En torsk är inte bara en torsk och att skydda små fiskar betyder inte att det är bättre att fiska upp de största. Ekosystemet i havet är ett finstämt instrument där rubbningar av några få arter kan få stora konsekvenser för många andra.
– Fisket behöver begränsas inte bara för yrkesfisket utan också för sportfisket, säger Kerstin Johannesson, professor i marinekologi vid Göteborgs universitet och föreståndare för Tjärnö marina laboratorium.
Alla som någon gång fiskat vet troligen att man ska släppa tillbaka de små som inte når upp till de godkända måtten. Inom yrkesfisket regleras det genom fångstredskapen, exempelvis storleken på maskorna i näten.
Men det är minst lika förödande för livet i havet om de största fiskarna blir för få.
– Det kommer rapporter från dykare om att de inte längre ser stor fisk runt vrak och andra ställen där de tidigare kunnat komma undan yrkesfiskets redskap. En del av den här fisken har förmodligen tagits upp av sportfiskare eller blivit skadade och inte överlevt fast de släppts tillbaka, säger Kerstin Johannesson.
Äldsta honorna bäst
I fiskarnas värld är de äldsta och största fiskarna de mest värdefulla för återväxten i fiskbeståndet.
– En gammal, säg 30-årig fisk- eller skaldjurshona har både betydligt större produktion och även bättre kvalitet på rommen än en yngre hona. Genom att lämna de största individerna ökar man både mängden och kvaliteten i bestånden. Dessutom gynnas individer som växer sig stora snabbt. En älgjägare skulle till exempel aldrig skjuta av de största tjurarna eftersom konsekvensen blir att man skapar en älgstam av småväxta älgar. Det är precis samma sak med fisk.
När de stora fiskarna är för få klarar de inte att begränsa bestånden av små fiskarter, som spigg och smörbultar. Detta får stark negativ påverkan på kustens ekosystem. Småfisken äter upp alla de viktiga kräftdjur som annars motverkar att grunda vikar och ålgräsängar fylls av fintrådiga alger och att stora planktonblomningar bildas. Småfisken livnär sig också på ägg och larver av de större fiskarna.
Lokalt anpassad torsk
Ålgräsängarna är viktiga barnkammare för fiskyngel och skafferi för större fiskar, gäss och svanar.
– Nu återplanteras ålgräsängar men så länge det är brist på stora fiskar så löser man inte grundproblemet till att de försvinner, säger Kerstin Johannesson.
Både i Bohusläns fjordar och Västerhavet som helhet har antalet torskar över 30 centimeter minskat drastiskt de senaste decennierna.
– Att fisken minskar så kraftigt t.ex. lokalt i en fjord beror på att en torsk inte bara är en torsk. De finns olika bestånd inom arten. Att torsken i t.ex. Hakefjorden försvunnit kan beror på att man tillät ett för kraftigt fiske (eller för mycket bifångst av torsk i skarpsillsfisket) därför att man trodde att torsken i Hakefjorden var en del av ett stort Nordsjöbestånd. Men nu vet vi att det finns fjordbestånd av torsk, troligen ett i varje fjord, som var lokalt anpassade. Hakefjordstorsken var kanske till exempel lite mer varmvattenanpassad och torsken i Östersjön vet vi tål en lägre salthalt.
Fler regler även för sportfiske
De lokala bestånden har utvecklats under flera tusen år, sen inlandsisen försvann. När förutsättningarna ändras av exempelvis stigande vattentemperaturer eller andra rubbningar i ekosystemet tar det många generationer innan bestånden har anpassat sig till nya förhållanden.
– Att förlora vanliga arter på lokala platser får förödande konsekvenser. Vi behöver kämpa för att de ska finnas kvar där vi behöver dom. Risken är annars att ekosystem slår om och blir något helt annat.
Idag finns bara regler för hur små fiskar som får tas upp och inget skydd för de största fiskarna.
– Det är en politisk fråga att lägga till regler för maximimått och till och med fridlysa de största fiskarna. Reglerna skulle behöva gälla för allt fiske, både yrkes- och sportfiske, säger Kerstin Johannesson.
Text: Bettina Axelsson
vgrfokus@vgregion.se
Om biologisk mångfald under Västerhavsveckan
Den biologiska mångfalden i havet uppmärksammas på flera sätt under Västerhavsveckan. Man kan bland annat bidra till forskningen genom att rapportera in upptäckter av nya arter. Inför veckan har Sofia B Olsson, stjärnkock och operativ chef på VRÅ, Clarion Hotel Post i Göteborg tagit fram ett recept på Svartmunnad smörbult, en främmande invasiv art som ökat kraftigt på västkusten. Den kommer från Svarta havet och Kaspiska havet och sprider sig eftersom den klarar olika temperaturer och salthalter. Den kan användas som matfisk och påminner om abborre. Under Västerhavsveckan finns det möjlighet att få smaka på den tillagade fisken under programpunkten Framtidens mat från havet.
Mer om Västerhavsveckan: https://www.vgregion.se/ov/vasterhavsveckan/
Västerhavsveckan är en temavecka för havsmiljön. Under veckan, som infaller i augusti varje år, anordnar ett stort antal aktörer havsnära aktiviteter för alla åldrar. Målet är att höja vår havsmedvetenhet, det vill säga skapa intresse för havet och hur havet mår.
Västerhavsveckan startade 2008 på initiativ av Västra Götalandsregionens miljönämnd. Tillsammans med ett 100-tal aktörer anordnas aktiviteter för alla åldrar. Medverkande arrangörer är till exempel universitet, institutioner, museer, ideella föreningar och privata företag.