för ett hjärtbyte eller att det var ont om donerade hjärtan.
– Jag förberedde mig för att dö och försökte hitta bra saker i det. Mina barn var vuxna och skulle klara sig utan mig och jag hade ändå fått vara med ett tag.
Det var när hennes man Christer kommenterade att det ju inte bara var hennes hjärta det handlade om som hon började tänka om. Gunvors hjärta var ju också hans hjärta!
Från och med nu blev strategin att ta ett litet steg i taget för att ta sig igenom det som väntade – transplantationsutredning, väntelista, hjärttransplantation, intensivvård, avstötningsmediciner, sjukgymnastik, cellgiftsbehandlingar, stamcellstransplantation, samtalsterapi med mera.
– Jag såg livet som i ett mikroskop och aldrig längre än till nästa läkarbesök. men det gjorde också att jag såg alla de små sakerna i vardagen som jag inte sett förut. Det var lite som att cykla i stället för att åka bil och känna dofter och se detaljer längs vägen i stället för att bara åka snabbt förbi.
Tar inget för givet
Den strategin har hon kvar för hon tar inget för givet längre. Hon har på riktigt insett att livet är ändligt och gläds åt allt hon ändå kan göra. På grund av nedsatt immunförsvar måste hon akta sig för att bli förkyld, men hon avstår ändå inte från att göra det hon helst vill. Som att åka till Stockholm och träffa det nyfödda barnbarnet, fira jul med barn och barnbarn, ta en tur till Skagen eller gå en skrivarkurs.
– Min livssyn har fördjupats under den här processen. Jag hittar gärna sammanhang och läser gärna böcker där jag får del av andras visdom. Varje kväll reflekterar jag över dagen som varit och då har det blivit så tydligt att varje dag har ett stort värde.
Hon har också med sig alla förebilder hon mött under de sista åren i yrkeslivet, då hon jobbade som distriktssköterska.
– Jag kunde komma hem till en patient för att lägga om ett sår, men det jag tog med mig därifrån var livsberättelsen jag fick. Så mycket visdom jag fått ta del av!
Skrev bok till barn och barnbarn
Nu har Gunvor Thorsson samlat sina erfarenheter i en bok som fått namnet Ditt hjärta är mitt. Boken skrev hon framför allt för att hennes barn och barnbarn skulle få hela bilden av vad hon gått igenom, men också för att själv få fatt i vad det var som egentligen hände.
– Jag fick nya perspektiv när jag satte ord på mina upplevelser och det blev tydligare vad som är viktigt i livet. Framför allt hur vi alla hör ihop. Man klarar sig inte ensam utan vi är beroende av varandra. Det är inte farligt att lämna över sig till andra, till vården, till familjen, till kolleger och vänner. När jag väl öppnade mig, ville alla bara hjälpa och stötta och det var väldigt fint. Den omtanke jag mött gör faktiskt att jag ser tillbaka på den här tiden med glädje, trots allt det svåra jag fick gå igenom.
Text: Anna-Lena Bjarneberg
vgrfokus@vgregion.se
Fakta: Hjärttransplantationer
Varje år görs cirka 60 hjärttransplantationer i Sverige. Alla hjärttransplantationer görs antingen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset eller på Skånes Universitetssjukhus i Lund.
Av de som hjärttransplanteras lever cirka 90 procent ett år efter transplantationen. Fler än 75 procent lever tre år efter transplantationen.
Gunvor Thorsson var den tredje patienten i Sverige med sjukdomen amyloidos som fick ett nytt hjärta. Amyloidos är en blodsjukdom som förstör blodkropparna och hjärtat. Ungefär ett halvår efter hjärtbytet kunde hon genomföra en benmärgstransplantation som hittills hållit sjukdomen borta.
Fakta: Tobiasregistret
Tobiasregistret är det svenska registret för givare av blodstamceller. Tobiasregistret matchar patient med lämpliga givare i Sverige eller utomlands. Varje år utförs cirka 300 blodstamcellstransplantationer i Sverige och det finns ett stort behov av donatorer.
Länk: Tobiasregistret.se