Sjukdom, kris, och dödsfall. På Östra sjukhuset i Göteborg söker sig både patienter och anhöriga till sjukhuskyrkan, oavsett bakgrund och religionstillhörighet. För sjukhusprästen Ragnar Olinder är det i de skarpa lägena som jobbet blir meningsfullt.
– Det ger mig själv ett större perspektiv på livet.
Ragnar Olinder tillträdde sin prästtjänst i sjukhuskyrkan på Östra sjukhuset för drygt ett år sedan. Varje dag möter han människor som befinner sig i en situation där tillvaron av olika anledningar har rasat.
Vad är viktigt för en människa när livet är på väg att ta slut, eller när man har mist en närstående? Ragnar Olinders erfarenhet är att för de flesta handlar det om att försöka greppa något som ger hopp och mening.
– När livet är skört faller allt annat. Allt som man tidigare har värderat högt får mindre betydelse. I stället är det de existentiella frågorna som blir viktiga. Livet, meningen, Gud. Det blir väldigt tydligt i möten med människor i nöd, säger han.
Inte självklart att bli präst
För honom själv var det inte självklart att bli präst. Ragnar Olinder växte upp i Göteborg, läste juridik, var doktorand i Lund, forskade på Handelshögskolan i Stockholm och bodde också i London i några är där han forskade och drev bolag.
Det var ett annorlunda liv jämfört med det han har nu – men det var också i London som den kristna tron växte efter att han haft existentiella funderingar en längre tid. Det ledde till teologistudier i Sverige och senare prästvigning. Då hade han hunnit fylla 45.
Sedan dess har han hunnit arbeta som församlingsherde, men det kändes inte rätt.
– Jag tror inte att jag är ämnad att vara chef. Jag ville arbeta annorlunda och möta människor på ett annat sätt, möta dem i konkret nöd.
Samtal i korridorer och väntrum
På Östra sjukhuset har sjukhuskyrkan sin plats i sjukhusets entréplan. Förutom ett andaktsrum, där gudstjänst firas två gånger i veckan, finns här ett litet kontor och ett utrymme för samtal.
Att utrymmena är små blir nästan symboliskt – det är inte här som arbetet bedrivs i första hand. Samtalen och mötena med en själavårdare sker i stället på avdelningar, i korridorer och väntrum.
– Sjukhuskyrkans uppgift är att finnas till hands för patienter, närstående och personal. Ibland ronderar man, som jag kallar det, vilket innebär att man går runt uppsökande.
Reflektion över livet
Stödet som efterfrågas ser olika ut. När Ragnar Olinder möter personal kan det vara som handledare med grupper eller samtal med enskilda anställda som behöver bearbeta upplevelser i jobbet.
Patienter och anhöriga behöver ofta akut stöd vid sjukdom och oro. En del vill ha råd och stöd utifrån ett kristet perspektiv. Det har också hänt att han förrättat dop och vigsel när tiden varit knapp. Ragnar Olinder återkommer till samtalen med svårt sjuka patienter.
– Samtalen handlar om den tid de har kvar, men också om den tid som varit. Ofta blir det en reflektion över deras liv, om händelser och relationer. Det öppnar upp för existentiella frågor om Gud och livet efter döden.
Religionen inte alltid avgörande
I arbetet möter Ragnar Olinder patienter och anhöriga med vitt skilda bakgrunder och religionstillhörighet. Många gånger handlar det om att förmedla kontakter till andra samfund, men religionen är inte alltid avgörande för den i nöd.
– Min erfarenhet är att för den som befinner sig i en krissituation spelar det mindre roll vem man pratar med. Det är inte i första hand religionen som är viktig utan de existentiella frågorna. Eller så vill man bara att någon utomstående är där. En del kan också tycka att det är positivt att det kommer någon utifrån det egna sammanhanget.
Han trivs med att arbeta i skarpa lägen, säger han.
– De skärper mina sinnen och gör mig fokuserad på de behov jag ställs inför.
Närvara vid avsked
Att få möta människor i en svår situation är just det som gör jobbet särskilt meningsfullt, tycker Ragnar Olinder.
– Att kunna stå med när någon har det tufft och att det får en betydelse. I förhållande till den enskilda personen känns det viktigt att ha stått där. Det är också berikande att se alla aspekter av livet.
I arbetet ingår att, vid önskemål, närvara när närstående tar avsked av anhöriga. Det sker i ett stilla rum på sjukhuset.
Att barn dör eller att se människor som i förtvivlan försöker återuppliva en död anhörig hör till den tyngsta delen av jobbet, berättar Ragnar Olinder.
Men det finns också andra delar som är tuffa: till exempel att kontakten med patienter och familjer på ett sjukhus bara är tillfällig. När någon dör eller flyttas till ett annat sjukhus upphör samtalen och mötena.
– Det är jättetufft att släppa dem och inte kunna följa dem på vägen. För mig personligen är det den allra svåraste delen av jobbet.
Text: Mathias Pernheim
Bilder: Fredrik Jalhed
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus
Ragnar Olinder
Ålder: 61 år.
Familj: Gift, två söner.
Bor: Mölndal.
Gör: Sjukhuspräst på Östra sjukhuset i Göteborg, en del av Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Intressen: Fotboll. Har varit fotbollstränare och har i vissa sammanhang fått epitetet ”före detta blivande fotbollsproffs”.
Sjukhuskyrkan
Detta gör Sjukhuskyrkan på Östra sjukhuset, psykiatriska mottagningen och Drottning Silvias barnsjukhus:
- Bedriver stödjande verksamhet för patienter och deras närstående samt för anställda.
- Arbetar med själavårdande samtal och krisstöd vid akuta situationer.
- Erbjuder samtalsgrupper för dem som förlorat en närstående i suicid.
- Förmedlar kontakter till andra samfund och religionsföreträdare.
- Är tillgänglig alla dagar. På sjukhuset 8–17. Kvällar och helger har man telefonberedskap. Vardagar 17–21. Helger 8–21.
- Sjukhuskyrkan för inga journaler och har tystnadsplikt. Kyrkan har åtta anställda – tre präster, en pastor, tre diakoner och en själavårdare.
- Sjukhuskyrkan på Östra sjukhuset ingår i Örgryte pastorat och är en samarbetspartner till VGR:s vårdverksamhet. VGR tillhandahåller lokaler, står för vissa driftskostnader men har inte något ansvar för de anställda i sjukhuskyrkan och betalar inga löner.