Det är sent, parkeringen är mörk och tyst. Där står de, forskarna, böjda över bilarnas bakluckor och byter plastlådor, rör och askar med varandra. Det må se ut som skumraskaffärer, men det som sker här ger ledtrådar om Sveriges minsta livsformer och hur de mår.
Scenen är marsmånad på Station Linné på Öland och sammanhanget är workshopen Sveriges alla insekter, som nu genomförts för fjärde året i rad. Workshopen samlar några av landets främsta insektskännare och under några intensiva dagar artbestäms tiotusentals exemplar som samlats in från hela landet.
– För vår del är det här en fantastisk möjlighet att både lära känna arter och familjer som jag annars inte stöter på i samlingarna, säger Peter Nielsen. Han är entomolog och intendent på Göteborgs naturhistoriska museum.
Under årets workshop var Peter Nielsen ansvarig för en till synes anonym grupp; kulflugor. Namnet låter kanske harmlöst, men dessa flugor – familjen Acroceridae – har ett minst sagt spektakulärt liv. Larverna lever som parasiter på spindlar och i Sverige finns bara fyra kända arter, varav två är rödlistade. Detta säger något om insektsforskningens natur; enorma mängder tid och expertis kan kretsa kring organismer som de flesta aldrig hört talas om.
Från håv till frys
Hur går det då till när museer samlar in insekter? Ofta börjar det med något så enkelt som en håv. Hittar forskaren en insekt som kan artbestämmas direkt behöver den inte sparas utan fyndet noteras och rapporteras därefter till Artportalen.
Andra exemplar sparas för framtiden. De kan hamna i rör med alkohol, i frysar eller i olika typer av fällor. Små insekter kan behöva monteras på objektglas medan andra torrprepareras på nål eller läggs i sprit. Alkoholhalten spelar stor roll.
– För visningsexemplar på museer räcker det ofta med 70–80-procentig sprit för att djuret ska behålla sitt utseende, förklarar Peter Nielsen.
– Men om man vill bevara högkvalitativt DNA måste exemplaret läggas i minst 90-procentig sprit. Djuret blir förvisso lite krispigt, men då kan DNA:t bevaras i hundratals år.
Mörk mångfald – allt vi ännu inte vet
I dag känner vi till drygt 28 600 insektsarter i Sverige, men forskningen pekar på att det verkliga antalet snarare ligger runt 40 000 – kanske fler. Nya arter hittas varje år, ofta små och svårbestämda grupper. I år blev nyfyndet parasitsteklar. Den så kallade mörka mångfalden, det vi inte känner till finns, är dock stor och viktig att undersöka.
– Om vi inte vet vad vi har, vet vi inte heller vad vi ska skydda. Vi måste förstå insekternas ekologi och hur många de är för att kunna visa hänsyn vid mänsklig exploatering för konsekvenserna stannar inte vid insekterna själva. Minskad biologisk mångfald påverkar pollinering, skördar, vattenkvalitet och spridning av gifter och i slutändan även oss människor, säger Peter Nielsen.
I det svaga ljuset på parkeringen, bland lådor och burkar, pågår alltså något långt större än ett udda byteshandelsspel. Där, på en öländsk parkering, danas vetskapen om de liv som bär våra ekosystem, art för art, vinge för vinge.
Text och foto: Anna Härdig
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus!
Vill du prova att samla in insekter? Var med på Bioblitz 24 maj i Högsbo!
En bioblitz är en artletarjakt för alla. Tillsammans hjälper personer från allmänheten forskare att kartlägga de djur-, svamp- och växtarter som hittas. Du som deltar får undersöka naturen med hjälp av håv, lupp och kikare och experter hjälper dig att artbestämma dina fynd. Söndag 24 maj 14.00–20.00 vid Torpadammen i Högsbo. Bioblitz 2026 – Göteborgs naturhistoriska museum