Nattpassen som störningskoordinator på Västtrafik är vanligtvis lugna. Men en septembernatt 2023 hände något otänkbart – delar av E6:an rasade. För Felicia Thyrén var det ett arbetspass hon aldrig glömmer: ”Jag tänkte, det här är sjukt. Sånt kan ju inte hända.”
”En dag jag aldrig glömmer” är en serie porträtt där medarbetare från VGR berättar om en arbetsdag som har stannat kvar i minnet. Läs alla artiklar i serien här: länk
Dagtid är det ofta pressat läge. Västtrafiks störningskoordinatorer på avdelning Operativ styrning sitter mitt i ett enormt informationsflöde som ska analyseras och kommuniceras till både kunder och interna parter.
Men nu är det natt mot lördag, september 2023.
Det är nästan lite ödsligt – bara två personer i tjänst. Rummet lyses upp av blått ljus från skärmar som visar kartor, kamerabilder och andra nödvändiga system.
Det är första gången Felicia Thyrén och hennes kollega gör ett nattpass ihop. Sånt kan vara lite obekvämt, som en stel första dejt. Men de inledande timmarna har varit lugna och nu börjar de bli samspelta.
Då händer det. Vid tvåtiden kommer ett larm. Det är från Trafikverket: slukhål på E6 vid Stenungsund.
”Vem pratar jag ens med när en väg försvinner?”
– Den första tanken var nog bara – oj. Sen att jag måste kontrollera om Västtrafik har någon trafik som kör där. Vilken mardröm om en buss kör rakt ner i ett hål på motorvägen, säger Felicia Thyrén.
Den inledande informationen är knapphändig. Pulsen går snabbt upp.
– Hur stort är det här? Hur kommer det att påverka vår trafik? Vem pratar jag ens med när en väg försvinner?
”Det är en buss i hålet”
Felicia Thyrén slår i alla system. Västtrafik har ingen trafik på sträckan den här tiden på dygnet. Skönt – då finns det tid att planera om morgontrafiken.
Hon börjar kontakta bussföretagen. Parallellt skannar hon nyhetsläget. Information kommer bitvis, händelsen börjar benämnas som ett jordskred.
– När vi får grepp om läget sjunker pulsen. Händelsen verkar inte så farlig för Västtrafiks del, berättar hon.
Men då dyker det upp på GP:s webb: Det finns en buss – i hålet.
”Är det en blå buss?”
Felicia slänger sig på luren för att ta reda på mer.
– Finns det resenärer ombord? Har någon skadats?
Efter en stund får hon de första lugnande beskeden. Föraren är oskadd. Bussen är tom.
– Det viktigaste är att ingen kommit till skada. Men jag behöver veta vad det är för buss. Så jag tjatar. Kan någon gå ut och titta – är det en blå buss? Om den är blå är det Västtrafiks buss. I så fall har jag fler på Västtrafik att väcka…
Så småningom klarnar bilden – jodå, bussen är blå. En planerad tågersättningsbuss på väg tillbaka till garage. Det förklarar varför den inte dyker upp i de vanliga systemen.
Följde nyhetsrapporteringen efter arbetspasset
Under natten håller Felicia och hennes kollega löpande dialog med bland annat polis, räddningstjänst och bussföretag. Allt som händer måste dokumenteras.
– Allt som hade hänt, alla samtal, all information vi fått in. När kollegorna på nästa skift kommer behöver de förstå läget direkt.
Klockan sex på morgonen slutar hennes pass. Men hon kan inte släppa den extrema händelse hon varit med om.
– Jag var inte trött och ville bara veta mer. Så jag följde nyhetsrapporteringen och försökte förstå. Hur kunde det ens hända?

Har gett självförtroende och lugn
Tre år senare kommer hon ihåg känslan av overklighet.
Men det tydligaste minnet är en annan känsla – av lättnad. Jordskredet inträffade mitt i natten när trafiken var gles.
– Jag har tänkt många gånger på vilken tur det var att det hände mitt i natten. Om det hade varit eftermiddag och fullt med trafik och människor skulle konsekvenserna ha blivit mycket värre.
När hon blickar tillbaka ser hon händelsen som en lärorik erfarenhet.
– Jag var ganska ny i rollen, men efteråt kände jag mig imponerad av mig själv. Om någon hade frågat i förväg vad jag skulle göra i en sådan situation hade jag nog inte kunnat svara. Men när det väl hände visste jag ändå var jag skulle börja, säger Felicia Thyrén.
– Det gav mig ett lugn. Om jag klarade det där, då klarar jag nog av det mesta som jobbet kan kasta på mig.
Blir fokuserad när det händer mycket
Vägen till arbetet som störningskoordinator gick via fem år som spårvagnsförare. 2022 lärde hon sedan känna några branschkollegor som arbetade med störningsinformation på Västtrafik. Hon fick tips om att söka jobb hos dem och gjorde slag i saken.
Felicia Thyrén beskriver det som slumpartat. Samtidigt låter det onekligen som att hon hittade rätt.
– Vi är väldigt tajta på Operativ styrning, lite som en familj. Vi arbetar nära varandra och det blir ofta intensivt. Man kan tro att det blir en lugn dag, men halvtimme senare har allting förändrats.
Förutom uppdraget kring störningsinformation har hon vidareutbildat sig och arbetar även med ersättningstrafik och yttre trafikledning.
Vad gillar du mest med jobbet?
– Det blir aldrig långtråkigt. Jag gillar när det blir lite stressat och många bollar i luften. Ju mer som händer omkring mig, desto mer fokuserad blir jag. Det är som att min hjärna låses upp när det händer mycket, säger Felicia Thyrén.
Text: Anders Sandahl
Foto: José Lagunas Vargas
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus
Fakta: Felicia Thyrén
Ålder: 32 år
Bor: Göteborg
Yrke: Störningskoordinator på Västtrafik
Om jag fick prova ett annat VGR-yrke för en dag: Något med djur eller trädgård

