Grillad bäversvans som fredagsmys? Under medeltiden hade det inte varit otänkbart. Då var det förbjudet att äta kött under fastedagar – så som på fredagar eller inför påsken – men det var okej att äta fisk. Och bävern sågs som en fisk, tack vare sin platta och fjälliga svans samt att den höll till i vattnet.
På Lödöse museum, som är en del av Västra Götalandsregionen, har museipedagogerna ägnat sig en del åt att studera bäver – mer specifikt vad djuret betydde för svensken förr i tiden.
Under medeltiden fanns det många regler att förhålla sig till, och reglerna sattes upp av den katolska kyrkan.
Det kunde röra sig om allt från stort till smått: hur man skulle klä sig, hur man inte skulle klä sig, regler kring sex och samlevnad och vad man fick och inte fick äta och när.
Just maten var viktig i det då katolska Sverige. På fredagar fick man till exempel inte äta kött, ägg eller mjölk. Fredag var nämligen en fastedag, eftersom Jesus blev korsfäst på en fredag. Därför skulle man hedra honom genom att inte njuta av något gott, helt i motsats med vår tids tradition av fredagsmys.
Förutom fredagar så inföll fastan också sju veckor innan påsk samt fyra veckor innan jul.
Fisk var godkänd mat
Det man däremot fick äta under fastan var fisk. Fiskkött ansågs renare och mindre syndigt, eftersom fiskar inte förökade sig genom omoraliskt parande – man trodde att fiskar helt enkelt spontanuppstod i vattnet.
Så när längtan efter kött blev för stor så fann medeltidens lärda råd. Franciskanermunken Bartholomaeus Anglicus (cirka 1190–1272) ansåg att bävern skulle klassificeras som ett vattendjur, ”för dess svans är av ett fiskaktigt slag”.
Resten av djuret var emellertid pälsklätt och påminde så mycket om landlevande djur att ett påvligt dekret år 1418 slog fast att en rättrogen kristen under fastedagar fick nöja sig med att äta svansen, enligt tidskriften Världens historia.
”Erbjuder den läckraste spis”
Denna relativt fria tolkning av vad som definierar ett vattenlevande djur resulterade i att medeltida böcker tipsar om att äta just bäver, specifikt svansen och bakfötterna.
I boken Historia om de nordiska folken av Olaus Magnus, skriven under 1500-talet, står till exempel att läsa följande:
Bäverns svans vilar i vattnet och denna, liksom bakfötterna, användes som mat i stället för fisk. Den är nämligen fjällig som en fisk, läderartad, fast i köttet och egendomligt knottrig samt erbjuder den läckraste spis och bringar läkedom åt dem, som lida av såriga inälvor. Skickliga kockar äro ock väl underkunniga om dess tillredning, i vad den ska lagas till för föda eller till läke- och hälsomedel.
Serverades med ärtsoppa
De medeltida kokböckerna är dock bristfälliga vad gäller instruktioner. Vi vet inte exakt hur bäversvansen tillagades, men vi vet vad som serverades som tillbehör.
I The Boke of Nurture (ett slags uppfostringsbok av John Russell, från 1400-talet) kan man bland annat läsa:
Nu mitt kära barn, måste du lära sig att skära upp fisk. Med ärtsoppa och frumenty ska du servera bäversvans.
Utifrån detta har Marie Jonasson Schmidt och Liselotte Öhrling, museipedagoger på Lödöse museum, satt ihop en film som visar hur den medeltida bävern serverades.
Text: Anna Härdig
vgrfokus@vgregion.se
Trivia:
Ordet bäver är ett (två!) av våra äldsta ord. Redan när våra avlägsna släktingar pratade indoeuropeiska fanns ordet ”bhebhru” som betyder brunt djur.
Det utvecklade sig så småningom till två olika fornsvenska ord, ”biur” och baever”. Ordet ”baever” kom in i svenskan via medellågtyskan. Ordet biur finns kvar i vissa ortnamn som exempelvis ”Bjurholm”.
På sidan Den medeltida bävern berättar vi mer om bävern i det katolska Sverige.