Filmaren och bildkonstnären Ina Porselius blir Västra Götalandsregionens första Elisabeth Ohlson-stipendiat. Just nu jobbar hon på ett verk där några kvinnor ska åka på Finlandskryssning tillsammans och prata om ett tungt ämne.
Ina Porselius delar en ateljé i västra Göteborg med fyra andra konstnärer. Här arbetar hon på sitt senaste verk, en konstfilm som bygger på en verklig historia:
– Min mammas väninna levde i en misshandelsrelation, och när hon lämnade den mannen fick hon kontakt med hans tidigare fruar, och så åkte de på Finlandskryssning ihop. Där satt de och snackade skit om honom och levde rövare på båten, ler Ina Porselius och fortsätter:
– Jag har alltid velat göra något av den historien. Det är också något med att de är ute på öppet hav, det är en viss symbolik i det som jag gillar.
Första Elisabeth Ohlson-stipendiaten
Ina Porselius är 2025 års Elisabeth Ohlson-stipendiat, det är ett helt nytt arbetsstipendium på 100 000 kronor som delas ut av Västra Götalandsregionens kulturnämnd. Det tillkom efter fotografen Elisabeth Ohlsons död förra året, och ska gå till en konstnär i Västra Götaland som genom fotobaserad konst verkar för yttrandefrihet och allas lika värde.
– Jag blev så rörd när jag fick veta, och jätteglad, säger Ina Porselius. Det var en sådan där dag i ateljén där jag stod och undrade vad det är jag håller på med, och varför jag gör det här.
Hon växte upp på Gotland, i ett hem ”utan kulturellt kapital”.
– Jag kommer från en arbetarfamilj, mina föräldrar var undersköterskor. Jag har gjort en klassresa och har jobbat mycket med att skildra människor från arbetarklass, där jag försöker porträttera dem på ett sätt utan att det görs parodi eller tragedi av dem. Jag vill bara låta dem vara och tänka och finnas.
Fler filmer om mamma
Klass är ett återkommande tema i Ina Porselius verk, men också kvinnors villkor. Hittills har det blivit flera filmer om hennes egen mamma, en film om kockar i ett skolkök och en om kvinnor som gör – ingenting alls. Filmen heter just det: Women doing nothing.
– Där har jag filmat kvinnor i sina hem när de bara sitter passivt framför kameran, och så finns det även en scen där en kvinna ligger på en uppblåsbar madrass i en barnpool, som jag har filmat ovanifrån med drönare. Verket är ett slags stilla protest mot kvinnors effektivitet och produktivitet, och kraven på kvinnor att vara just det, säger Ina Porselius och fortsätter:
– När jag gjorde den tänkte jag att det inte handlade så mycket om klass, men det gör den ju absolut, för att ha ekonomi ger ju också utrymme till vila, eller möjligheter att inte göra någonting.
Att det blev just film för Ina Porselius var slumpartat, menar hon. Det började när hennes bästa vän på högstadiet sa att hon ville gå en kreativ utbildning på gymnasiet.
– Jag tänkte att jag också ville läsa något kreativt, men kan inte måla och teckna. Då mötte jag en tjej på biblioteket och hon skulle söka filmgymnasiet som fanns på Gotland. Jag tänkte att ”det kan jag ju också göra” – och så gjorde jag det, utan någon förståelse för vad det egentligen var. Och jag älskade det!
”Önskan om att vi ska förstå varandra lite bättre”
Till en början tänkte hon att hon skulle bli filmregissör, men när Ina Porselius så småningom upptäckte att hon kan göra konst av film, föll bitarna på plats.
– Det var en så stor frihet, jag kände att jag kan göra vad jag vill på ett annat sätt än vad jag hade kunnat inom traditionell film Jag är väldigt glad att det blev det spåret.
Ina Porselius hoppas att hennes filmer ska ge betraktaren nya insikter om andra människor.
– Jag har en önskan om att visa ”så här kan människor tänka, så här kan människor vara”. Något slags önskan om att vi ska förstå varandra lite bättre. Det finns så mycket förakt och oförståelse mellan samhällsgrupper.
Text: Elin Widfeldt
Bilder: José Lagunas Vargas
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus!
Ina Porselius
Är: konstnär inom film på halvtid, gallerikoordinator på Konstepidemin på halvtid.
Ålder: 36 år.
Bor: Göteborg.
Bakgrund: uppvuxen på Gotland. Läste gestaltande fotografi på Gamleby folkhögskola, sedan en kandidatexamen i fri konst från Konsthögskolan i Bergen och en master i fri konst från Kunstakademiet i Oslo. Har även en magisterexamen i film, inriktning filmiska processer, från Akademin Valand i Göteborg.
Ina Porselius verk har visats på Göteborg Film Festival och Tempo Dokumentärfestival, och hon har ställt ut på bland annat Borås Konstmuseum, Gotlands Konstmuseum, Galleri Box och Studio 17. Ina Porselius har tidigare fått pris för Bästa konstfilm på Frame Festival.
Om att få Elisabeth Ohlson-stipendiet på 100 000 kronor:
”Jag blev så rörd, och jätteglad. Också för att det är Elisabeth Ohlson, jag beundrar henne. Pengarna kommer att gå in i det projekt jag arbetar med nu, men de innebär också tid – tid att kunna jobba som konstnär.”
Om att jobba med rörligt material i stället för stillbild:
”Jag är så intresserad av narrativ, så det blir som att fotografi alltid stannar för mig, jag vill berätta mer än den stilla bilden. Jag har alltid kommit tillbaka till filmen efter att ha provat något annat.”
Fotografen Elisabeth Ohlson avled i höstas efter en tids sjukdom, och i januari meddelade Västra Götalandsregionens (VGR:s) kulturnämnd att den instiftat ett stipendium i hennes anda.
Motivering från Västra Götalandsregionens (VGR:s) kulturnämnd:
Arbetsstipendium i Elisabeth Ohlsons anda till Ina Porselius, bildkonstnär och filmare:
”Nej, aldrig blir du färdig – det är arbetslaget i ett storkök som sjunger tillsammans i ett kollektivt andetag mellan vardagens sysslor. Filmfotografen Ina Porselius utforskar frågor om klass, makt och representation med en på samma gång ömsint och genomträngande blick.
I sina verk skildrar hon lågavlönade och kvinnligt kodade yrkesgrupper med värdighet och omsorg – gör det politiska personligt och det vardagliga poetiskt och visar hur konst kan fungera som en bro mellan verkligheter som annars riskerar att aldrig mötas.”