I torsdags tillträdde Västra Götalandsregionens nya HR-direktör Patrick Nzamba. Han kommer från samma roll på Region Jönköpings län, men tar också med sig erfarenheter från att ha varit polis under fotbollsderbyn och att ha vuxit upp med en svenskfödd mamma och en invandrad pappa.
Några dagar in – hur känns det att vara på plats i VGR?
– Jag är full av intryck, det känns jättespännande att ta sig an ett så stort och komplext uppdrag i en så stor och komplex organisationen.
Du kommer från en tjänst som HR-direktör i Region Jönköpings län. Varför sökte du det här jobbet?
– För att jag tyckte att Västra Götalandsregionens uppdrag – att jobba för nästan två miljoner invånare, vilket utgör en stor del av Sverige – lät jättespännande. Att få vara en motor i den utveckling som VGR är mitt uppe i, och samtidigt få ta del av all den kunskap som finns i organisationen, bidrog också.
Hur kommer det att märkas för VGR-anställda att du är ny HR-direktör?
– Förhoppningsvis så lite som möjligt! Jag vill fortsätta jobba för att skapa bästa möjliga förutsättningar för våra medarbetare och chefer att kunna ge våra invånare bästa tänkbara service i de möten som pågår överallt, varje dag, dygnet runt.
Vad ser du mest fram emot i VGR?
– Att lära känna människorna i organisationen, att förstå, att lära känna kulturen och ta del av den historia som har fört VGR dit man är i dag. Att få sätta tänderna i alla de uppdrag som politiken har beslutat och som ytterst invånarna vill se genomförda.
Vad blir de största utmaningarna i jobbet tror du?
– Storleken på organisationen, att försöka förverkliga politikens vilja och ambitioner allra längst ut i kapillären.
– Jag tror också att VGR – precis som många andra offentliga aktörer – har en jätteutmaning i att få ihop uppdraget kopplat till den kompetens som finns tillgänglig. Det blir allt svårare att hitta rätt kompetens, och den ökar inte i samma utsträckning som behoven. Det gör att VGR behöver jobba fortsatt hårt med att vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare och lyckas behålla så många medarbetare man kan, så länge man kan.
Du har tidigare varit polis – vad tar du med dig därifrån in i det här jobbet?
– Om man har stått som polis under ett fotbollsderby mellan två huligansidor som inget hellre vill än att puckla på varandra, så har jag i mina chefsjobb aldrig upplevt den stress som jag kunde känna i de situationerna. Det gör att jag tror att jag kan uppfattas som lugn och eftertänksam i många situationer. Efter de erfarenheterna är det inte mycket i tjänstemannarollen som stressar upp mig.
Under din uppväxt kunde du se att din pappa och din mamma behandlades olika i arbetslivet. Hur har det påverkat dig?
– Mina erfarenheter av att ha växt upp med en svenskfödd mamma och en invandrad pappa, och att de i Sverige på 80-talet fick väldigt olika förutsättningar trots samma utgångsläge, där båda hade svenska universitetsutbildningar i botten, har skapat ett driv hos mig att vilja skapa förutsättningar för människor att kunna nå sin fulla potential.
– Inom polisen till exempel ville jag skapa förutsättningar för brottsoffer att kunna få upprättelse och läka, i chefsrollen på Arbetsförmedlingen ville jag skapa förutsättningar för dem som stod längst bort från arbetsmarknaden att få ett jobb och ett värdigt liv, och i min tidigare roll som HR-direktör ville jag skapa förutsättningar för de många medarbetarna att ge de många invånarna bästa möjliga förutsättningar. Att vara förutsättningsskapare har varit en röd tråd för mig i mina yrkesval, vilket går tillbaka till de upplevelser jag hade under min uppväxt.
Du och din familj bor i Jönköping i dag. Kommer du att pendla eller kommer ni att flytta till Västra Götaland?
– Vi har skaffat oss en övernattningslägenhet i Göteborg. Vi har flera barn med olika viljor, så vi får se hur vi gör framöver.
Text och bild: Elin Widfeldt
vgrfokus@vgregion.se