Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Glasets hus i Limmared och kulturpristagare Kjell Svensson.

Glasets Hus fick Limmared på fötter – Kjell Svensson prisas

Både orten Limmared och glasbruket höll på att tyna bort när  Kjell Svensson började engagera sig i hur Limmared skulle komma på fötter igen. Idag får han Västra Götalandsregionens kulturpris för sitt tioåriga utvecklingsarbete med Glasets Hus i Limmared.

”Glas är formbart och förnybart – precis som samhället. När Kjell Svensson fick uppdraget att skapa ett Glasets Hus formade han inte bara ett industrihistoriskt besöksmål – hela Limmared återfick sin framtidstro. Genom hans gärning har unga på några år växt från tonåringar till kökschefer och engagemanget fortsätter att glöda i femtonhundra grader”.

Så lyder motiveringen till årets kulturpris. Grattis Kjell Svensson!

– Tack, det känns om inte omtumlande så väldigt överraskande. Samtidigt tycker jag inte att det är fel att få ett erkännande eftersom jag har vigt drygt tio år av mitt liv till detta.

Berätta om bakgrunden till att du inledde arbetet med Glasets Hus.

– Limmared var ju en tätort dit man reste. Här fanns allt; tågförbindelse, det stora glasbruket och all tänkbar service. Sedan hände någonting i början av 70-talet: efter kommunreformen var Limmared inte längre en centralort och det gick sakta men säkert bakåt. Så 2010, när jag kom in i bilden, fanns det endast en matvarubutik kvar vid sidan av några antikaffärer, det som vi idag kallar ”retro”. Vid det tillfället hade jag pensionerats som VD för Limmareds glasbruk och blev tillfrågad om jag kunde komma med någon idé om hur vi skulle kunna få Limmared på fötter.
– Så jag tackade ja. ”Jag kan ju ge det ett halvår”, tänkte jag. Jag fick ihop en fantastisk projektgrupp med representanter från museivärlden till lokalsamhället. Sex månader senare presenterade vi en idé om Glasets Hus på ett möte. Vi trodde att det skulle komma 20 personer – men det kom 600. Vi hade träffat mitt i prick.

Och engagemanget har hållit i sig?

– Ja, jag tror att det fanns en inbyggd revanschlust i samhället. Det fanns folk som sett Limmared gå från storhetstid till förnedring. Och engagemanget bara fortsätter. Idag är vi 150 aktiva volontärer som utför ett arbete motsvarande två miljoner kronor.
– För ett par år sedan blev jag uppvaktad av några familjer i 40-årsåldern som ville engagera sig och betala tillbaka till föreningen för att vi hade lyft deras hemort. Det blev starten till att vi byggde ”Glasparken” bakom Glasets Hus. Den har blivit oerhört populär. Vi har en skylt där det står att man gärna får swisha en slant när man besökt parken. När jag kikade senast var det 70 000 kronor på kontot tillsammans med meddelanden som ”Tack för en underbar dag”. Sedan tycker givetvis människor att själva huset är underbart att vistas i också. Vi har över 100 000 besökare per år till huset och parken.

Glasparken vid Glasets Hus i Limmared
Glasparken är lekparken bakom Glasets Hus som blivit mycket populär.

Man träder in i Glasets Hus genom er mest kända symbol – Absolutflaskan…

– Nehej du, det är inte flaskan, men det tror alla! Silhuetten är en replik på den gamla råvarusilon på området där man förvarade sand, soda och kalk. Vi hade en kille i projektgruppen som var art director och som kom med idén. Även interiören är präglad av hans idéer.
– Glasets Hus bevarar ett viktigt industrihistoriskt kulturarv från 1740 och framåt och vi köper fortfarande in föremål. Nyss förvärvade vi en pilsnerflaska från 1752… Men vi ser också ett stort intresse för nutida glastillverkning.

Vad är det mest unika med glas?

– Det är tidlöst och formbart! Ska man vara modern kan man givetvis säga att det är cirkulärt och återvinningsbart. Men framgången bygger på att det är formbart; du kan forma din egen identitet. Man ser direkt på formen att det är en ketchupflaska eller en kryddburk.

Du har lett utvecklingsarbetet i över tio år. Vad är det viktigaste som du har lärt andra?

