Under onsdagen genomfördes en stor katastrofövning i Trollhättan, där NU-sjukvården tränade tillsammans med bland andra Försvarsmakten.
– Som världsläget är måste vi bygga upp civil beredskap, även om vi önskar att vi inte behövde det, säger sjukhusdirektör Björn Järbur.
På en sjukhussäng i korridoren ligger en kvinna till synes livlös. Runt henne står sjukhuspersonal och diskuterar nästa steg.
– Kolla andning, kolla puls!
– Hon är intuberad, vi tänker väl att hon behöver en IVA-plats?
– Det är stabilt, men hon kan ha skador i huvudet. Hon kan behöva komma till neurokirurgen.
Kvinnan är inte skadad på riktigt, utan deltar i övningen LIV 2025 som pågick i Trollhättan under onsdagen. Scenariot var att omkring 100 personer skadats på ett par olika platser i staden och många skulle behöva vård på Norra Älvsborgs länssjukhus (NÄL), som är en del av NU-sjukvården.
Enligt sjukhusdirektören för NU-sjukvården, Björn Järbur, finns tre perspektiv på övningen:
– Det ena är att det blir en masskadeövning för vårdpersonalen, med ett hundratal skadade. Att ta hand om en traumapatient – det kan vi, det gör vi till vardags. Men vi är inte vana vid att vårda så här många, under så kort tid, med allt vad det innebär, säger han.
Annat sätt att arbeta
Så många skadade samtidigt innebär ett lite annorlunda sätt att arbeta för personalen på sjukhuset. Det gäller bland annat triageringen, det vill säga i vilken ordning patienterna ska vårdas.
När sjukvården sätts under stark press måste resurserna helt enkelt prioriteras annorlunda.
– Till vardags försöker vi alltid rädda en livlös. I dag får den personen lägst prioritering, säger Björn Järbur och fortsätter:
– Vi kan inte rädda alla, men vi ska kunna rädda så många som möjligt.
Stort intresse utifrån
LIV 2025 är också en övning i styrning och ledning. Under dagen gick sjukhuset upp i katastrofläge, det högsta beredskapsläget, vilket aldrig har hänt i verkligheten.
Till sist drog övningen till sig ett mycket stort intresse utifrån, bland gästerna fanns till exempel ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, och regionstyrelsens ordförande Helén Eliasson. Totalt åtta grupper med gäster visades runt under dagen, dessutom fanns media på plats vid den civila skadeplatsen.
Björn Järbur menar att alla externa besökare nästan blir som en övning i övningen.
– Detta är den första övningen av det här slaget sedan det förändrade världsläget, som har blivit ännu mer tydligt de senaste månaderna.
Pröva sjukvårdens kapacitet
Det viktigaste under dagen menar Björn Järbur var att pröva sjukvårdens kapacitet och hur det fungerar att öva med de andra inblandade aktörerna.
– Att testa: Använder vi våra resurser på rätt sätt, vad behöver vi ändra på, hur får vi samverkan med andra aktörer – militär, räddningstjänst och polis – att fungera på så bra sätt som möjligt?
Övningen genomfördes så verklighetsnära som möjligt, och patienterna försågs med ett skadekort om halsen med information om skador och värden, så att det hela tiden skulle vara tydligt för nästa led i kedjan.
– Har vi blod så det räcker? Läkemedel? Det viktiga i dag är att vi lär oss. Att vi upptäcker våra luckor. Vi kanske upptäcker att vi inte hade dropp hemma i tillräcklig mängd, då behöver vi fundera på om vi ska ha ett större lager av det hemma.
Testa att vara patient
På en stor grusplan ute i skogen har en ”skadeplats” iscensatts, där skadade sitter med filtar och inväntar nästa steg. De som spelar skadade har sminkats utifrån det skadekort de har tilldelats.
En av dem som medverkar under dagen är Alma Pjerner, som kommer från yrkeshögskolan vid Kunskapsförbundet Väst, där hon utbildar sig till specialistundersköterska inom akutsjukvården. Enligt hennes skadekort har hon redan avlidit.
– Jag hade 85-procentiga djupa brännskador, säger hon.
Skadorna som finns på skadekorten har sin grund i riktiga händelser och olyckor, det handlar bland annat om skottskador, sprängskador och brännskador.
Vad betyder det för dig att vara med och träna så här?
– Som undersköterska är det viktigt att veta hur det är att vårda patienter. Att själv få vara patienten och bli omhändertagen gör att jag får veta hur det känns när de till exempel lyfter mig. Just omvårdnadsdelen och observationen av det här, får jag som undersköterska ut väldigt mycket ut av även när jag spelar patient, säger Alma Pjerner.
I övningen deltog NU-sjukvården, Försvarsmakten, Hemvärnet, polisen och räddningstjänsten.
Text: Elin Widfeldt
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus!