Under West Pride-veckan vajar regnbågsflaggorna i Göteborg. Men Tanya Charif, utvecklingsledare på Kunskapscentrum för sexuell hälsa vid Västra Götalandsregionen, arbetar hela året med att stärka hbtqi-personers rättigheter i hälso- och sjukvården. Just nu är den mest angelägna frågan unga transpersoners rätt till likvärdig vård.
Tanya Charif är höggravid när vi ses på hennes arbetsplats vid Kaserntorget i Göteborg. Bebisen planeras att födas mitt under årets West Pride-vecka, som i år pågår 9–15 juni.
– Om jag inte har förlossningsvärkar och håller på att föda, hoppas jag kunna gå på några av seminarierna. Men själva Prideparaden missar jag troligtvis! säger hon och skrattar.
Hon har deltagit på West Pride så länge festivalen har funnits. I dag förknippas Prideparader ofta med färger och fest, men Tanya Charif påminner om att de bottnar i en kamp: de startade som demonstrationer för allas lika rätt och värde.
– För mig är West Pride både glädje och allvar. Jag brukar säga att vi måste fira alla framsteg som vi gör och samtidigt sörja alla liv som gått förlorade på grund av hat och våld som riktats mot hbtqi-personer, säger hon och fortsätter:
– Jag hoppas att West Pride-veckan ska visa vad vi har åstadkommit i Västra Götalandsregionen, men också lyfta fram vad vi har kvar att jobba med.
Unga transpersoners situation
Till årets West Pride har hon sammanställt underlag till politiker om vad som händer i regionens hbtqi-arbete. En fråga som hon tycker är extra angelägen att lyfta är unga transpersoners situation.
En transperson är en person som bryter mot normer om könsidentitet och könsuttryck. Det kan handla om att inte känna sig som det kön som man tilldelats vid födseln eller att välja att klä sig på ett sätt som bryter mot samhällets förväntningar.
– Många transpersoner har det väldigt tufft i samhället. Allra värst är det för unga transpersoner som får sin existens ifrågasatt.
Samtalsgrupper på ungdomsmottagningar
I Västra Götalandsregionen (VGR) pågår ett arbete med att erbjuda samtalsgrupper för unga transpersoner på ungdomsmottagningar. Tanya Charif har varit med och tagit fram metodboken ”Vadå kön?!”, som guidar personal i VGR i hur man kan starta och driva samtalsgrupper.
– Eftersom jag gillar att ha en fot ute i verkligheten och är utbildad socionom, har jag fått chansen att hålla i några av grupperna för transungdomar.
Tanya Charif berättar att studier visar att transpersoner har en avsevärt sämre hälsa än övriga befolkningen. Kunskapscentrum för sexuell hälsa har gett ut rapporten ”Gå bara om du absolut måste”. Den handlar om hur transpersoner upplever primärvården i Västra Götaland.
– Transpersoner som vi intervjuade upplevde att vården var präglad av normer om kön och de kände sig utestängda. Många undvek därför att söka vård.
Digital utbildning om normer och kön
En väg att arbeta för en mer likvärdig och inkluderande sjukvård för alla invånare är hbtqi-diplomering. Kunskapscentrum för sexuell hälsa erbjuder digital utbildning om normer och kön till verksamheter inom hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen.
Hittills har personalen på omkring 200 verksamheter, bland annat vårdcentraler och vårdavdelningar, genomfört utbildningen och sedan implementerat kunskaperna i arbetet. En regnbågsfärgad dekal uppsatt i lokalerna visar att verksamheten är diplomerad.
– Patienter ska inte behöva lägga tid och kraft på att fylla kunskapsluckor hos vårdpersonal. Är en verksamhet hbtqi-diplomerad ska det märkas i ett normmedvetet och inkluderande bemötande.
Engagerade sig tidigt
Tanya Charif kom till Sverige när hon var sex månader. Familjen flydde från kriget i Libanon och bosatte sig i Mölndal.
Redan som 15-åring visste Tanya Charif att hon var gay (numera identifierar hon sig som queer). Hon engagerade sig tidigt som aktivist för feminism, antirasism och hbtqi-rättigheter. Några år senare grundade hon GIA (Gays in Angered).
