lngrid Sandgren är en av Sveriges mest erfarna donationsspecialiserade sjuksköterskor.
Hennes jobb innebär att hon dygnet runt är beredd att åka till en intensivvårdsavdelning på något av sjukhusen i VGR när en möjlig organdonator har identifierats.
– En donation är ofta ljus i en mörk situation, säger hon.
Förra året donerade 39 personer i Västra Götalandsregionen och Region Halland organ. Behovet av organ är större än antalet donatorer. Så har det sett ut sedan Ingrid Sandgren började arbeta med donationer för 13 år sedan och långt innan dess. I genomsnitt dör en person i veckan i Sverige från donationsväntelistan på grund av organbrist.
– Omkring 80 till 85 procent av svenskarna är positiva till organdonation. Det finns förutsättningar för fler donationer, säger Ingrid.
VGR och Region Halland startade Regionalt donationscentrum väst (RDC) år 2023 för att stärka donationsvården i Västra Götaland och norra delen av Halland.
Ska stötta intensivvården
– Vår verksamhet finns för att stötta intensivvården vid en donation och för att vara ett stöd för donatorns närstående. Eftersom det är relativt ovanligt med donationer behöver vårdpersonalen på det sjukhus där den tänkta donatorn finns hjälp och guidning i processen, säger Ingrid som är regionalt donationsansvarig sjuksköterska på RDC.
Varje donation är unikt men inledningen ser alltid likadan ut för Ingrids del.
– En transplantationskoordinator ringer mig och berättar att det finns en möjlig donator på ett sjukhus. I nästa steg ringer jag till intensivvårdsavdelningen på det sjukhuset och meddelar vilken tid jag kan vara på plats. Oftast är det inom någon timma, säger Ingrid.
Före transplantationskoordinatorn ringer till Ingrid har två läkare kommit till slutsatsen att fortsatt behandling inte längre är till nytta för patienten. I den medicinska världen kallas det för brytpunktsbeslut.
Organbevarande behandling
Efter brytpunktsbeslutet ger vårdpersonalen organbevarande behandling.
Organbevarande behandling är en förutsättning för att donation ska vara möjligt. Behandlingen innebär respiratorvård med bland annat justering av salt- och vätskebalans, stabiliserad kroppstemperatur och reglering av blodsocker. Läkemedel tillförs, vanligast är antibiotika och cirkulationsstabiliserande dropp. Allt görs för att organen ska må så bra som möjligt i kroppen.
– När jag är på plats på intensivvårdsavdelningen hjälper jag till med det som iva-personalen önskar. Jag kanske tar blodprov, går med på en röntgenundersökning eller deltar i samtal med närstående, säger Ingrid.
Hon fortsätter:
– Det är viktigt att jag är lyhörd för vad som passar de personerna som jag har framför mig. Det gäller anhöriga men även läkare och sjuksköterskor, säger hon.
Fokus på närstående
Stort fokus ligger på de närstående och deras behov. De flesta vill vara delaktiga i donationsprocessen och veta exakt vilka behandlingar som görs på donatorn och varför. En del vill lämna sjukhuset, de känner sig klara. Alla är olika.
Sjukvården erbjuder alla närstående ett återbesök ett par månader efter donationen. En möjlighet som de flesta tackar ja till. Där kan de få reda på hur det gått för organen, men inte vem som fått dem.
– Det är uppskattat och ett värdefullt tillfälle för oss inom sjukvården att få återkoppling på deras upplevelse. Finns det något vi hade kunnat göra annorlunda?, säger Ingrid.
Ingrid är intensivvårdssjuksköterska. Efter att hon var med om ett donationsfall under ett arbetspass på centrala intensivvårdsavdelningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset 2012 växlade hon in på donationsspåret. Hon började arbeta som donationsspecialiserad sjuksköterska.
– Jag tyckte att det var ett meningsfullt uppdrag då. Det tycker jag fortfarande. Med en donation finns en möjlighet att hjälpa en annan människa till ett fortsatt liv, säger hon.
Utreder om donatorn är medicinskt lämplig
När den möjliga donatorns vilja är utredd som positiv till donation påbörjas utredning för att se om den möjliga donatorn är medicinskt lämplig.
Vårdpersonal genomför bland annat röntgen med datortomografi för att säkerställa att organen inte har några avvikande anatomiska variationer och för att mäta organens storlek. Flera blodprover tas för att avgöra om organen är lämpliga att donera. Flera undersökningar av hjärta, lever, lungor, bukspottkörtel och njurar görs.
– En vanlig föreställning är att allt ska gå fort när det gäller donation. Det stämmer bara delvis. Det behövs ibland extra tid för att få så många organ som möjligt dugliga för donation, säger Ingrid.
Är inte alltid bråttom
Ingrid minns ett tillfälle där lungorna inte var i tillräckligt bra skick för donation. Genom att justera inställningarna på respiratorn och suga bort slem i lungorna med hjälp av en bronkoskopiundersökning kunde lungorna återhämta sig så pass att de kunde doneras.
– De flesta närstående önskar att så många organ som möjligt ska doneras. En organdonation kan göra att döden känns något mindre meningslös. Kanske inte omedelbart men på sikt. Donation är ofta ett ljus i en mörk situation.
När VGR och Region Halland drog igång Regionalt donationscentrum väst var det självklart för Ingrid att fortsätta sin yrkesbana där. Ett av kraven för att få arbeta på RDC väst är att sjuksköterskorna jobbar minst 50 procent kliniskt på en intensivvårdsavdelning.
Vill dela sin kunskap
– Vi är elva donationsspecialiserade sjuksköterskor på RDC, säger Ingrid.
Mottot för de som arbetar på Regionalt donationscentrum väst är: Vi ska dela med oss av vår kunskap till de medarbetare som vi möter på de olika intensivvårdsavdelningarna. De ska alltid känna att de kan mer om donation när vi har varit där än vad de kunde innan.
Text: Carina Karlsson
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus
Donationsveckan
Vecka 45, den 3–9 november är Donationsveckan. Syftet är att främja en fortsatt hög donationsvilja i Sverige och att få fler att ta ställning genom att anmäla sig till Donationsregistret och berätta för närstående om sitt beslut.
Donationsvilja
När den möjlige donatorn själv har tagit ställning för eller emot donation gäller hans eller hennes inställning och närstående har ingen laglig rätt att ändra på personens beslut.
Om den möjlige donatorns inställning till donation inte är känd tillfrågas de närstående om de kan tolka vad personen sannolikt skulle ha velat.
Om donationsviljan inte är känd och de närstående inte kan eller vill tolka viljan kan donation ändå genomföras då man i Sverige förmodas ha en positiv donationsvilja, så kallat förmodat samtycke. Detta förutsatt att det inte finns andra omständigheter som talar emot donation.
Källa: Vårdhandboken
Då kan en person bli organdonator
För att kunna donera organ efter döden krävs att man:
- är medicinskt lämplig,
- har en positiv donationsvilja, och
- avlider på en intensivvårdsavdelning
Ny satsning ska öka antalet organ- och vävnadsdonationer
Socialstyrelsen har nyligen presenterat en nationell handlingsplan för att främja donation av organ och vävnad:
Donation – en nationell angelägenhet – Handlingsplan för organ- och vävnadsdonation 2026–2030 – Socialstyrelsen
Donationsregistret
Gör din vilja känd, anmäl dig till Donationsregistret: