Anna Persson är ortopedingenjör och arbetar med att hitta tekniska lösningar som gör att människor som exempelvis har förlorat ett ben ska återfå sin självständighet. Behovet av nya ortopedingenjörer är stort.
− Det bästa med mitt jobb är att kunna hjälpa människor att få en bättre vardag.
Anna Persson lyfter upp ett leopardmönstrat ståskal som placerats i en hylla i väntan på sin bärare, sedan lägger hon ifrån sig det och tar upp ett annat, mer färgglatt. På en annan hylla står ett par sandaler med stor skillnad i höjd på de två sulorna.
− Sandalerna är specialtillverkade till en person som har olika längd på sina ben, förklarar hon.
I ortopedtekniks lokaler på Norra Älvsborgs länssjukhus (NÄL) ryms både verkstäder och en mottagning för patienter. Färgerna i mottagningsrummen går i lugna gröna toner. I ett undersökningsrum för barn finns fantasifulla målningar och en taklampa med papegojor – för att distrahera och göra besöket lite lättare.
– Många av våra patienter bär på ett trauma och kanske är i chock efter att ha förlorat en kroppsdel. Vi vill att de ska få ett så positivt besök här som möjligt.
Stor skillnad med enkla hjälpmedel
I arbetet som ortopedingenjör konstruerar Anna Persson hjälpmedel som ersätter eller stödjer yttre kroppsdelar, till exempel proteser, skoinlägg och ortoser*.
Under en stor del av arbetsdagen träffar hon patienter och gör bedömningar om vilka tekniska lösningar som passar deras behov. Hon berättar att ganska enkla hjälpmedel kan göra stor skillnad.
För patienter med så kallad droppfot, där foten släpar och inte kan lyftas normalt, behövs bara ett fotledsstöd för att foten ska kunna hållas i rätt position och sluta att släpa. Men hon är också med om mer dramatiska förändringar.
− Bland det häftigaste att se är när en benamputerad patient som kommer hit i rullstol, senare samma dag går ut härifrån med hjälp av en benprotes, säger Anna Persson.
Ingår i team
Hennes arbete innebär många samarbeten med andra yrken. Ortopedtekniker tillverkar hjälpmedel efter ortopedingenjörens beräkningar och modeller. Anna Persson berättar att de båda yrkesgrupperna arbetar på samma avdelning och har en ständig dialog med varandra för att hitta de bästa lösningarna.
Som ortopedingenjör ingår hon också i team. Varje vecka träffar hon patienter som kommer till ett diabetesfotteam bestående av diabetesläkare, infektionsläkare, ortoped (läkare), fotterapeut och hon själv som ortopedingenjör.
− Det finns många fördelar med arbetssättet. Patienten behöver inte besöka flera mottagningar. Vi kan också ta gemensamma beslut kring åtgärder och alla arbetar mot samma mål.
Får förklara vad hon gör
På NÄL finns flera liknande team, ett för barn med funktionsnedsättningar och ett för patienter med reumatism, där ortopedingenjörer ingår. Hon samarbetar också med fysioterapeuter och personal från andra avdelningar på sjukhuset som intensivvård, operation och akuten.
− Eftersom det är vi som har kunskaper om hur hjälpmedel ska användas, tillfrågas vi när det finns patienter som exempelvis har brutit nacken, har knäproblem eller opererat hälsenor.
Anna Persson upplever att det är väldigt få människor som vet vad en ortopedingenjör gör.
− Jag brukar alltid få förklara vad jag gör! säger hon och ler.
Studiebesök
När hon själv skulle välja yrkesbana hade hon heller aldrig hört talas om yrket. Hon siktade på att bli fysioterapeut, men intagningspoängen var för hög.
Vid den tiden arbetade hennes mamma som sjuksköterska på Alingsås lasarett, på avdelningen bredvid ortopedtekniken. Mamman bokade in sin dotter på ett studiebesök till grannavdelningen.
− Jag kände direkt när jag kom dit att ortopedingenjör skulle passa mig. Jag gillade att hitta på tekniska lösningar och ville jobba med människor.
Nu har Anna Persson varit anställd som ortopedingenjör inom Västra Götalandsregionen i sexton år. Hon trivs med sitt jobb och hoppas att fler ska upptäcka yrket.
”Ett yrke för framtiden”
På NÄL är ortopedtekniks lokaler nyrenoverade och genomtänkta in i minsta detalj. Tidigare hälsofarliga gaser och partiklar som kunde bildas vid tillverkning av hjälpmedel, har försvunnit med hjälp av effektivare ventilation, separata rum för slipning av olika material, nya säkerhetsrutiner och modernare tillverkningsmetoder.
− Jag skulle absolut säga att ortopedingenjör är ett yrke för framtiden, säger Anna Persson.
Text: Kristina Karlberg
Bilder: Kevin Nirs
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus!
* Ortos är ett samlingsnamn för hjälpmedel som används för att ge yttre stöd för en kroppsdel. Syftet kan vara att motverka felställningar eller kompensera för muskelsvaghet. Det finns också ortoser som används för att hålla en kroppsdel stilla för att frakturer ska läka.
Anna Persson
Ålder: 44 år.
Arbete: Ortopedingenjör på NÄL.
Det bästa med mitt yrke: ”Att möta människor och hjälpa dem att få en bättre vardag.”
Det sämsta med yrket: ”Perioder med alltför hög arbetsbelastning. För något år sedan var vi väldigt få ortopedingenjörer på avdelningen, det har blivit lite bättre nu. Vi är fem ortopedingenjörer, men det skulle behövas minst en till − det finns en vakant tjänst ute”.
Fritidsintressen: Cykla på landsväg och i skogen. Är tränare för sina barns lag i volleyboll.
ORTOPEDINGENJÖR
Arbetstillfällen: I dag arbetar 47 personer som ortopedingenjörer i Västra Götalandsregionen (VGR). Deras arbetsplatser är på ortopedtekniska avdelningar vid Sahlgrenska universitetssjukhuset (Mölndal), Södra Älvsborgs sjukhus (Borås), Skaraborgs sjukhus (Skövde och Lidköping) och Norra Älvsborgs länssjukhus (Trollhättan).
Utbildning: Treårig utbildning vid Jönköping University. Under utbildningen läser studenterna kurser i mekanik, matematik och hållfasthetslära ihop med andra ingenjörsutbildningar. Kurser i ämnen som anatomi, fysiologi, ortopedi, psykologi och patientbemötande finns på Hälsohögskolan.
Det finns 35 utbildningsplatser per år, varav cirka 10 platser går till internationella studenter. Hittills har samtliga behöriga sökande blivit antagna till programmet.
Arbetsmarknad: Det är stor efterfrågan på ortopedingenjörer. Alla som har gått utbildningen har fått jobb direkt. I vår tar 15 nya ortopedingenjörer examen. Sex av dem är internationella studenter som kanske inte kommer att arbeta i Sverige.
”Det är väldigt svårt att rekrytera, en jätteutmaning inför flertalet pensionsavgångar inom de närmaste åren. Det utbildas för få ortopedingenjörer varje år”, säger Carina Bronäs Sandberg, enhetschef för Ortopedteknik vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
”Ortopedingenjör är ett okänt yrke för de flesta. Många blandar nog ihop det med ortopedtekniker. Det tror jag är en anledning till att inte fler söker utbildningen”, säger Sara Kallin, programansvarig på ortopedingenjörsprogrammet i Jönköping.