Som 15-åring klev Ted von Proschwitz in på Göteborgs naturhistoriska museum som praktikant. Det blev början på en 54 år lång gärning som forskare, intendent och malakolog och idag är han en av Sveriges främsta experter på snäckor, sniglar och musslor. När Ted nu går i pension lämnar han inte bara ett arbetsliv bakom sig utan också ett avtryck i museets samlingar, i forskningen och i naturvårdsarbete i hela landet.

När Ted von Proschwitz kom till Göteborgs naturhistoriska museum sommaren 1972 var han en 15 år gammal, naturintresserad gymnasieelev från Åmål. Han kände redan från början att han hade hittat rätt.

– Jag har alltid haft ett stort intresse för naturvetenskap och mina biologilärare på högstadiet och gymnasiet stöttade och uppmuntrade mig på alla sätt och fick mig att söka mig till museet och på den vägen blev det. Jag känner mig priviligierad som fått jobba hela livet med precis det jag ville, säger Ted von Proschwitz.

Från praktikant till vetenskaplig intendent

Ted von Proschwitz är malakolog, specialist på blötdjur som snäckor, sniglar och musslor. Som ung var han främst intresserad av fjärilar och skalbaggar, men på museet fick han möjlighet att arbeta med mollusker under ledning av dåvarande museichef Bengt Hubendick. Det skulle komma att forma resten av hans yrkesliv.

Genom åren har Ted haft många roller på museet, från timanställd och museiassistent till intendent och vetenskaplig intendent. Parallellt byggde han upp sin akademiska karriär och blev så småningom både doktor och docent i naturvårdsbiologi vid Göteborgs universitet. Hans doktorsavhandling från 1991 byggde på material ur museets egna samlingar och handlade om landmolluskerna i Dalsland.

Under sina 54 år på museet har han inte bara följt verksamhetens utveckling, han har också varit med och format den.

– Det var en annan tid när jag började. Mycket striktare. Man tilltalade med Professorn, Doktorn, Ingenjörn eller Intendenten. Sedan har museet gått igenom många organisatoriska förändringar, men jag tror att vi är en betydligt öppnare institution i dag, säger han.

Vikten av öppna samlingar

När Ted von Proschwitz ser tillbaka på sin gärning är det inte i första hand de vetenskapliga meriterna han lyfter fram. I stället talar han om samlingarna, om databaserna, om kunskapen och om vikten av att göra allt detta tillgängligt för andra.

– Jag ville tidigt vara med och öppna upp museets samlingar och kunskap utåt. Materialet ska inte bara finnas på museet. Det ska vara ett underlag för naturvårdsarbete, för rödlistning av arter och för myndigheter och organisationer som arbetar med att skydda naturen.

En av hans största insatser har varit arbetet med den omfattande databasen över land- och sötvattenslevande mollusker. Tillsammans med kollegor var han med och byggde upp ett system som i dag innehåller hundratusentals artfynd från hela Sverige. Databasen har blivit ett viktigt verktyg för forskning och naturvård samtidigt som den synliggjort värdet av generationers insamlingsarbete vid museet.

– Samlingarna alltid varit mer än historiska arkiv. Landlevande mollusker fungerar som indikatorer på hur miljöer förändras över tid och materialet från museets stora markfaunainventering har gett värdefull kunskap om både hotade arter och förändringar i landskapet, förklarar Ted von Proschwitz.

Under årtionden har han också genomfört naturvårdsprojekt runt om i landet, arbetat med Artdatabankens rödlistningsarbete och bidragit till att kartlägga och skydda hotade arter och livsmiljöer. Hans forskning har omfattat allt från små grynsnäckor och invasiva sniglar till sötvattenslevande stormusslor, främst flodpärlmussla.

Men för den breda allmänheten är han ändå mest känd för något annat: mördarsnigeln.

När mördarsnigeln kom till Sverige

När den invasiva mördarsnigeln, då kallad spansk skogssnigel, började sprida sig i Sverige blev Ted von Proschwitz en av landets främsta experter på området. Under flera decennier har han följt utvecklingen, svarat på frågor från allmänheten och medverkat i otaliga intervjuer.

– Journalister, media och allmänhet kontaktar mig alla tider på dygnet, men det ser jag bara som positivt, säger han.

Bakom den folkbildande rollen finns också seriös forskning. Genom museets Snigelakuten har människor runt om i landet rapporterat fynd och skickat in material som hjälpt forskare att följa arternas spridning.

– Det är ett bra exempel på medborgarforskning, säger Ted von Proschwitz. Utan alla tusentals kontakter under flera decennier hade vi inte haft den kunskap vi har i dag om mördarsnigelns spridning, utbredning och biologi.

Pension – men inget farväl

Ted von Proschwitz värv har dock omfattat betydligt mer än sniglar. Han har publicerat hundratals vetenskapliga och populärvetenskapliga arbeten och varit huvudförfattare till Nationalnyckelns omfattande volym om svenska land- och sötvattenslungsnäckor, ett verk som bygger på kunskap som samlats på Göteborgs naturhistoriska museum under generationer. Ted von Proschwitz ser också forskarens roll som viktigare än någonsin.

– Att sprida kunskap och vetenskapliga resultat är viktigt på ett helt annat sätt i dag än för några decennier sedan. En annan viktig uppgift är att stå upp mot desinformation och spridningen av så kallade alternativa fakta.

I oktober avslutar han sin anställning. Det är regionens regler som sätter gränsen; efter 69 års ålder går det inte att fortsätta som anställd, men något definitivt avsked handlar det inte om.

Förhoppningen är att vara knuten till museet och fortsätta forska även som pensionär. Flera projekt väntar redan, liksom fler vetenskapliga publikationer.

– Jag kommer inte att släppa sniglarna helt utan hoppas kunna fortsätta verka som forskare även som pensionär, säger han. Det jag kommer att sakna mest är människorna, den dagliga kontakten och kamratskapet med arbetskamraterna.

För Göteborgs naturhistoriska museum är det slutet på en ovanligt lång epok, men för Ted von Proschwitz är det snarare början på ett nytt kapitel med lite mer frihet, färre möten och fortfarande gott om snäckor, sniglar och musslor att upptäcka.

Text: Anna Härdig

E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus

Fakta: Ted von Proschwitz

Ted om tiden på museet i tre ord: Utveckling, kunskapssamlande, kunskapsspridande.

Personer som betytt mycket för honom på museet: Bengt Hubendick, professor och museichef vid Göteborgs naturhistoriska museum, Göran Andersson, intendent och senare museichef samt Ingeborg Marder-Levinsson, museiintendent och mentor under de tidiga åren.

När han inte ägnar sig åt snäckor, sniglar och musslor: Lyssnar på klassisk musik, spelar piano och har även tagit privatlektioner i solosång. Besöker gärna opera och konserter, läser historia och samlar klassiska detektivromaner – samlingen omfattar över 2 000 titlar.

Bär hans namn: Torosia proschwitzi – en liten gälsnäcka som lever i en källa i Torosbergen i Turkiet.

Vetenskaplig produktion:

• Har publicerat över 340 vetenskapliga och populärvetenskapliga arbeten sedan debuten 1977.
• Huvudförfattare till Nationalnyckelns volym om svenska land- och sötvattenslungsnäckor.
• Författare till boken Snigel – fridstörare i örtagården (2009).