Fler män än kvinnor äger skog. Det är också främst män som arbetar i skogen – och både arbetsmiljön och arbetskläderna är till stor del anpassad till mäns kroppar. Därför tar Naturbruksskolan i Svenljunga nu krafttag för en mer jämställd framtid i skogen.
– Det borde säga klick här snart, säger artonåriga Maja Eliasson.
Med hjälp av en kraftig skiftnyckel vrider hon loss en spärr till hytten på skolans skotare – den skogsmaskin som används för att köra timmer från skogen till en väntande timmerbil.
För varje tag med skiftnyckeln lutar hytten allt mer, och när klicket till slut kommer kan hon börja jobba med skotarens mekanik.
– Det mesta sitter under hytten, så man måste tippa den för att kunna skruva på något, säger hon.
Tjejerna i minoritet
Maja Eliasson går sista året på Naturbruksskolan i Svenljunga. Hon läser naturbruksprogrammet, inriktning skogsbruk med yrkesutgång skoglig grävmaskinist, och för henne var utbildningen ett självklart val.
– Jag bor ute på landet, i Bollebygds kommun. Min familj har lite skog, men framför allt ville jag gå något roligt gymnasieprogram där man fick greja mycket, inte bara ha teoretiska ämnen.
I hennes klass går två andra tjejer. De är i klar minoritet. Av skolans 145 elever är bara runt 20 av kvinnligt kön.
Likadant ser det ut i skogsbranschen i stort: för varje kvinna som arbetar i skogen går det sex män. Andelen kvinnliga chefer i skogsnäringen är bara 15 procent. Och bland svenska skogsägare är män i överlägsen majoritet – både vad gäller antalet skogsägare och hur mycket skog de äger.
Seminarier om jämställdhet
Naturbruksskolan i Svenljunga drivs av Västra Götalandsregionen och är den största gymnasieskolan i Sverige när det gäller skogsutbildning. Sedan ett och halvt år tillbaka pågår här en jämställdhetssatsning som ska leda till att fler tjejer trivs i branschen och stannar.
Främst handlar satsningen om att erbjuda eleverna föreläsningar och seminarier om jämställdhet, samt att säkerställa att arbetsmiljön funkar för alla.
– Vi vet till exempel sedan tidigare att arbetskläder kan vara ett problem, säger Agneta Larsson som är verksamhetsutvecklare på Naturbruksförvaltningen i Västra Götalandsregionen och den som leder jämställdhetssatsningen.
Hon fortsätter:
– Både arbetsplatser och skolor har ofta ett utbud som är framtaget efter mäns kroppar. De kan sitta ganska dåligt på en kvinnokropp. Arbetskläder för kvinnor är ofta dyrare och gjorda av finare material, så det blir en extra kostnad att köpa in dem, men självklart ska det finnas bra kläder för de kvinnliga eleverna. Det är ju en fråga om arbetsmiljö.
Köpt in nya verktyg
Skolans rektor, Peter Nyman, instämmer.
– Och det gäller egentligen inte bara kvinnor, utan också killar som inte ser ut som normen. De kan vara både större eller mindre än kläderna i standardutbudet.
Arbetsmiljön handlar förstås om mer än bara kläder.
– Vi har modifierat eller köpt in nya verktyg för att alla ska kunna jobba med dem – en lättare röjsåg till exempel. Vi har också höj- och sänkbara arbetsstolar som ska passa personer i olika längder, säger Peter Nyman.
– Och vi pratar mycket om hur man ska kunna lösa det ute i skogen, säger Agneta Larsson. Sätena i maskinerna är långt ifrån alltid anpassade efter en kortare kvinnokropp. Om man ska sitta i en skogsmaskin i tolv timmar är det bra om man sitter bekvämt.
”Pålästa och intresserade”
Föreläsningarna om jämställdhet handlar främst om normer och värdegrund. De arrangeras i samarbete med andra organisationer, bland annat Teknikcollege som skolan blev en del av för ett och ett halvt år sedan.
– Teknikcollege är en kvalitetsstämpel för utbildningar inom tekniknäringen, men det är också en samverkansplattform. De har en handledarutbildning som fokuserar på jämställdhet, normer och bemötande. Den använde vi för att starta arbetet med personalen, säger Agneta Larsson.
Skolan har också anlitat jämställdhetscentret Equality Development Center West Sweden (EDCS) som utbildare för personalen. Sist men inte minst har Skogens Yrkesnämnd tagit fram en jämställdhetsutbildning för både entreprenörer och studenter, som eleverna ska få gå med start nu i höst.
– Det är väldigt positivt att branschen har tagit ett sådant initiativ. Jag upplever att våra unga elever är pålästa och intresserade av jämställdhet, men det gäller ju att branschen de kommer ut i också är det, säger Agneta Larsson.
”Skogsbranschen ganska homogen och stängd”
Hon ser många anledningar till att få kvinnor söker sig till arbeten i skogen.
– Det är alltid svårt att synliggöra normer, men kanske extra mycket i en miljö som skogen. Man jobbar inte bara där, utan har skogen som livsstil. I familjer som har skog är det ofta pojkarna som förväntas ta över skogsbruket, och i familjer som inte har någon skog är det ovanligt att barnen söker sig till den näringen. Det gör skogsbranschen ganska homogen och stängd, säger hon.