– Det finns några saker som jag är väldigt stolt över: vi har handplockat unga till att möta toppar i personalbehov; skolungdomar som under kvällar, helger och lov får sin första arbetslivserfarenhet hos oss. Vi har skapat en miljö där man snabbt går från att chatta på sin mobil till att maximera kundens upplevelse och ta ansvar tillsammans med andra. Jag är allt oftare referens till dessa ungdomar när de nu är på väg ut i arbetslivet. Det är oerhört stimulerande att se unga människor växa och ta del av min erfarenhet av hur man tar emot kunder, vad teamwork innebär och så vidare.
– Vi hade en mässa här igår. Plötsligt kommer en 16-åring springande: ”Kjell, vi har serverat 175 lunch nu!” Och så gjorde hon high five… Många företag skulle må väl av att ge unga pojkar och flickor större förtroende och fler utmaningar.

Entren till Glashuset som liknar en vodkaflaska men i själva verket föreställer en silo.
Entrén till Glashuset som liknar en vodkaflaska men i själva verket föreställer en silo.

Du skulle bygga upp ett Glasets Hus och satte i gång ett helt samhälle…

– Ja, jag tycker att vi kan bli betydligt bättre på att ta tillvara civilsamhällets resurser. Jag vill hävda att regionen sparar miljoner genom civilsamhällets engagemang. Den här verksamheten som vi bedriver är en katastrof utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv. Vi klarar det tack vare vårt ideella engagemang och för att vi är populära.
– Vi hade en grupp barn med funktionshinder här i Glasparken. De verkade trivas och dagen efter ringde jag till rektorn och berättade om min upplevelse. När barnen året därpå fick rösta om vart de ville åka på skolresa blev svaret: Glasparken i Limmared! Och de var från Tranemo… Då känner jag mig väldigt nöjd.

Du har åstadkommit något väldigt fint. Finns det något kvar att uträtta?

– Ja, det finns det definitivt. Nu drabbas vi ju extremt av energikrisen och att värma glasugnen, som är hjärtat i verksamheten, kostar idag upp emot en halv miljon. Jag har i dagarna dragit i gång ett projekt där jag vill byta från gas till en eldriven ugn och bygga hela taket fullt av solpaneler. Det fattas i nuläget två miljoner kronor, men jag misstänker att allmänheten kommer att ställa upp…
– Och så blev jag så inspirerad av det där mötet med barnen med funktionshinder att jag ringde kulturchefen här i Tranemo och föreslog att vi skulle starta en Funkisfestival. Den går av stapeln nu i början av juni och jag hoppas att många vill ansluta sig.

Text: Ylva Gustafsson
vgrfokus@vgregion.se

__________________________________________________________________________

Fakta:

Glasets Hus
Limmareds glasbruk grundades 1740 och är Sveriges äldsta glasbruk i drift. Bruket tillverkar dagligen omkring 1,5 miljoner burkar och flaskor för sprit, livsmedel och medicin.

Glasets Hus invigdes 2012 och innehåller ett glasmuseum med föremål från brukets snart 300-åriga historia. Man kan också ta del av glasproduktionen och själv pröva på att blåsa glas. I huset finns restaurang och konferensmöjligheter. Museet producerar sex utställningar per år. En jubileumsutställning med över ettusen bilder från de första tio åren öppnar den 25 maj 2022.
Glasets Hus – Ett Upplevelsernas Hus (glasetshuslimmared.se)

Kjell Svensson
Kjell Svensson är född 1945. Han arbetade som lärare i fyra år innan han började på Limmareds glasbruk som han sedan var trogen från 24 års ålder – som arbetsledare, personalchef, produktionschef, platschef och VD. Fostrad i idrottsvärlden och har spelat allsvensk fotboll – inte oväntat i Elfsborg!

Motivering
Glas är formbart och förnybart – precis som samhället. När Kjell Svensson fick uppdraget att skapa ett Glasets Hus formade han inte bara ett industrihistoriskt besöksmål – hela Limmared återfick sin framtidstro. Genom hans gärning har unga på några år växt från tonåringar till kökschefer och engagemanget fortsätter att glöda i femtonhundra grader. Alltid tro på det omöjliga, säger Alice i Spegellandet och hon har äntligen funnit sin like i Kjell Svensson, i glaslandet Limmared!

Västra Götalandsregionens kulturpris
Västra Götalandsregionens kulturpris ska lyfta fram en framstående insats i kulturlivet inom något område som regionen särskilt vill uppmärksamma. Prissumman är på 150 000 kronor. Priset delas ut sedan 2004 och bland tidigare mottagare finns bland andra dramatikern Carin Mannheimer, konstnärerna Arne Isacsson och Carolina Falkholt, musikern Håkan Hellström, folkbildaren Jan Ling, poeten Lina Ekdahl, fotografen Hasse Persson samt filmarna Erik Hemmendorff och Ruben Östlund.

Nyheter från Västra Götalandsregionen.