Covid-19-pandemin har kommit i vågor. Just när vi alla kanske började hoppas har smittspridningen slagit till med kraft igen och satt vården under extrem press. Som överläkare och verksamhetschef för flera IVA-avdelningar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset har Peter Dahm tillsammans med sin personal levt och verkat i pandemins vågor och gång på gång frågat sig hur de ska fortsätta orka ännu en gång.
Det är personalens insatser och kämpaglöd under pandemin som etsat sig fast i Peter Dahms minne. Han beskriver dem som en ”urkraft” som förenades i en gemensam sak.
– Jag var helt beroende av våra undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, fysioterapeuter, städpersonal med mera, att de skulle orka!
Han var som mest orolig inför julen 2021. Då hade hans personal redan tagit sig igenom första, andra och tredje vågen av hög belastning under nästan två års tid. Sedan sommaren hade de faktiskt andats ut lite grann, men en av hans avdelningar stod tom och i beredskap ifall det skulle komma en våg till.
Och så steg smittotalen igen för fjärde gången med en stapel som var minst lika hög som under den första vågen, samtidigt som julledigheten hägrade för en redan uttröttad personalgrupp. I färskt minne hade han alla gånger han och personalen hade börjat hoppas, bara för att mobilisera på nytt och återigen gå på reserverna. Skulle det bli likadant en gång till?
Första vågen
Ett av Peter Dahms starkaste minnen från pandemin utspelar sig precis i början av pandemin. Han hade byggt upp en helt ny intensivvårdsavdelning för covidpatienter på Mölndals sjukhus och personalen stod redo att gå in till sina första patienter.
– Jag minns skräcken i ögonen på medarbetarna bakom deras masker och visir. Det fanns en stor rädsla att utsättas för smitta för vi visste ju inte så mycket då. Jag var också rädd, men tog täten, för jag måste visa att vi vågar.
Han ändrade också sina egna arbetstider för att stötta personalen. Varje morgon var han på plats tidigt, för att vara med när nattpersonalen lämnade över.
– Då fick jag en bild av hur de mådde och hur arbetet gick med patienterna. Det kunde vara sådant som att en man som legat inne tolv dagar visade förbättringar och att personalen peppade varandra att kämpa för hans liv. Men det kunde också vara tvärtom, sorgen hos dem när ett liv inte gick att rädda.
Andra vågen
Efter den första sommaren hade Peter Dahm ett hopp om att pandemin var över, så att alla kunde få en välförtjänt ledighet under julen.
– Då kom den här andra jävla skitvågen och patienter strömmade in igen. Hur skulle personalen orka? Men samtidigt som jag såg hur trötta de var, såg jag en kämpaglöd i deras ögon att nu ställer vi upp!
Tredje och fjärde vågen
Till sommaren kom ytterligare en våg och i december 2021 var det alltså dags igen. Avdelningen som stod tom skulle kunna öppnas inom ett dygn. Peter organiserade personal och såg till att det fanns läkemedel och material så det skulle räcka för en hög tillströmning av covidpatienter. Att gå på julledighet var inte självklart, men med löftet att vara beredda på att vara på plats inom ett dygn fick personalen ledigt.
– Mirakulöst nog märkte vi att även om smittan var hög i samhället, var det inte så många patienter som kom till IVA. Jag vågade nästan inte tro det var sant. Det var en otrolig lättnad!
I slutet av januari 2022 vågade han andas ut på riktigt och insåg att han inte skulle behöva öppna avdelningen.
Post-covid
När Peter Dahm pratar om post-covid är det inte sjukdomen han pratar om, utan hur pandemin påverkat hans medarbetare, som i flera fall var traumatiserade. Han uppmanade dem som behövde att gå till företagshälsovården för att få hjälp och kan konstatera att någon större personalflykt har det inte blivit.
– Idag vågar jag säga att personalen mår bra. Jag trodde IVA skulle drabbas och att personal skulle fly men jag kan rekrytera IVA-sjuksköterskor och har kunnat hålla alla vårdplatser öppna.
Hur har du gjort för att orka själv?
– Jag har orkat tack vare ledningsgruppen. Vi har stöttat varandra och delat vår rädsla för att inte klara av det. Och när ens närmaste vänner kommer hem och knackar på med fisksoppa, bröd, vin och efterrätt, då värmer det ända in i hjärtat och man orkar lite till.
Vad är du mest stolt över?
– Jag är mest stolt över att vi klarade av att behandla dem som behövde intensivvård och gjorde allt vi kunde för varje patient. Jag är också stolt över det fina samarbetet mellan avdelningarna och mellan sjukhusen i regionen.
Är du självkritisk över något?
– Jag kan vara lite självkritisk när det gäller tältet, att vi inte först utnyttjade alla IVA-platser inomhus. Där var vi lite väl följsamma till den pandemiplan som fanns och som sa att vi inte skulle ha in några infekterade patienter på Sahlgrenskatomten. Men det går ju att isolera dem på IVA-avdelningar om man gör det på rätt sätt och så blev det ju sedan.
Text: Annalena Bjarneberg
vgrfokus@vgregion.se
Fotnot: Thorax betyder bröstkorg och medicinskt behandlar en thoraxavdelning hjärta och lungor.
Fakta
I slutet av mars 2023 lämnar Västra Götalandsregionen den särskilda covid-19-organisation som varit aktiv i över tre år för att hantera pandemin. Med anledning av detta har VGRfokus intervjuat flera företrädare som haft centrala roller under pandemiarbetet.
Läs övriga texter här: