Som student mötte barnmorskan Carina G Andersson en kvinna med ett stort och plågsamt framfall. Sedan 23 år tillbaka arbetar hon specifikt med den patientgruppen – och har med åren utvecklat en egen, unik metod.
I början av 1980-talet åkte sjuksköterskestudenten Carina G Andersson med en distriktssköterska till en bondgård utanför Ulricehamn.
– Hon sa till mig på vägen dit att vi skulle träffa en bondmora med ett stort framfall. Kvinnan var sängliggande så gott som dygnet runt eftersom hennes livmoder hängde nästan ner till knäna.
Carina hade sett framfall tidigare, eftersom hon arbetat som undersköterska på kvinnokliniken. Ändå blev hon illa berörd.
– Jag kände bara: nej, vilket liv! Och så tänkte jag att någon gång i framtiden vill jag hjälpa de här kvinnorna. Ge dem livslust och glädje.
Över 20 år på gynmottagningen på SÄS
Några år senare blev Carina färdig barnmorska, och efter ett innehållsrikt yrkesliv på gynekologiavdelningen, barnmorskemottagning, BB och förlossningen, hamnade hon år 2002 på gynmottagningen på Södra Älvsborgs sjukhus. Där fanns det en undersköterska som skötte kontroller av kvinnors prolapsringar, men så småningom blev det i stället Carinas uppdrag.
– Jag gick bredvid henne ett tag, men det mesta har jag nog ändå lärt mig själv. Alla barnmorskor vet hur man känner på en kvinnas öppningsgrad med fingrarna under en förlossning. På samma sätt känner jag vilken typ av prolapsring och storlek som behövs. Tillsammans med kvinnan får man testa och utvärdera och försöka landa i något som kan fungera. Många blir hjälpta med ringar, men inte riktigt alla.
Prolaps är den medicinska termen för framfall
Framfall, eller prolaps som den medicinska termen lyder, är ett tillstånd där främre slidväggen med urinblåsan, eller bakre slidväggen tillsammans med tarmen formar sig som en bulle. Framfallet sitter oftast i eller utanför slidöppningen. I vissa fall handlar framfallet om att livmodern sjunkit ner. Tillståndet är inte farligt, men kan vara obehagligt – vanliga symtom är bland annat inkontinens, svårigheter att tömma blåsa och tarm, tyngdkänsla, skav och svårt att sitta. Undersökningar visar att uppemot hälften av alla kvinnor får någon form av framfall under livet, och det kan komma i vilken ålder som helst, även om det är betydligt vanligare i äldre ålder,
Det finns många anledningar till att man får framfall: ärftlig risk, att lyfta tungt, att ha ihållande hosta som vid astma, övervikt, tungt arbete, förstoppning.
– Graviditeter kan också påverka, men jag har flera patienter som aldrig varit gravida eller fött barn. Det kan egentligen drabba vem som helst. Jag har patienter från 25 till 104 år, säger Carina Gerull Andersson.
Vid besvär kan patienten söka antingen med egenremiss eller via vårdcentralen, som vid behov skriver remiss till gynmottagningen. Där träffar patienten oftast en läkare först. Läkaren bedömer besvären och kan sätta upp kvinnan i kö till operation. Oavsett om det blir operation eller inte får hon ofta träffa Carina, eller Carinas kollega som har samma ansvarsområde, för att prova ut prolapsringar.
Kan se ut som nappar eller donuts
Inne på Carinas rum finns en stor mängd prolapsringar i vitt eller ljusrosa silikon. De varierar från två centimeter i diameter till nästan 10. En del ser helt enkelt ut som ringar, andra som nappar eller donuts, och vissa av dem har ett membran i mitten med små hål i.
Ringarna förs upp i slidan och sitter runt livmodertappen och vilar mot blygdbenet, där de håller upp och avlastar slidväggen.
– Det är väldigt individuellt vilken eller vilka ringar som passar, men det är ju det som är spännande med det här jobbet, säger Carina.
Hon brukar börja med att testa en, två, tre eller fyra ringar, beroende på framfallets storlek. Kvinnan får komma tillbaka efter tre månader för utvärdering eller tidigare vid behov. Oftast byter man till en lite större ring, då framfallets svullnad har minskat och för att ringen eller ringarna ska sitta så bra som möjligt. Oftast ändrar man storlek vid minst två tillfällen.
Carina har under sina 23 år på gynmottagningen utvecklat en egen metod i de fall där en ring inte fungerar: om det behövs sätter hon gärna in två prolapsringar på en gång för att verkligen säkerställa att framfallet hålls uppe. Ofta en större längst upp, och en mindre, eventuellt med membran, nedanför. Den hjälper då till att hålla upp livmodertappen.
– Jag vet att kvinnor med framfall diskuterar prolapsringar på Facebook och att de som vi hjälper i Borås får kommentarer från andra i landet: ”Va, får ni flera ringar? Här får vi bara en!” Jag har förstått att jag är ganska ensam om det, men det funkar väldigt bra.
Lokalbehandling med östrogen
Något annat som Carina är noga med är att kvinnorna får lokalbehandling med östrogen.
– När östrogennivåerna i kroppen sjunker bör behandling med lokalt östrogen påbörjas, för att stärka kvinnans slemhinnor och minska risken för skavsår från ringarna, säger Carina.
Men räcker det med ringar? Brukar man inte operera framfall?
– Man brukar säga att 50 procent av operationerna lyckas och då behövs inga ringar efter operationen. I de fall där operationen inte går som planerat och framfallet förblir ett problem så är ringar ofta nästa steg. På grund av ärrvävnad efter operationen är det dock inte säkert att ringar kan hjälpa, säger Carina Gerull Andersson.
Hennes erfarenhet är att ringar ofta är ett bättre alternativ,
– En del tycker att ringarna fungerar så bra att de väljer bort operation. Jag skulle säga att 85 procent av mina patienter hittar en bra lösning med ringar.
Ringen, eller ringarna, sitter oftast kvar hela livet. Den första tiden rekommenderas inte löpning eller tung styrketräning, men därefter går det bra att anstränga sig lite mer. Penetrerande sex är okej att ha med prolapsringar, annars tar man ut ringarna under samlaget och sätter in dem igen efteråt.
Carina är nära pension
Sedan några år tillbaka ska prolapspatienter med välfungerande behandling följas upp på vårdcentraler i stället för på kvinnokliniker. För Carinas del innebär det att hon ”släpper” kvinnorna som har hittat en bra lösning. Specialfallen behåller hon hos sig – men inte länge till. Om ett par månader går hon i pension efter 48 år i kvinnornas tjänst, och hon får tårar i ögonen när det kommer på tal.
– Det ska bli skönt att gå i pension, men jag kommer sakna jobbet också. Det är så enormt belönande när man hittar en fungerande lösning – det är stor lycka både för patienterna och mig. Jag känner verkligen att jag får en fin relation till kvinnorna jag möter, att vi delar många förtroenden. De visar enorm tacksamhet och många säger att de får livet tillbaka. Ja, det kommer jag att sakna.
Text: Maja Larsson, Foto: José Lagunas Vargas
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus
Carina G Anderssons bästa knipknep
”Knipövningar kan inte ta bort ett stort framfall, men det förebygger och kan förbättra. Från 20-års åldern ska man börja knipa. Helst hundra knip om dagen – och inte bara knipa-släppa-knipa, för då hinner musklerna inte träna upp sig.
Jag rekommenderar att utföra knipövningen 10 gånger per dag, 10 repetitioner varje gång. Varje repetition består av 10 sekunders knip, följt av 10 sekunders avslappning och därefter ytterligare 10 sekunders knip. Alltså totalt 100 knip per dag.
Jag brukar rekommendera 10 knip innan man går upp på morgonen. 10 knip varje gång man äter mat, åker bil eller buss. 10 knip varje gång man borstar tänderna. Jag själv gör det också när jag vattnar blommorna, står i kö, tittar på Rapport och Aktuellt. Där jag ofta missar att knipa är när jag lagt mig på kvällen, för då somnar jag med en gång.”
