Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
"Jag visste inte ens att tävlingen fanns, så det var en väldigt härlig överraskning och en underbar känsla", säger Kenneth Rudström. Foto: Emelie Asplund

Kenneth Rudström blev Västsveriges bästa bussförare

För fyra år sedan bestämde sig bussföraren Kenneth Rudström för att börja sjunga för sina resenärer. Det gör han fortfarande – och i mars utsågs han till regionens bästa bussförare.

 Under några veckor i februari och mars anordnade Västtrafik en tävling där resenärer fick nominera sin favoritbussförare. Nästan 1 500 nomineringar kom in och efter ett utmanande juryarbete utsågs Kenneth Rudström på Nobina i Vänersborg till vinnare.

– Jag visste inte ens att tävlingen fanns, så det var en väldigt härlig överraskning och en underbar känsla. Det kändes som en julklapp som man inte önskat sig, men ändå vill ha och fick. Det är en stund jag kommer att bära med mig hela livet, säger han.

Uppmärksammandes på bussförarens dag

Kenneth fick flera nomineringar och en av de mest unika och personliga motiveringarna. På Bussförarens dag, den 18 mars, blev han kallad till ett möte av sin chef och fick veta att de skulle gå ut och titta på en buss. Runt hörnet väntade en grattiskommitté med blommor och presentkort.

– Det är hedersamt att få priset, men det är inget jag har skapat själv. Mina resenärer är lika underbara och fantastiska som de verkar tycka att jag är. Jag vill tillägna priset de som väljer att resa med mig och som jag får möta och skapa härlig energi tillsammans med, säger Kenneth.

Allt började för fyra år sedan, när Kenneth mådde väldigt dåligt eftersom hans särbo fått en lungcancerdiagnos.

Ny syn på livet

– Då kom jag på att jag kunde få stöd från människorna i bussen – att jag kunde försöka hitta glädjen i dem. Jag fick också en lite ny syn på livet och ville vara mer ödmjuk mot andra, berättar han.

Kenneth frågade sina resenärer om någon fyllde år under månaden. Om så var fallet sjöng han ”Ja, må du leva” och andra resenärer stämde in i sången.

Sambon överlevde cancern, men Kenneth fortsatte att sjunga och kommer att göra det så länge det uppskattas. Ibland sjunger han kända låtar, men ofta hittar han på egna melodier och texter.

– Det kan vara en liten sång på 30 sekunder för att visa att jag uppskattar resenärerna. Jag brukar sjunga en trudelutt som går: ’Vi reser gemensamt, det är inte ensamt, det är så underbart. Vi reser gemensamt, det är inte ensamt, det gör mig väldigt glad’.

Många känner igen honom

Efter att Kenneth fick utmärkelsen Bästa bussföraren är det fler som känner igen honom. När han har rast och promenerar i Vänersborg kommer människor fram och pratar.

– De säger att jag är värd priset, och jag säger att det är tack vare dem. Jag vill inte sättas på piedestal för det här. Jag vill bara visa att vi gör skillnad när vi möts. Vi är inte ensamma.

Osocialt arbete på pappersbruk

Kenneth har arbetat som bussförare i 17 år. Innan dess jobbade han i 22 år på ett pappersbruk.

– Det var skiftarbete och ganska osocialt. När bruket lades ner 2009 ville jag hitta ett arbete nära hemmet, och då blev det bussförare. Det var inget drömyrke från början, men det blev ju hur bra som helst, säger han.

I dag ser Kenneth fram emot varje ny arbetsdag. Resenärerna ger honom energi och visar nyfikenhet och uppskattning. Han hoppas också att han kan få fler att se och visa omtanke för varandra.

– Jag vill bygga broar mellan människor, oavsett vilket ursprung de har. I bussen ska det inte finnas något utanförskap. Det gör min dag när vi kan glädja varandra, se varandra och kanske sjunga tillsammans, säger Kenneth.

Text: Hanna Klumbies, Foto: Emelie Asplund.

E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus


Utdrag ur den vinnande motiveringen, skriven av resenären Minna Heikkinen:

”Jag kände inte till Kenneth förrän min pappa nämnde att han hade upplevt en resa med en härlig bussförare som sjöng hela vägen från Överby till Trollhättan. Ett par månader senare upplevde jag det själv. Bussföraren hälsade på alla passagerare med ett varmt leende på läpparna när de klev på. Kenneth talade och sjöng hela vägen. Vi behöver verkligen personer som har samma energi som Kenneth. Han för folk samman med sin utstrålning och sprider verkligen glädje.”