På 50-talet var ullen Sveriges största textilfiber och industrin blomstrade. I dag finns inte mycket kvar av varken kunskap eller maskiner, och hälften av den inhemska ullen slängs eller bränns upp. Nu vill den nystartade branschorganisationen Arena svensk ull, med säte i Borås, blåsa liv i tillverkningen igen.
– Jag får frågor från företag varje dag om svensk ull, företag som producerar i Asien men gärna skulle vilja flytta hem produktionen. Men i dag finns inga personer att anställa i Sverige som kan det här och inga maskiner. Det är frustrerande, säger Christian Lundell.
Han är ordförande för nystartade Arena svensk ull, en riksorganisation som samlar olika delar av branschen: fårägare, spinnerier, hantverkare, fårklippare, ullförsäljare med flera. De är överens om att de vill få igång den svenska ullindustrin igen.
– Ska man kunna ta tillvara på en resurs ända ut till konsumenterna behöver leveranskedjan fungera från A till Ö. I dag är den kedjan bruten, men det finns starka drivkrafter för att fixa den, säger Christian Lundell.
Hälften av den svenska ullen förstörs
Till och med 50-talet var Borås ett nav för en svensk ylleindustri, med kunskap, anställda och maskiner. I fabrikslokalerna där förvandlades ullen till bland annat kläder och filtar. Sedan kom konstfibern – som polyester – och det blev också billigare att producera utomlands. Den svenska textilindustrin försvann.
– En konsekvens är att 50 procent av den svenska ullen i dag eldas upp, grävs ner eller slängs. Samtidigt importerar vi mycket ull! Men nu går vi in i nya tidevarv där vi måste ta tillvara på det vi har. Det känns fantastiskt om vi skulle kunna använda den ull som vi faktiskt har här. Det är en helt otrolig naturfiber som vi i dag bara slänger.
För att kunna använda mer av den inhemska ullen är det en rad logistiska problem som behöver lösas: fårägarna måste få betalt för ullen så att det blir värt att köra den till en uppsamlingsstation, det måste skapas sådana uppsamlingsstationer där ullen kan lämnas och sorteras, det behövs tvätterier där ullen blir ren, och spinnerier.
– Vi behöver ha en industriell tvätt av ullen. I dag finns ett enda tvätteri i Sverige som kan hantera 5–10 kilo per dag, vi behöver kanske kapacitet för två ton per dag. Vi behöver växla upp.
”Vi måste återta yrken och kompetenser”
För att göra det behövs också utbildning och nygamla kunskaper. Tidigare fanns till exempel ett svenskt klassificeringssystem för ull, där det framgick vilka fårraser som kunde användas till vad.
– I dag finns inte den kunskapen kvar. Samtidigt har vi fler fårraser nu och alla raser har sin karaktär, ullen passar till olika saker. Vi måste återta yrken och kompetenser – i dag måste vi titta på till exempel Norge, Skottland, Finland och Baltikum för att se hur de hanterar sin ull.
Att Arena svensk ull fick huvudsäte i Borås var ingen slump: det är klassisk mark för textilindustrin, på Högskolan i Borås pågår forskning om framtidens textilier, och dessutom har Västra Götaland flest får i Sverige. Nästa steg för Christian Lundell är att fortsätta bygga upp organisationen, bland annat genom att anställa till kontoret.
– På sikt kanske vi har en ny ylleindustri här i Västra Götaland.
Text: Elin Widfeldt
vgrfokus@vgregion.se
LÄS OCKSÅ: Lin, nässlor, ull och alger – här undersöks framtidens textila material
Arena svensk ull
Riksorganisationen Arena svensk ull bildades i september 2022. I dag är 16 företag och organisationer medlemmar: lammproducenter, fårklippare, ullinsamlingsstationer, industri, spinnerier, ullförsäljare, hemslöjd, rådgivare och utbildare.
Västra Götalandsregionen har, tillsammans med Region Gotland och Region Halland, finansierat utvecklingen av Arena svensk ull.
Ordförande Christian Lundell är även vd på Nordiska Textilakademin i Borås.