För Liam McDonald blev studierna på Göteborgs folkhögskola en livsavgörande vändning. Från att ha känt sig ensam och trasig, växte självkänslan och han förverkligade sin dröm om att bli fritidsledare för att kunna stötta vilsna och utsatta ungdomar.
Liam McDonald var livrädd när han kom till sin första skoldag på Göteborgs folkhögskola.
− Min självkänsla var lägre än lägst. Jag var så rädd för att min största dröm om att bli fritidsledare skulle spricka! Pluggande hade aldrig varit min grej.
Han var 26 år. Arbetslös efter ett turnerande liv som sångare i ett metalband. Vilsen och deprimerad. Stundtals utan bostad. Hans uppväxt hade präglats av mobbing och utanförskap, och med en skolgång som kantats av koncentrationssvårigheter och frånvaro.
− Jag var trasig och hade mått dåligt sedan 11-årsåldern. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att jag hade levt i dag, om jag inte hade börjat på folkhögskolan.
Ville stötta barn och unga
Det var med stöd från en socialsekreterare i Angered, som han skrev ett personligt ansökningsbrev till Göteborgs folkhögskola.
− När jag pratade med min socialsekreterare blev det alltmer tydligt vad jag ville göra för att förändra mitt liv. Jag ville bli fritidsledare och vara en person som finns där för barn och unga som behöver stöd. En sådan vuxen som jag hade behövt, men som inte fanns.
Första veckorna på fritidsledarutbildningen blev skakiga. Ganska snart upptäckte lärarna att han inte hade de grundläggande skolkunskaper som behövdes för att klara av studierna.
Stora kunskapsluckor
Liam McDonald hade gått ut både grundskola och livsmedelstekniskt program på gymnasiet – men med stora kunskapsluckor. Förslaget blev därför att han skulle byta till allmän kurs för att läsa in ämnen som svenska, engelska och matematik.
− Trots att de första veckorna på fritidsledarutbildningen inte funkade så bra, kände jag att lärarna såg något i mig. De trodde på att jag skulle klara det.
Det var framför allt en lärare, Maria Lange som undervisade på allmän kurs, som fick stor betydelse för honom. Genom hennes stöttning, kunde hans sargade självkänsla långsamt börja växa.
− Maria är en idol för mig. När jag tyckte att allt var skit, så nötte hon på. Hon påminde mig om mitt mål att bli fritidsledare och att jag skulle nå dit. Hon lärde mig också om studieteknik och hur jag kunde plugga på olika sätt för att lära mig.
”Det största jag har gjort!”
Efter två år på allmän kurs på Göteborgs folkhögskola, blev det på nytt dags för fritidsledarutbildningen på samma skola. Den här gången var Liam McDonald mycket bättre förberedd inför studierna.
Han hade till och med energi över att jobba extra inom olika fritidsverksamheter vid sidan av skolan. Efter ytterligare två år på skolan tog han examen som fritidsledare.
− Det är det största jag har gjort!
Gör skillnad för elever
I dag arbetar Liam McDonald som fritidsledare på en skola i Sävedalen i Partille utanför Göteborg. Han känner att han kan göra skillnad för elever som han träffar.
− Jag når elever på ett annat sätt än vad lärarna gör. Jag sätter inga betyg, så det kan vara lättare att prata öppet med mig. Ibland fungerar jag som en ”reality check” och kan berätta om att det inte alls är så häftigt att strunta i skolan, utan att det finns stora baksidor med att göra det.
Även när han är ledig engagerar han sig i fritidsverksamhet. Han jobbar ideellt som tränare för Grunden Bois G-trupp, med spelare som har Downs syndrom.
− Det är ren glädje! Vi har så roligt tillsammans i laget.
Vill bli polis
Innan vi skiljs åt i Grunden Bois klubblokal i Kviberg i östra Göteborg, berättar Liam McDonald att han har ytterligare en dröm: att bli polis. Men innan han kan söka in till utbildningen behöver han träna mer på ryggsim för att klara simkunnighetskravet.
Allra helst vill han jobba som polis i förorten och möta ungdomar som hamnat på glid.
− Jag skulle gärna jobba i Angered, där jag själv växte upp, och bli en positiv polisförebild.
Text: Kristina Karlberg
Bilder: José Lagunas Vargas
vgrfokus@vgregion.se
LÄS OCKSÅ: Folkhögskola kan ge hemmasittare lust att plugga
Liam McDonald
Ålder: 34 år.
Bor: I Partille.
Familj: Sambo och två bonusbarn. Katten Nisse.
Gör: Fritidsledare på Ugglums Skola i Sävedalen. Arbetar också ideellt som tränare för Grunden Bois.
Fritidsintressen: Se på hockey eller fotboll – Frölunda HC och BK Häcken är favoritlagen. Sjunga i metalband. Har tillsammans med sin bror skrivit Grunden Bois nya kampsång.