Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
När Magnus Berg läser sin journal kan han känna ett främlingskap. ”Där beskrivs mitt inre som mekanik eller någon maskin, helt frikopplat från mig. Det skrivs inget om vilket fotbollslag jag håller på eller om jag är kul på fester."

Att få ett cancerbesked: Han skapade en egen metod för att inte drabbas av panik

I höstas fick Magnus Berg veta att han har aggressiv prostatacancer. I en artikelserie i VGRfokus berättar han om det utifrån olika aspekter. Del två handlar om vården och mötet mellan patient och personal – och om ett viktigt besked.

//PROSTATACANCER, del 2: Vården//

Han vet att det låter konstigt, men: det finns mycket som Magnus Berg gillar med att vara i vården.

– Det är klart att man inte vill vara där i den meningen att man inte vill vara sjuk. Men jag känner mig trygg, för det finns en stor apparat där som vill hjälpa mig och ingen kan göra det bättre. Jag känner mig också lite märkvärdig när jag är där, utvald. Det är något slags massivt erkännande, att jag är värd vård, omtanke och hjälp, säger Magnus Berg.

Han är särskilt förtjust i kontrasterna inom vården: att det instrumentella, sterila, går att förena med värme och omsorg. Trots att vårdpersonalen har hand om så många patienter känner han sig sedd och omhändertagen.

– Jag är oerhört charmad av blandningen av å ena sidan närmast industriell, rationell hantering av min kropp – som en av andra kroppar som ska igenom fabriken – och å andra sidan professionell, genuin omtanke. De är snälla.

En lugnande mening

Vänligheten kan visa sig i små saker, en lugnande mening. Som när Magnus Berg efter beskedet om aggressiv prostatacancer var rädd att den hade spritt sig. Han hade ju haft ont i axlarna ett tag, kunde det vara metastaser?

Det var svårt att sluta tänka på det när han väl börjat, tills han pratade med en sköterska.

– Hon sa att det finns en mikroskopisk risk att det är så, men att ”den risken är så liten att den kan du strunta i”. Den lilla repliken – det var som när vi blåser på vår äldsta sonsons ben när han har slagit sig. Det bara försvinner.

Vill kunna skämta

Under sin tid i prostatacancervården har Magnus Berg träffat på ett antal professioner: sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, sjukgymnaster, laboratoriebiträden …

Han har märkt att till exempel läkarna kan vara väldigt olika: vissa är sakligt föreläsande, andra är mer inkännande, bra på att läsa av hur patienten reagerar på olika besked. Magnus Berg har fått en väldig respekt för det där med patientbemötande.

– Personalen vet så lite om dem de träffar, men jag tycker att de hanterar det väldigt bra. I stort sett alla har varit jättebra. En del får man varma känslor för, som för ett syskon ungefär.

Han har insett att han föredrar att möta personal som kan skämta lite mitt i allvaret, för honom är det bästa sättet att hantera tung information. Han gillar när det är lite informellt, inte så stelt.

– Humor är viktigt för mig, det blir som parenteser jag kan gå in i och få lite distans till saker och ting. Sedan kan jag gå tillbaka till allvaret.

Önskat mer empati i samtalen

Några gånger har Magnus Berg varit med om slarv: ett PSA-test som försvann och aldrig nådde laboratoriet, en felaktig notering i journalen, och så ett skämt från hans sida som lite olyckligt noterades som en faktauppgift.

Vid ett par tillfällen har han också önskat mer empati i samtalen med läkarna. Som den gången Magnus Berg, efter att ha fått en ganska lång beskrivning av operationen, frågade vad konsekvenserna blir för hans del.

– Då svarade läkaren att ”ja, det är sexualförmågan som försvinner”. Först då kom det, efter den tekniska genomgången. Det hade jag nog velat veta först, och kanske på ett mer ömsint sätt. Samtidigt är läkarna snälla och vänliga. Patienter är också olika, så det ska mycket till innan det blir en perfekt matchning mellan läkare och patient.

Trots missarna och besked som kunde ha lämnats på ett annat sätt, har Magnus Berg bestämt sig för att inte bli arg på vården. Han känner att människorna där vill väl, att de vill hans bästa.

– Jag ska inte bli förbannad på vården, jag ska inte hantera mina känslor på det sättet. Det är fegt, det är en aggressiv försvarsåtgärd. Så lågt vill jag inte sjunka.

Vill försöka bemästra paniken

Samtidigt som Magnus Berg har tagits omhand i sjukvården, där värden har mätts och hans kropp har opererats, har han ägnat sig åt ett slags egenvård. Han ville inte möta sjukdomen på samma sätt som hans pappa gjorde, med kraftig panik inombords och tystnad utåt.

Magnus Berg kände tidigt att panik inte skulle hjälpa honom, den måste han i stället försöka bemästra. Hans strategi blev att tvinga sig själv att ta hela processen bitvis – ett steg i taget. Han tillät inte tankarna att rusa, varken åt det mörka eller åt det ljusa hållet. På så sätt ökade hans kontroll över känslorna.magnus berg

– Jag har låtit tanken snudda vid nästa steg, snudda vid vad som kan bli slutresultatet, utan att grisa ner mig där. Sedan har jag dragit mig tillbaka till det som pågår nu, i den fas jag har varit i just då. Så har jag försökt tänka, och jag tycker att det har fungerat.

Läser dåliga deckare

Vid tre tillfällen har paniken ändå kommit från ingenstans, tagit över helt utan att han har lyckats tränga bort den. Då finns bara tankar på död och utplåning: att precis allt slutar existera.

– Ena gången var när jag drömde om prostatan, som var väldigt stor, och det växte som staplar på den. Det fanns inget att göra, det skulle bara bli värre och värre. Det var förstås oerhört skrämmande. Men jag har hittat metoder att komma ur det där nattliga ältandet, jag brukar läsa en dålig deckare tills jag somnar igen.

Ett viktigt besked

Förra veckan fick Magnus Berg ett viktigt besked: cancern är borta. Ett nytaget PSA-test visar att operationen har gått bra, värdet är just nu nere på noll. Det finns inte heller några tecken på spridning.

Nu väntar nya PSA-tester, ett var tredje månad i tio års tid.

Text: Elin Widfeldt
Bilder: José Lagunas Vargas
vgrfokus@vgregion.se


I den tredje delen av artikelserien får du läsa om hur Magnus Berg ser på framtiden.

LÄS OCKSÅ: