Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Shapour Akbari, Maryam Javidmehr och Valdimir Stoces med harpan och huvudet som ska ingå i den färdiga skulpturen. Foto: Anna Rehnberg

Gravid harpa fylls med skräp från havet

Fyll en självspelande harpa med marint avfall. Eller tillverka ditt eget instrument av strandskräp. Under Västerhavsveckan leder skulptören och musikern Maryam Javidmehr workshops som förenar miljö, konst och olika kulturer vid Askimsbadet i Göteborg.
− Jag fick en idé om att göra en skulptur som är gravid med skräp, berättar Maryam Javidmehr.

Kort därefter besökte hon instrumentmakaren Seifollah Shokris verkstad i Iran. Där såg hon en harpa som han återskapat utifrån bilder och texter om harpor som användes för 3500 år sedan. Då föll bitarna på plats.

− Jag ville göra en gravid harpa, vars mage fylls med skräp. Vinden ska kunna spela över harpans strängar och uttrycka jordens smärta över all nedskräpning. Musik är ett språk som alla förstår.

När Maryam Javidmehr fick uppdraget att leda workshops under Västerhavsveckan, kände hon att harpan skulle passa bra som skulptur på en strand och samtidigt bli en påminnelse för alla badande att vara rädda om miljön. Deltagarna på hennes workshops ska fylla harpans gravida mage med marint avfall. Magen kommer att vara gjord av fiskenät och avfallet kommer därför att bli synligt.

Instrumentmakare i Iran

Några veckor i förväg är förberedelserna med harpan i full gång på Konstnärernas kollektivverkstad i Sockerbruket i Majorna. En metallstomme med resonanslåda och hals till harpan ska tillverkas, strängar och stämskruvar behöver sättas fast och ett roterbart stativ monteras.

Foto: Anna Rehnberg

Maryam Javidmehr får hjälp av skulptörerna Vladmir Stoces och Shapoor Akbari. De har också kontakt med Seifollah Shokris, instrumentmakaren i Iran, via zoom under arbetets gång för att få vägledning kring tillverkningen av det speciella instrumentet.

–  Från den här vinkeln ser harpan ut som Uddevallabron, utbrister Vladmir Stoces och skrattar när Seifollah Shokris håller upp en modell av en uråldrig persisk harpa framför sin datorskärm.

Vinden som stråke

Det är olika världar som möts i zoommötet. Seifollah Shokris befinner sig i sin verkstad i källaren i en vattenreservoar i staden Qasvin i Iran. Bakom honom på datorskärmen syns glasmontrar med olika typer av stränginstrument som han har nytillverkat. Förlagorna till instrumenten är mellan 3000 och 8000 år gamla. I Konstnärernas kollektivverkstad högst upp i Sockerbruket, handlar frågeställningarna mest om nutid.

– Vi behöver byta ut trämaterialet i harpan mot metall för att skulpturen ska kunna stå emot åverkan. Jag tror att det kommer att fungera. Men hur ska vi få harpan att spela av sig själv? undrar skulptören Vladmir Stoces.

Med hjälp av en bordsfläkt demonstrerar Seifollah Shokris hur strängarna påverkas av vinddrag.

– Vinden fungerar som en stråke som dras över harpans strängar. Men ni behöver stämma harpan, för att det ska låta bra, förklarar Seifollah Shokris.

Foto: Anna Rehnberg

Döden, kärleken och naturen

För Maryam Javidmehr är mötet mellan människor från olika kulturer och tidsepoker en stark drivkraft i hennes konstnärskap. Samarbetet med den iranska instrumentmakaren är ett exempel på hur kulturutbyte kan berika ett konstverk. Ett annat exempel är hennes egna skulpturer, där hon använder traditionella tekniker och gör reliefer som berättar historier från tusentals år tillbaka.

– De gamla persiska berättelserna innehåller stor livsvisdom. De kan handla om människornas relation till livet, döden, kärleken eller naturen. Människor som lever i idag kan ta hjälp av de uråldriga budskapen när de reflekterar över sina liv.

En kvinna står vid ett bord med en harpa och håller på att sätta fast strängarna.
Förberedelserna med harpan i full gång för Maryam Javidmehr på Konstnärernas kollektivverkstad. Foto: Anna Rehnberg

Maryam Javidmehr berättar att hon började måla redan som liten flicka. Hon tyckte om att teckna djur och växter och fantisera ihop sina egna berättelser. Hennes föräldrar skilde sig när hon var sju månader och hon är mestadels uppvuxen hos sin mormor, som tidigt uppmuntrade hennes konstnärliga talanger. Maryam Javidmehr utbildade sig till keramiker och skulptör i Iran. Som tjugoåring kom hon i kontakt med musiken.

– Jag hängde med en kompis på konsert. Då hörde jag en tanbur för första gången och blev kär i instrumentet.

Spelar tanbur

Hon letade upp en lärare som undervisade i tanbur, som är ett 5000 år gammalt stränginstrument och föregångare till bland annat luta och gitarr. Hon lärde sig snabbt att spela tanbur och blev en duktig musiker.

– Efter det har jag förenat musik och skulptur i min konst. Det var omöjligt att välja det ena och inte det andra. För mig är konst mer än ett yrke. Det handlar om livet självt, att kommunicera med människor och delta i kulturlivet.

Sedan 2013 är Maryam Javidmehr bosatt i Göteborg och arbetar som musiker, skulptör samt pedagog inom olika konst- och musikprojekt.

 Workshop på Askimsbadet

Under workshopparna på Askimsbadet kommer deltagarna även att kunna bygga egna instrument av strandskräp, till exempel gitarrer av plastdunkar med strängar av plast eller maracas av tomma läskburkar.

Maryam Javidmehr har hållit samma workshop tidigare. Första gången år 2019 med afganska och iranska barn i Iran. Därefter tillsammans med barn på flyktingboendet på Restad gård utanför Vänersborg och med barn i Sillvik på Hisingen under en tidigare Västerhavsvecka.

– Jag tar med mig instrument som barnen har tillverkat på tidigare workshops. På så sätt kan jag dela barnens tankar och berättelser om instrumenten med varandra, även om de inte träffas.

Hon påpekar att barnens berättelser skiljer sig mycket åt.

– De svenska barnen som jag träffade i Sillvik pratade mest om miljön och fascinerades över att de kunde använda skräp till något som var bra.

Upplevelser av krig

För barnen på flyktingboendet väckte skräpet och instrumenten associationer till vapen och krig.

– Flyktingbarnens berättelser handlade inte om miljöfrågor, utan om deras oro och upplevelser av krig, bekymmer och fattigdom.

Och samma workshop med barn i Iran handlade framför allt om att överbrygga gränser.

– För barnen i Iran var det viktigaste att jag skulle ta med mig deras instrument och visa upp för barn i andra länder. För dem var det jättestort att deras idéer kunde föras vidare ut i världen och inte vara instängda i Iran.

Maryam Javidmehr berättar om en iransk flicka som tillverkade en mikrofon av plastskräp och som ville att den skulle följa med till Sverige med ett budskap:

”Jag älskar er. Och jag hoppas att ni älskar oss också.”

Text: Kristina Karlberg
vgrfokus@vgregion.se


FAKTA

Västerhavsveckan 6–14 augusti

Västerhavsveckan är en temavecka om havsmiljön med aktiviteter för alla åldrar. Målet är att skapa intresse för havet och hur havet mår. Temaveckan startade 2008 på initiativ av Västra Götalandsregionens miljönämnd. Idag arrangeras den av regionen tillsammans med ett 100-tal olika aktörer, till exempel museer, föreningar, företag, universitet och högskolor.

 Ur programmet: Sounds of the elements och Havets musik den 10, 11 och 12 augusti kl 11–16 Askimsbadet, Göteborg.

Använd strandskräp och var med och skapa en skulptur i form av en 2,5 meter hög harpa. Under dagarna finns också möjligheter att tillverka egna instrument av strandskräp.

Läs mer om programmet: https://www.vgregion.se/ov/vasterhavsveckan/program/

Nyheter från Västra Götalandsregionen.