Inte nog med det – de kvinnor som trots allt tar klivet in i skogen lämnar ofta den miljön tidigt. Enligt Agneta Larsson har skogsföretagen de senaste åren satsat stort på att tillsätta fler kvinnliga chefer.
– Då försvinner ju kvinnorna från skogen, säger hon. Sedan finns det många svårigheter i själva arbetsmiljön, särskilt för personer som vill bilda familj, och samhällets normer lägger fortfarande det största ansvaret för familjelivet på kvinnor. Till exempel innebär skogen obekväma arbetstider. Det finns sällan toaletter och ett arbete i skogen kan också upplevas som ganska ensamt.
Tidigare elever berättar
Satsningen på Naturbruksskolan i Svenljunga är inte någon snabblösning. Det finns inte heller några numerära mål, som att en viss andel av eleverna ska vara kvinnor. Därmed inte sagt att skolan inte försöker få in fler kvinnliga elever.
– Vi ordnar regelbundet speciella tjejdagar, berättar rektor Peter Nyman. Då bjuder vi in potentiella elever men också tidigare elever som får berätta om sina erfarenheter av att vara kvinna i branschen. Jag tycker det vore bra om vi hade åtminstone 20 procent tjejer, men där är vi inte än, och det är inte något fastställt mål.
Målet är snarare att rusta eleverna för en framtid där skolorna, näringslivet och samhället gör sitt bästa för att skapa jämställdhet i skogen.
– Vi vill ge alla elever en bra utbildning och goda förutsättningar att lyckas i arbetslivet – men skolan är bara en del av helheten. Det är därför det är så viktigt att även branschen är med på detta. Att vi ta ett gemensamt omtag på flera nivåer, säger Agneta Larsson.
Text: Maja Larsson
Bilder: Fredrik Jalhed
vgrfokus@vgregion.se
Maja Eliasson, 18 år
Läser naturbruksprogrammet, inriktning skogsbruk med yrkesutgång skoglig grävmaskinist.
Bor: internat på veckorna, Bollebygd på helgerna.
Varför började du på naturbruksprogrammet?
– Jag bor ute på landet, hade EPA och gillade att skruva på den. Jag ville gå något roligt gymnasieprogram där man fick greja, inte bara läsa teoretiska ämnen. Min familj har lite skog också.
Vad vill du göra i framtiden?
– Direkt efter gymnasiet kommer jag nog att fortsätta jobba på den restaurang där jag jobbar extra nu. Sedan vill jag göra en säsong i fjällen, och efter det vill jag ta lastbilskörkort. Jag har upptäckt att det är väldigt kul att köra lastbil.
Vad tror du krävs för att fler kvinnor ska vilja jobba i skogen?
– Intresse. Många i stan vet nog inte ens att man kan jobba med sådana här saker. Inte ens jag visste allt skogsbranschen innehåller innan jag började här, och jag kommer ändå från landet.
Frida Alfredsson, 18 år
Läser naturbruksprogrammet, inriktning skogsbruk med yrkesutgång skoglig grävmaskinist.
Bor: internat på veckorna, Bollebygd på helgerna.
Varför började du på naturbruksprogrammet?
– Jag visste att jag inte ville gå en teoretisk linje och kom hit på en tjejdag där man fick prova på några moment. Jag kunde inte särskilt mycket om fordon innan men tyckte det var kul.
Vad vill du jobba med i framtiden?
– Förmodligen kommer jag att börja i någon verkstad. Mycket av utbildningen handlar om att skruva på olika maskiner, så det jag är bra på är entreprenadmaskiner och skogsmaskiner. Sedan får vi se.
Har du märkt av några jämställdhetsproblem i branschen?
– Jag har haft praktik på väldigt mansdominerade arbetsplatser. Ofta får man höra att vi tjejer är så bra på att hålla ordning. Det kan ju vara bra – men inte om man med det menar att vi städar bland verktygen i stället för att jobba. Sedan har jag också upplevt att kollegorna vill förklara saker för oss tjejer flera gånger i stället för att bara lita på att vi kan. Så tror jag inte de gör med manliga praktikanter.
Jakob Johansson, 17 år
Går naturbruksprogrammet, inriktning skogsvårdare.
Bor: internat på veckorna, Axvall (utanför Skara) på helgerna
Varför började du på naturbruksprogrammet?
– Jag gillar att göra grejer och arbeta med kroppen. Dessutom jobbar min pappa i skogen.
Vad vill du jobba med i framtiden?
– Mitt mål är att bli arborist. Det passar perfekt med den utbildningen jag går.
Hur har du märkt av jämställdhetsarbetet på skolan?
– Förra året hade vi en föreläsning med tjejer som jobbar i skogsbruket. För mig var det inte så mycket nytt, men det var ändå bra. De tryckte på att man inte ska ha så mycket fördomar om människor, och att det är viktigt hur man pratar med kollegor i skogen. Till exempel är det inte alla som vill prata om skog och jakt hela tiden. Man kan ha fler intressen.
Är det viktigt med jämställdhet i skogsbranschen?
– Ja, verkligen. Jag tror det skapar en bättre kultur i arbetslagen om man har en blandning av människor. Jag tycker också det verkar som att vi är på väg ditåt, det är mycket fler tjejer i skogen nu än för trettio år sedan. Bilden att det måste vara en kille i skogen stämmer inte alls.