– Jag var nyanställd som socionom på en fritidsgård för unga tjejer och frågade mig vart alla hbtqi-ungdomar tog vägen. Det måste finnas en anledning till att endast en av alla tusentals ungdomar som besökte våra fritidsgårdar i Angered hade vågat komma ut.
Delade med sig av sitt liv
Ett sätt att nå ungdomarna var att konkret visa att hon var redo för samtal om hbtqi-frågor. Hon klädde sig ganska androgynt på den tiden, bar regnbågssymboler och berättade öppet om att hon kommit ut som gay i en muslimsk familj – och att det hade gått bra även om hon hade levt ett dubbelliv i flera år innan hon vågade berätta för sin mamma.
– Jag ville normalisera genom att dela med mig om mitt liv som normbrytare. Det skulle inte vara konstigare än att berätta att man är heterosexuell eller ateist.
Ganska snabbt fick hon frågor och reaktioner. Tanya Charif berättar att unga tjejer vågade börja visa att de inte bara var kompisar utan kära i varandra.
Det blev starten för möten där hbtqi-ungdomar kunde ge varandra kraft och mod. I dag, 15 år senare, är GIA i Angered en kommunal verksamhet som har expanderat.
Hårda normer och hedersförtryck
I Angered mötte hon unga som brottades med hårda normer och hedersförtryck, men där fanns också ungdomar som kunde prata öppet med sin familj. Hon berättar att gemensamt för många hbtqi-ungdomar – oavsett var de bor – är en upplevelse av att samhällets normer är utestängande.
Tanya Charif menar att GIA och andra liknande mötesformer för hbtqi-ungdomar gör stor skillnad. Genom att dela sina tankar kan många bryta sin ensamhet och hitta ett sammanhang där några kanske för första gången i livet kan vara sig själva fullt ut.
– Jag har sett många som fått mod att erövra sina liv och bli mer delaktiga i samhället. Mötesgrupperna ger en möjlighet till läkning – att tillsammans med andra kunna vända självhat och skam till stolthet.
Text: Kristina Karlberg
Bild: José Lagunas Vargas
E-post: vgrfokus@vgregion.se
Om allmänna handlingar – tänk på detta när du kontaktar VGRfokus!
Fotnot: Hbtqi är ett samlingsbegrepp som innefattar homo- och bisexuella, transpersoner, queera personer och personer med intersexvariation.
Namn: Tanya Charif.
Yrke: Utvecklingsledare på Kunskapscentrum för sexuell hälsa i Västra Götalandsregionen (VGR).
Det bästa med mitt jobb: ”Jag får jobba med mina hjärtefrågor. Det är hela tiden variation. Jag driver projekt, utbildar personal och möter många människor”.
Den största utmaningen i jobbet: ”Tålamod. Jag arbetar med strukturella frågor och då tar det tid innan det går att se förändring.”
Ålder: 40 år.
Bor: I Mölndal.
Familj: Sambon Robin, bebis på väg och hunden Lilo (en slädhund av rasen siberian husky).
Intressen: Styrketräning och löpning. Långa hundpromenader.
West Pride pågår i år mellan den 9 juni och 15 juni. Årets tema är ”Vi backar inte om rättigheter!”
Hela festivalprogrammet finns på webbplatsen: Festivalschema — West Pride
Tanya Charifs tre tips under West Pride:
- Seminarium om könsbekräftande vård för ickebinära. Plats: Pride House, Stadsbiblioteket i Göteborg. Tid: 9 juni klockan 18.30–19.15. Läs mer: Könsbekräftande vård för ickebinära
- Workshop: Lär dig prata med yngre barn om könsidentitet. Plats: Pride House, Stadsbiblioteket i Göteborg. Tid: 10 juni klockan 12.45–13.30. Läs mer: Lär dig att prata med yngre barn om könsidentitet
- Paneldebatt: ”Upp till kamp för jämställdhet och hbtqi-rättigheter – är könsneutralt språk ett hinder?” Plats: Pride House, Stadsbiblioteket i Göteborg. Tid: 12 juni klockan 18.15–19.00. Läs mer: Upp till kamp för jämställdhet och hbtqi-rättigheter – är könsneutralt språk ett hinder?