Anette Gustafsson var 16 år när hon började sommarjobba på Billströmska folkhögskolan på Tjörn. Nästan 50 år senare är hon fortfarande kvar men förbereder sig på att lämna det som blivit hennes andra hem. Numera är hon internatföreståndare, men det händer att hon rycker in som extramormor när någon behöver det.
Via ängar och slingriga vägar, med Stenkyrkas torn som riktmärke, kommer man till Billströmska folkhögskolan på Tjörn. En minst lika anrik institution som kyrkan intill. Internatskolan grundades 1876 av borgmästare Lars Billström.
– Riktigt så länge har jag inte varit här men i vår blir det 48 år, säger internatföreståndare Anette Gustafsson med ett leende.
Då går hon också i pension och kommer inte längre ta sig den korta sträckan mellan hemmet och skolan varje vardag som hon gjort i nästan fem decennier.
Anette Gustafsson är även administrativ koordinator och har sitt kontor i en av skolans nio byggnader. En arbetsdag kan bestå av allt från fakturabetalningar och planering av städning och inköp till väckning av elever och ordnar husmöten på elevhemmen.
Och finns någon tid över hittar Anette Gustafsson en stol att laga eller röjer i källaren. Hon tycker om att alltid ha arbete att göra och känner till varje vrå av varje hus.
– Jag älskar den här skolan, det har jag gjort från första stund.
Pratar om livet
Det var 1976 och hon hade fått sitt första sommarjobb. Det skulle bli många somrar på folkhögskolan och när det var dags att läsa in gymnasiet återvände hon som elev. Efter några år utanför Tjörn flyttade hon tillbaka och när hennes svärmor, som arbetade på skolan, frågade om hon kunde tänka sig att hoppa in när det saknades personal sa hon ja.
I nära 30 år har Anette Gustafsson arbetat som husmor med ansvar för maten. I början var hon i princip jämnårig med eleverna på skolan, vilket kunde kännas obekvämt, men i dag kommer yrkesrollen helt naturligt.
– Jag är som en ställföreträdande mormor och tar gärna en promenad och pratar om livet när det behövs.
Öppenhet hos dagens unga
Under Anette Gustafssons yrkesliv har skolan speglat de stora förändringar som samhället gått igenom. För 40 år sedan var många av eleverna hemmafruar som läste in gymnasiet för att kunna skaffa sig ett yrke.
I dag är många av eleverna, som numera kallas deltagare, i stället unga människor som haft det tufft på något vis och där folkhögskolan blir en andra chans i livet. En annan förändring syns i deltagarnas relationer.
– Det är härligt att se hur fina dagens ungdomar är med varandra. Förr pratade man inte om sina problem som i dag, men jag tror öppenheten skapar ödmjukhet och trygghet där de kan stötta varandra.
”Som i ett äktenskap”
Anette tycker att närheten till deltagarna är en av de bästa sakerna med hennes jobb. Men det kan också vara en av det jobbigaste. För när vårterminen går mot sitt slut väntar inte bara sommaren utan också avsked.
Därför väljer hon att göra sin sista arbetsdag i mitten av maj, innan eleverna ska lämna skolan. Men något avsked lär det ändå inte bli.
– Jag kommer nog var här och fixa med rabatter och hoppa in om de behöver hjälp. Det är som i ett äktenskap. Man tröttnar ibland men kärleken finns kvar.
Text: Åsa Rehnström
vgrfokus@vgregion.se
Artikeln publicerades ursprungligen i tidskriften Arbetslust, som ges ut av Hälsan och Arbetslivet, Arbetsmiljödelegationen och Institutet för stressmedicin.
Västra Götalandsregionen (VGR) är huvudman för sex folkhögskolor, bland dem Billströmska.