Närmare var femte person i vuxen ålder vårdar, hjälper eller stödjer en närstående.
– Många anhöriga får lägga ned massor av tid till att vara projektledare och sambandscentral, vare sig man vill eller inte, säger Katarina Linglander, ordförande i föreningen Anhörig Göteborg.
Katarina Linglander, 60, är själv anhörig: dels till sin mamma som har Alzheimers sjukdom, dels till sin man som är multisjuk med bland annat värk, svår smärta och allvarliga hjärtproblem. Själv har hon Parkinsons sjukdom.
Antalet anhöriga till sjuka och gamla växer, eftersom vi lever allt längre. Gruppen 90 år och äldre är mer än dubbelt så stor som för 50 år sedan.
Anhöriga får stort ansvar
Ofta hamnar ett stort ansvar på anhöriga. Enligt Nationellt kompetenscenter för anhöriga, NKA, utförs mer än häften av all vård och omsorg i hemmet av anhöriga. Det innebär att samhället sparar ungefär 194 miljarder kronor per år.
– Att vara anhörig kan vara en heltidssysselsättning. Det är ständigt något som ska göras, någon skrivelse som ska fyllas i för att få hjälp eller bidrag, någon blankett från vården som ska besvaras eller ett intyg som behöver kompletteras, säger Katarina Linglander.
Som anhörig kan du känna ett stort ansvar, men anhörigas insatser är alltid frivilliga. Du har rätt att själv bestämma om och hur mycket du vill stödja. Samtidigt menar Katarina Linglander att vården behöver anhöriga för att få viktig information om patienten.
Många anhöriga upplever att vården har svårt att göra dem delaktiga, att man inte lyssnar på och förstår anhörigas deras situation och behov. De som hjälper, stödjer eller vårdar en närstående kan ibland också behöva stöd.
Många anhöriga mår dåligt
Att på olika sätt ta hand om sina nära och kära som blivit sjuka, eller har någon funktionsnedsättning, kan kännas meningsfullt, men det är många gånger mycket krävande. Det kan leda till psykisk och fysisk ohälsa.
Ett exempel på ohälsa visas i Riksförbundet Attentions undersökning där nästan häften av anhöriga till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, har utmattningssyndrom.
Många anhöriga är också oroliga för ekonomin, som ofta försämras när vårdbehovet är stort och det inte går att jobba heltid. Den närstående kan dessutom vara utförsäkrad. Anhöriga kan också tvingas jobba långt över pensionsåldern för att pengarna ska räcka till.
En annan risk för ohälsa är förknippat med risken för medberoende: att anpassa sig helt efter den närståendes behov, önskemål och beteende, vilket innebär att den anhöriga glömmer bort eller inte ser sina egna behov.
En sorg
Som anhörig kan livet kännas orättvist och man kan uppleva ensamhet och otillräcklighet, man kan fundera över hur man ska orka. Det kan också finnas en sorg över att livet inte blev som det var tänkt.
Katarina Linglander har egna erfarenheter:
– Det finns en sorg i att man inte kan göra vardagssaker ihop, bara det att äta frukost tillsammans. Jag kan också känna mig ensam när jag pratar med mina syskon som berättar allt vad de har gjort och jag och man har inte gjort någonting, säger hon.
Viktigt med återhämtning
Trots utmaningarna tycker hon att man som anhörig ska försöka göra det bästa av sin situation. Det är annars lätt att fastna i en sorg som gör att man inte kommer vidare.
Katarina Linglander tycker också att man som anhörig ska våga acceptera hjälp från utomstående. Att få återhämtning är viktigt: bra mat, sömn, motion och sociala kontakter bidrar till ett bättre liv.
– Jag tycker också det är viktigt att fundera på vad jag vill med mitt liv och vad som är viktigt för mig. Man glömmer lätt helt bort sina egna behov. Många anhöriga är trötta och slitna. En person sa till mig: ”Det är många år sedan jag funderade på om jag är sugen på en glass eller inte”. Då har man raderat sina egna behov, säger Katarina Linglander.
Anhöriggrupper
Hon rekommenderar att gå med i en anhörigförening för att bli en del av en gemenskap. I en sådan grupp finns mycket förståelse och igenkännande, och den kan bli den ventil som man behöver.
I samtalen i anhöriggruppen kan man skratta och gråta, känna igen sig och inse att man inte är ensam i sin situation.
Text: Jan Kallenberg
vgrfokus@vgregion.se
Stöd och hjälp
- Enligt socialtjänstlagen är det socialnämnden som ska erbjuda stöd för personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller är äldre, eller som stödjer en närstående som har funktionsnedsättning.
- På din kommuns hemsida finns information om vilket stöd som finns där du bor. Sök på “anhörigstöd” eller “anhörigkonsulent” för att hitta kontaktuppgifter.
- Många anhörig- och patientorganisationer liksom olika trossamfund, erbjuder också stöd till anhöriga.
- Du kan också kontakta din vårdcentral för att få stödsamtal.
- Anhörigas riksförbund driver Anhöriglinjen, telefon 0200-239 500.
- Mer information om stöd och hjälp finns hos Nationellt kompetenscentrum Anhöriga, NKA.
- Det finns också en återhämtningsguide för fler råd och tips.
Läs mer på 1177.se