Foto: Simmon Okongo / VGR

Vill du göra en insats för någon som verkligen behöver det? Då kanske du ska bli stödperson åt en patient som tvångsvårdas inom psykiatrin.

– Det är en liten insats för mig, men kan betyda otroligt mycket för den jag träffar, säger Benedikt Seaton, stödperson sedan fem år tillbaka.

En stödperson är en person att prata med för den som får psykiatrisk tvångsvård, en slags kompis som inte är knuten till vårdapparaten. Stödpersoner utses av Västra Götalandsregionens (VGR) patientnämnd och just nu söker man fler som vill ta sig an uppdraget.

Elisabeth Ödman Olofsson

– Vi behöver stödpersoner i hela regionen. Särskilt unga män är en bristvara, men vi välkomnar förstås alla, berättar Elisabeth Ödman Olofsson, utredare på patientnämnden.

Alla som får tvångsvård i Sverige har rätt till en stödperson, men trots att den rätten har varit lagstadgad sedan 90-talet är det färre än tio procent av patienterna som utnyttjar möjligheten.

– Alla vill kanske inte ha den formen av kontakt, andra är för sjuka, men det finns också en stor okunskap i vården om att möjligheten finns, berättar Elisabeth Ödman Olofsson.

Måste ha stort hjärta

Stödpersoner behöver inte ha någon formell utbildning men de måste vara intresserade, ha ett engagemang för andra människor och framför allt ha ett stort hjärta. Patientnämnden försöker matcha stödperson och patient utifrån intressen, kön och ålder, men det går inte alltid. Det är också viktigt att personkemin stämmer mellan patient och stödperson. Gör den inte det går det förstås bra att byta.

Benedikt Seaton

Benedikt Seaton hade hört talas om att det fanns något som hette stödperson och efter lite googlande förstod han att det nog var ett uppdrag som kunde passa honom. Sedan starten 2015 har han varit stödperson åt sju patienter.

– I stort sett är det som att träffa en kompis, säger Benedikt. Jag låter patienten styra vad vi pratar om och oftast blir det vardagliga samtalsämnen som matlagning, paintball eller bilsport.

En fika på stan

Tvångsvård sker dels enligt LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård och dels enligt LRV – lagen om rättspsykiatrisk tvångsvård. I Västra Götaland handlar det om lite drygt 3000 patienter där merparten vårdas på slutna avdelningar.

En stödperson förväntas ha fyra kontakter med patienten varje månad och minst två av dessa ska vara fysiska möten medan de övriga kan vara ett snack på telefon. När patienten mår bättre sker gradvis en utslussning och då kan mötet ske över en fika på stan, exempelvis. Man kan också gå på bio eller se en fotbollsmatch. Stödpersonen är inte inblandad i vården och är inte heller något ombud utan ska helt och hållet fungera som en kompis. Patientnämnden ger en kort utbildning innan kontakten drar igång och stämmer sedan hela tiden av hur det går, med stödpersonen, med patienten och med vården.

– Det är inga enkla uppdrag, säger Elisabeth Ödman Olofsson. Stödpersonerna har tystnadsplikt och det händer att de får höra historier som inte är helt lätta att bära och då erbjuder vi stödsamtal.

Benedikt Seaton har inte själv behövt stödsamtal. Visst kan samtalet ibland komma in på livet mörka sidor, men alla möten har ändå varit fina, tycker han.

– Det handlar inte om vård utan om en genuin kontakt som också ger mig väldigt mycket. Mötena gör vardagen meningsfull och de får mig att växa som människa. Det blir tydligt att vi alla är lika och att vi har samma behov innerst inne.

Text: Benedikta Cavallin
vgrfokus@vgregion.se


Fakta: Vill du bli stödperson?

Vill du bli stödperson kan du kontakta patientnämndens kansli på telefonnummer 010 – 441 20 23. Du kan också lämna en intresseanmälan på patientnämndens hemsida.

Som stödperson måste du ha fyllt 23 år. Viss ekonomisk ersättning utgår.